TANDEMAMNING. Eller syskonamning. Så kallas det när en person ammar fler än ett barn – och dessa barn är i olika åldrar.

Jag började tandemamma direkt efter vårt tredje barns födsel. Här ska jag berätta hur det har varit för mig och varför jag har ammat bebis plus ett äldre syskon. På slutet blir det några tips också!

När jag blev gravid med nummer tre ammade tvåan fortfarande. Han var då ett och ett halvt år gammal (det är han som ligger inklämd i mitten på bilden ovan). Han ammade vid det laget några gånger på dagen och kanske ett par gånger på natten, jag minns inte riktigt.

Amningen för ett så pass ”stort” barn står i allmänhet inte för någon större del av näringsintaget. Vårt barn åt som en häst av allt möjligt. Amningen var mer mys och trygghet och lite extra strössel på det dagliga goset, om man säger så.

Varför tandemamma?

Amningen var – och är – för oss en möjlighet att få en stunds ro, ett sätt att återknyta till varandra efter en lång dag med jobb och förskola, en effektiv metod för nattning och tröst. Ett idiotsäkert sätt att lugna ned ett barnasinne (och kanske även ett föräldrasinne) som håller på att gå i spinn av trötthet.

Vårt mellanbarn, som när jag blev gravid på nytt alltså var 1,5 år gammal, hade aldrig gillat napp. Han hade aldrig haft snutte eller liknande. Kanske var det därför han har fortsatt att gilla amningen så mycket. Eller så är det tvärtom. Bröstet minskade behovet att så kallade övergångsobjekt i form av nappar, gosedjur eller snutte. Jag vet inte.

Att amma som gravid

Varför fortsätta amma trots ny graviditet? För min del fanns ingen stark motivation att sluta, det är det enkla svaret. Jag misstänkte att ett amningsavslut skulle leda till gråt och förtvivlan. Det hade jag ingen lust eller ork att utsätta barnet, familjen och mig själv för. Hade amningen känts olidlig hade jag gjort något. Men den var inte olidlig och därför var jag inte så motiverad.

Dock var det inte så himla mysigt att amma som gravid alla gånger. Bröstvårtorna ömmade mycket i början och därefter i omgångar under första halvan av graviditeten.

Några gånger under de nio månaderna bad jag en tyst inre bön om att vår 1,5-åring skulle avvänja sig själv. Jag var så trött. Jag ville sova i fred. Kroppen ömmade. Och jag kunde vissa nätter känna ett obehag vid amning som var något mer än bara ömma bröstvårtor. Han kanske skulle tröttna, tänkte jag, efter att mjölken i princip tagit slut? Den gjorde den nämligen rätt tidigt. Den första mjölkminskningen märkte jag redan efter några veckor. Vid vecka 20 kändes det som att det inte var mycket kvar.

Men nej, vårt barn tröttnade inte. Han ammade glatt på, om än med glesare intervaller med tiden. Han snuttade i några minuter åt gången – och så var det bra med det. Nattetid ammade han i regel max en gång. Allt oftare sov han hela natten utan avbrott.

Ytterligare några saker fick mig att fortsätta att amma under hela graviditeten, förutom det faktum att jag tycker om att amma:

• Jag hade läst på om amning vid graviditet. Jag visste att man kan känna aversion mot amningen, det vill säga ett fysiskt och psykiskt obehag när barnet suger. Det kan kännas så starkt att man vill putta bort det ammande barnet. Att jag visste att detta är normalt och vanligt gjorde obehaget lättare att hantera när det dök upp.
• Ömheten i bröstvårtorna och nästan alla obehagskänslor försvann någonstans mitt i graviditeten.
• Jag visste också, efter att ha läst på, att det i normalfallet inte finns risker med att amma under graviditet. Jag visste att amning av syskon inte inte innebär att det större barnet ”tar” bebisens mjölk, som man annars lätt kan tro. Modersmjölk finns inte i förutbestämd mängd utan bildas utifrån efterfrågan. Är efterfrågan stor kommer produktionen av mjölk också att bli stor. Det är därför som det går att helamma tvillingar, till exempel.

• Jag visste att inget var hugget i sten. Skulle jag komma på att jag inte ville fortsätta amma den blivande tvååringen fanns faktiskt möjligheten att ta det beslutet senare. Även efter att bebisen hade fötts. Vill man inte så vill man inte, man måste få sätta gränser för sig själv också. Det får en 1,5-åring tyvärr finna sig i även om det kan bli jobbigt ett tag.
• Jag hade läst på om tandemamning och visste att många föräldrar uppskattar att amma två även om starten kan vara tuff. Jag gick också med i en grupp på Facebook för föräldrar som tandemammar. Att läsa inlägg där gjorde att jag hade lite koll på vad som var att vänta. Jag visste att det fanns ett helt nätverk därute att fråga om råd vid behov. Det kändes tryggt.
• Jag hade också läst att föräldrar tycker att tandemamning varit positivt för det äldre syskonet. Att det blivit mindre syskonavundsjuka än det sannolikt annars hade blivit.

• Jag har för det mesta kunnat amma på natten, i liggande ställning, utan att det stört mig så mycket. Jag har oftast lätt att somna om, vilket är en välsignelse i småbarnslivet. Sövande påslag av amningshormoner hjälper förstås till. Ibland sover barnen på mig, som ovan, men ofta får jag i alla fall ett antal timmar per natt då jag får sträcka ut mig i full frihet. Att veta att jag kan sova någorlunda gott trots mycket amning och barn som stundtals har mig som kudde (även om också jag såklart är sliten som sjutton på morgnarna ibland) kändes som en trygghet inför scenariot att ibland behöva amma två nattetid. Vi har för övrigt samsovit med alla barnen i en jättesäng, så här ser den ut. Jag vet att det finns tandem-ammare vars äldre barn enbart ammar dagtid och nattetid sover i sin egen säng. Men så har det inte blivit hemma hos oss och jag förväntade mig nog inte att det skulle bli så, heller.

Hur blev det, då?

Ja, om någon under de första veckorna efter födseln hade frågat mig ”Men varför i allsin dar ammar du två barn?” hade jag nog svarat: ”Mycket bra fråga, den ställer jag mig också just nu.”

Min sambo var införstådd och har hela tiden stöttat mig i mina tankar på tandemamning, men även han kände sig nog lite skeptisk till upplägget de första veckorna. Jag märkte det på honom, även om han inte sa så mycket och hela tiden fortsatte att stötta mig.

Det som var jobbigast i början var att storebror började amma som en nyfödd bebis igen. Nästintill, i alla fall. Det kändes stundtals som om jag hade två bebisar vid mitt bröst, den ena såg bara plötsligt groteskt stor ut jämfört med den andra.

Jag hade läst att det större barnet antagligen skulle komma att få förnyad aptit på amningen, men att det skulle bli av denna omfattning var varken jag eller sambon förberedda på.

Jag minns ansiktsuttrycket på storebror dag tre när den vita, mogna, mjölken precis hade runnit till och han märkte detta. Han gjorde stora ögon, avbröt sig med ett lyckligt ”Nam!” och attackerade sedan bröstet igen. Det dröjde sedan veckor innan han kom därifrån. Så kändes det i alla fall. Det gick så långt att storebror började bajsa gult amningsbajs igen, sådant där rinnigt bajs som ammade nyfödda har och som luktar typ popcorn.

Det hade knappt kommit en droppe på nio månader och nu var kranen med favoritdrycken vidöppen igen. Jisses vad storebror ammade under kanske tre veckor. Det var säkert inte bara mjölken som ledde till det, utan hela situationen. Tillvaron här hemma var ju drastiskt förändrad i och med lillebrors ankomst medan tryggheten i form av bröstet och amningen var oförändrad.

Under storebrors veckor med galet ammande blev det inte mycket fast föda i magen utöver luncherna på förskolan. Några dagar var han hemma och förkyld och då var det i princip helamning som gällde, trots att vi självklart erbjöd familjens mat som vanligt. Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att storebror växte ett par centimeter under dessa veckor. Han ökade säkert ett par kilo i vikt också. Man kände att han blev mer robust i armar och ben. Kinderna var rosiga och han hade tonvis med energi att springa omkring och leka mellan varven. Så någon näringsmässig nöd gick det inte på storebror där i början – om någon skulle undra. Men hans mamma var trött. Så trött.

Storebror började också vakna oftare på natten igen, för att amma. Jag som hade börjat hoppas lite på att han hade vant sig av med det.

Nog för att jag har lätt att somna om. Men det förutsätter att jag aldrig kommer upp i full vakenhet, för då blir det genast svårare. Och full vakenhet blir det när en nyfödd bebis och en tvååring vrålar i stereo mitt i natten för att jag inte riktigt får till amningsställningen med båda i mörkret. Min sambo fick hjälpa mig att hålla kvar bebisen vid bröstet någon gång medan jag låg ner så att jag kunde amma båda barnens till sömns igen utan att bebisen halkade av. Puh! Tack och lov var det bara SÅ illa vid några enstaka tillfällen. Och det hade lugnat ned sig avsevärt efter någon månad eller två. Storebror började då återigen sova utan särskilt många avbrott. Efter två-tre månader sov han för det mesta nätterna igenom igen. Han har, med periodvisa små undantag, sovit som en kung alltsedan dess (han är drygt fyra nu och sussar fortfarande kungligt).

En annan grej som var omysig med att att amma två barn inledningsvis var att det verkade kunna ge mig ångestpåslag. Den första tiden efter en födsel är en skör tid för de flesta och att ha tendenser till ångest, vilket jag har haft i livet, kan säkert göra en lite extra skör. Vilken roll hormoner spelar vet jag inte, men jag kan konstatera att samtidig amning av två i kombination med trötthet och en känsla av att sitta fastnaglad hemma med två sugproppar ibland fick det att riktigt krypa under huden på mig. Det kändes inte alls lika farligt när jag ammade ett barn åt gången.

Andra dagar där i början tyckte jag att amningen av våra två små barn var som balsam för själen, ett gosigt och fluffigt täcke över en hudlös och känslig tillvaro. Amningen fick inte bara barnen rofyllda – utan mig också. Det var verkligen en blandad kortlek vad gäller känslorna den allra första tiden.

Jag har skrivit om denna tid i en personlig ”amningsdagbok”, titta här till exempel.

Hur det blev med tiden

Syskonamningen var ömsom påfrestande och ömsom mysig i cirka två månader. Efter det har den mest bara varit mysig. Amningen efter de två månaderna har med råge vägt upp allt det jobbiga dessförinnan.

Att syskonamningen efter ett par månader övergick till att bli en övervägande positiv erfarenhet berodde nog på 1) att ångesten försvann, 2) att amningen av lillebror flöt på bra samt 3) att storebror övergick till mera ”normala” amningsintervaller.

När allt det var på plats upptäckte jag allt mer av de härliga saker som syskonammande föräldrar hade vittnat om i grupper på nätet. Som det där med med syskonavundsjuka.

Begynnande svartsjukebråk i början kunde snabbt avstyras när storebror fick vara med i gemenskapen vid bröstet. Jag kan omöjligt veta hur det hade varit utan amningen, kanske hade det räckt lika gott med en varm kram om amning inte hade erbjudits. Men jag kan bara konstatera att amning i vår familj har en magisk inverkan på barn som är trötta, vrånga, svartsjuka och arga.

Det har knappt varit något kiv alls vid bröstet. Det har hänt att storebror har försökt mota bort lillebror (”Dela med mig till den där lille? Nej tack!”) men de gångerna är lätträknade.

Min sambo tycker att det är utmärkt att vi har något som gör barnen nöjda och lyckliga och får dem att somna lätt. Vi har en sexåring också, vad tycker hon? Hon ammades bara i några månader. Ja, för det mesta tycker hon inte så mycket alls. Ibland skrattar hon åt brorsorna och deras bröstkärlek. Har hon någon invändning är det väl att bröderna stundtals lägger rabarber på hennes mamma, det vill säga mig, lite väl mycket. Alla tre vill somna med mig i vår storsäng varje kväll (storasyster lyfts över till egen säng när hon somnat) och då kan hon tycka att hon får för lite gos när bröderna vill amma. Men eftersom de små i regel snabbt somnar av amningen brukar storasyster hinna få kramar och godnattsaga, hon också.

Nedan kommer lite mer läsning i ämnet för den som är intresserad. Jag fattar att detta inte passar alla. Men är du lite nyfiken finns här alltså chans att läsa på lite grann och bilda dig en uppfattning.

Tips om tandemamning/syskonamning

Här kommer några tips och upplysningar från egen horisont till dig som kommer att tandemamma, eller tror att du kommer att göra det:

• Bröstmjölken bildas utifrån efterfrågan. Du behöver inte vara rädd för att det stora barnet ”tar” mjölken för den lille/lilla. Du behöver inte heller vara rädd att råmjölken, den mjölk som kommer de första dagarna, tar slut. Och har du båda på varsitt bröst när båda ammar samtidigt är det ju ingen som helst fara att någon snor åt sig av den andres mjölk.
• Det kan vara väldigt skönt att ha ett större barn till hjälp när mjölkstas slår till de första dagarna och brösten känns som bomber, vilket inte är ovanligt. Eller om man råkar på mjölkstockning. Eller när brösten känns sprängfyllda i största allmänhet. Det större barnet kan hjälpa till att lätta på trycket om den lille/lilla ligger och sover eller helt enkelt inte är sugen på amning just då.
• Om man vill kan man tilldela varje barn ett bröst. Alltså att det ena barnet genomgående får vänster bröst och det andra barnet får höger. Eller så kan man växla bröst som man känner för det, man får testa sig fram och se vad som funkar. Själv gav jag nästan uteslutande höger bröst åt bebisen i början. Höger bröst är det med mest fart i och det brukar bli mer mjölk där, så jag tänkte att det var bra för den lille. Men med facit i hand skulle jag nog ha växlat mer. Eftersom bebisen ammade jämförelsevis väldigt stora mängder och det bröstet var väldigt lättriggat fick jag efter några veckor en galet hög mjölkproduktion på den sidan. Och överproduktion är inte alltid så positivt, det kan ge bebisen körig mage med mera. Jag har skrivit om överproduktion och hur jag fick bukt med den bland annat här, här och här.

• Det kan vara asjobbigt i början och man önskar att man aldrig slagit in på denna väg. Jag svor inombords några gånger och undrade hur i allsin dar jag hade tänkt mig att detta skulle funka. Men det blir bättre. Och blir det inte bättre är valet ens eget: Sluta nattamma det stora barnet, dra ned på amningen eller sluta helt. Man måste må bra som förälder också och få lov att värna sina kroppsliga och psykiska gränser. Jag är för egen del jätteglad att vi valde som vi gjorde och att vi har fortsatt att amma!

Mer läsning:

Sagogrynets blogg: Tandemamning och amning under graviditet.

Breastfeeding USA: Tandem Breastfeeding.

Kellymom: Breastfeeding During Pregnancy and Tandem Nursing: The Official FAQ.

På Facebook finns stödgrupper också. Jag är med i två, ”Pregnant and/or Tandem Breastfeeders” samt ”La Leche League – Tandem Nursing”.

Mer från denna blogg om att amma barn bortom bebistiden:

Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Två barn vid bröstet! Att amma syskon i olika åldrar dök först upp på babybaby.se.

AMNING. Det som man tycker verkar logiskt är inte det. Och det som verkar knasigt och ologiskt, det är i själva verket sanningen.

Det var vissa grejer som tog tid att haja vad gäller amning, tyckte jag. Helt igenom glasklart och lättbegripligt var det då rakt inte.

Här är en text med de saker om amning som jag fann mest svårbegripliga i början. Min förhoppning är att jag med detta ska kunna bidra till att någon därute slipper bli lika förvirrad som jag var.

Det jag tänker på är fakta om hur amning funkar – och på hur dessa fakta gärna krockar med ens egen logik.

Hade MVC eller någon annan rätat ut frågetecknen i förväg hade vår amning säkerligen blivit mindre förvirrande. Hade jag vuxit upp med sjuttioelva ammande mostrar och fastrar kring mig hade det säkert också varit lättare. Då hade jag haft någon form av baskunskap. Nä, jag hade noll koll, ingen ammade under min uppväxt, min mamma hade mest tråkiga amningserfarenheter och min sambos koll var om möjligt ännu mer obefintlig än min. Och då blir det inte busenkelt alla gånger.

Här är min lista över de fem mest förvirrande sakerna med amning:

1. Det kommer knappt nåt – helt ok!

I samma stund som barnet kommer ut och moderkakan lossnar startar amningsprocessen. Med raketfart. Alla som precis fått barn och vill amma blir (hoppas jag verkligen!) upplysta om att nu gäller det. Det går absolut att starta senare med amningen om det finns medicinska eller andra omständigheter som försvårar allting inledningsvis. Men kan man börja amma med en gång, gärna inom första timmen (man kan pumpa/handmjölka om amning inte är möjligt) är det optimalt för den fortsatta amningen.

Och för den som vill få igång amningen på bästa tänkbara sätt är det jätteviktigt att amma (eller i andra hand stimulera brösten med pump/handmjölkning) mycket och ofta de första dagarna. Gärna oftare än var tredje timme, som ofta anges som riktmärke för maxtid mellan amningstillfällena i början. Ju mer desto bättre, kan man säga. I alla fall ur bröstens och mjölkmaskineriets perspektiv.

Nu är det inte läge att lägga sig och sova i några dygn, även om det är vad själen på djupet längtar efter (min högsta önskan efter sista födseln var att stänga in mig på ett rum i några dygn och sova och sträckkolla på Buffy the vampire slayer-boxen, men så blev det inte).

Mycket amning dygn två är statistiskt kopplat till större mjölkmängd ytterligare några dagar senare, det visar forskning. Och det är inte bara dygn två som är viktigt, mycket amning kommande dagar bäddar också för en hög mjölkproduktion framöver. Att köra igång systemet riktigt ordentligt från början, så att säga, är att alltså att ge amningen bästa möjliga start.

Ju mer man ammar, desto mer mjölk bildas. Det gäller redan från allra första stund.

Men what – det känns ju som om det knappt kommer en droppe ur brösten de första dagarna. Den vita, mogna, mjölken har inte ”runnit till” än, bebisen är otålig, man kämpar med tekniken, brösten ömmar. Knappt en droppe mjölk syns till. Det kan nästan kännas som hitte-på att det skulle finnas mjölk därinne. I detta läge, när brösten känns slappa och mjukare än jäsdeg, då ska man alltså amma massor? Japp. Det kan kännas helt ologiskt, men så är det.

En kompis till mig födde barn nyligen och fick höra på förlossningen att det inte kommer så mycket mjölk de första dagarna. ”Ok”, tänkte hon i sitt trötthetstöcken. ”Då skippar jag väl att amma i några dagar till dess att mjölken runnit till.”

Lite senare sansade hon sig (hon är ändå tvåbarnsmor och har ammat förr) och insåg att hon hade tänkt galet. Men det är inte så lätt alla gånger! Och särskilt inte som nybörjare. Jag önskar att någon på BB hade varit tydligare med hur råmjölken funkar (film här), hur lite som faktiskt kommer – och hur viktigt det är att trots det amma järnet. Och hur avgörande det är med en fungerande amningsteknik (tips här, här och här) för att palla att amma järnet.

2. Sladdriga tuttar = mer mjölk

Alltså, det här är ju otroligt förvirrande, tycker jag. Som tvärtom-språket. Jag talar om den svårbegripliga logiken i att sladdriga, ”utsugna” och mjuka bröst som känns tommare än den tommaste ölburk innebär att mjölkproduktionen går på absolut högvarv!

Och att spända och välfyllda bröst, sådana där som nästan hoppar ur urringningen signalerar till kroppen att sakta ner mjölkproduktionen.

Väldigt förenklat kan man säga att brösten konstant ropar order till kroppen om att hålla sig till en viss nivå på mjölkproduktionen. Hur hög nivån blir, för tillfället, beror på hur slappa/spända brösten är.

Ett bröst som har mjuknat efter mycket amning signalerar att mjölkbehovet från barnet är stort = order skickas om att mer mjölk behövs framöver.

Ett bröst som har blivit spänt, kanske efter flera timmar utan amning, signalerar att mjölkbehovet från barnet har minskat = order skickas om att lite mindre mjölk behövs framöver.

Det här är ju jättefiffigt ”ordnat”, egentligen. Kroppen försöker konstant se till att det produceras precis lagom mycket bröstmjölk. Tillräckligt mycket för att fylla bebisens behov men inte för mycket, för då kan kroppen bli sjuk i mjölkstockning, till exempel.

Fiffigt är det kanske, ja. Men klart som korvspad för nybörjaren? Nä.

Det är lätt gjort – jag har själv gjort det – att tolka tomma ”utsugna” påsar till bröst som att det saknas mjölk och att bebisen behöver någon form av tillägg.

Visst kan tilläggsmatning behövas under vissa omständigheter – och man kan själv välja att tilläggsmata, det står ju var och en fritt.

Men enbart det faktum att brösten känns tomma som två tomma skramlande tunnor på kvällen (det är oftast på kvällen de är som mjukast) efter en dag med mycket amning är inte ett tecken på att något är fel. Tvärtom, det är snarast ett tecken på att brösten är helt normala och på att det är hög aktivitet i mjölkproduktionen.

Det här önskar jag att någon hade rett ut för mig i förväg. För inte var detta något som jag fattade bara av mig själv, rent intuitivt!

OBS! Det är inte farligt eller dåligt för mjölkproduktionen att ha spända bröst då och då. Det har nästan alla som ammar. Spända bröst är vanligt de första dagarna efter födseln i form av mjölkstas. Spända och kanske läckande bröst är överlag ett vanligt fenomen de första veckorna. Det brukar stabilisera sig sedan. Så bli inte orolig om brösten plötsligt efter några veckor känns mycket mjukare än innan och kanske slutar läcka. Det är helt i sin ordning. Många har också spända bröst på morgnarna.

3. Mjölkleverans? Var god dröj

Kroppen styr alltså hela tiden hur mycket mjölk som görs. Här kommer ytterligare en grej som kan förvirra om man inte känner till fakta, nämligen att mjölken levereras med fördröjning. Ammar din bebis väldigt mycket och ofta i några dagar kommer det ändå att dröja ytterligare ett antal dagar med samma intensiva amning innan ökningen av mjölken börjar kicka in.

Bebisen kanske suger och suger och är frustrerad mellan varven – inget ovanligt alls! – men har man bara is i magen och låter bebisen amma på vid minsta pip så kommer det med stor sannolikhet att vara lugnare igen efter några dagar. För då har kroppen hunnit leverera den ”beställda” mjölken.

Vet man inte om detta är det lätt att det känns tröstlöst om man aktivt jobbar med att få upp mjölkproduktionen. Man tycker kanske att man ammar och ammar och det händer absolut ingenting.

Jag ville själv fasa ut ersättningsmatning med första bebisen. Jag ammade varje timme, eller ibland flera gånger i timmen, i flera dagar i följd efter råd från en amningsrådgivare. Men eftersom jag inte märkte att det blev mer mjölk – jag märkte ingen skillnad i hur spända brösten var, det läckte ingenting, bebisen var inte på världens solskenshumör – tog jag för givet att något inte funkade. Så jag gav upp. Jag drog slutsatsen att brösten/jag inte kunde leverera.

Åh, jag kan önska att amningsrådgivaren, under vårt enda samtal, hade sagt något om detta med att mjölken kommer med eftersläpning. Då hade allt inte känns som ett mission impossible, kanske. Jag hade också önskat att jag får höra följande, som annars är lätt att ta miste på:

1. Att bebisen är lite smågrinig och verkar hungrig mellan varven behöver inte alls betyda att att hon/han är vrålhungrig och lider. Att bebisen är på hugget och lite ”missnöjd” är på sätt och vis bra när man jobbar upp mjölkproduktionen. En proppmätt bebis suger inte så mycket. En ej proppmätt bebis suger mer. Fler amningstillfällen per dygn = mer mjölk på sikt.
2. Trappar man ned stegvis på ersättning samtidigt som man ammar mer kommer ökningen av mjölk dessutom gradvis. All ny mjölk kommer liksom inte pang tjoff i ett svep. Trappar man ned på en tilläggsmatning som varit omfattande kan det ta några veckor innan man jobbat upp mjölkproduktionen till helamningsnivå.

Texter med tips om att fasa ut tilläggsmatning och amma mer finns här och här.

4. Tillägg stör mjölkleveransen

Återigen, det står var och en fritt att tilläggsmata med till exempel modersmjölksersättning. Eller enbart ge ersättning, för den delen. Jag lägger ingen värdering i hur andra gör utan berättar bara hur jag tänkt och gjort. Och jag ville helamma när vi fick barn och ville egentligen inte ge ersättning. Men vi gjorde det ändå, för jag visste så lite om amning och trodde att barnet inte fick i sig tillräckligt. Det blev till slut bara mer och mer ersättning och mindre och mindre amning.

Jag förstod aldrig riktigt hur mycket det tillägg som vi gav bebisen faktiskt störde den amning som jag försökte bygga upp.

Jag hade i och för sig förstått, i teorin, att det går att få mer mjölk genom att amma mer. Men jag förstod inte att man inte kan ”toppa upp” med ersättning efter amning utan att det får konsekvenser för ens egen mjölk.

Jag begrep inte att när man ger ersättning blir bebisen lite extra mätt vilket innebär att hon sannolikt kommer suga mindre på bröstet under det kommande dygnet. Och då kommer min mjölkproduktion inte att öka lika mycket som den annars hade gjort.

5. Bebis sveper tillägg – förtvivla icke

En bebis som glatt sveper en stor portion ersättning trots att man just ammat massor och i flera timmar i sträck. Detta måste ju betyda att man inte kan producera tillräckligt med bröstmjölk, eller hur? Den slutsatsen kan ju onekligen kännas logisk att dra. Så behöver det dock inte alls vara.

Men det var sannerligen inte lätt att förstå, det må jag då säga. Snacka om att bli bortkollrad och göra felslut. Så här:

Jag satsade på att försöka återgå till helamning med första barnet efter några veckor. Jag hade förberett mig genom ett telefonsamtal med en amningsrådgivare och ammat som en tok fredag-lördag-söndag. Jag hade också minskat på ersättningen lite grann varje dag, kanske 10 ml per tillfälle.

Så blev det måndag och jag hade fortfarande lite tillförsikt. Men bebisen såg lite trött ut. Inte superglad, liksom. Men inte superledsen, heller. Min mamma, som ofta pratat om hur knäckt hon kände sig när hon inte kunde amma mig och brorsan, var på besök. Jag hade nyss ammat. Men så sa mamma det som tyvärr blev början på slutet på mina försök att trappa upp amningen:

”Men ser hon inte lite hungrig ut? Jag tror att hon är hungrig.”

Jag blev jättestressad. Istället för att amma bebisen igen gjorde jag en stor flaska ersättning. Och min lilla bebis åt glupskt upp precis hela innehållet. Och sedan såg hon faktiskt lite gladare ut. Hon verkade nöjd i flera timmar.

Dolken i hjärtat. Så kändes det. Att se sitt barn så nöjt efter en portion ersättning blev för mig det ultimata kvittot på att det varit rätt att tvivla på mig själv och amningen. Jag fick svart på vitt, tyckte jag, på att jag inte kunde mätta mitt barn.

Jag brast ut i gråt, kramade min lilla bebis länge och lovade henne snyftande att jag aldrig skulle låta henne gå hungrig igen. Att det enda som räknades var hennes välmående. Efter den dagen blev det allt oftare flaskor med ersättning och allt mer sällan amning. Bebisen tyckte att det rann fortare ur flaskan och verkade föredra den mer och mer. Till slut hade vi ingen amning alls. Det gick ingen som helst nöd på vår bebis, men jag var ledsen över amningen.

Ingen bebis ska behöva gå och vara vrålhungrig hela tiden, det menar jag inte. Det är också därför som amningsrådgivare i regel rekommenderar att man inte slutar med tilläggsmatning tvärt, utan i lugn takt fasar ut tillägget. Läs mer här.

Men vad gäller den situation jag nyss beskrev är jag numera helt övertygad om att det inte var någon som helst fara med min bebis. Jag tror verkligen inte att hon led av hunger. Lite hungrig var hon kanske just då, men hade jag bara fortsatt att erbjuda bröstet ofta och dra ner på ersättningen är jag övertygad om att vi hade helammat efter ytterligare någon vecka, möjligen två.

Visst är det möjligt att det finns tillfällen, under en dylik period med utfasning av tillägg, när en bebis faktiskt är vrålhungrig och att mjölken – just då – inte räcker till 100 procents amning.

Men att en ammad bebis glatt sveper en tilläggsportion är inget ovanligt och behöver inte innebära att det är något fel på amningen. Att bebisen äter en rejäl extraportion kan handla om detta:

1. Bebisen är kanske lite hungrig. Och det behöver inte vara hela världen. Det är bebisar titt som tätt, både när man som ammande aktivt jobbar upp mjölkproduktionen men också under andra perioder som uppstår helt naturligt då barnet ammar som en tok för att ”beställa” mer mjölk. Vill du försäkra dig om att få extra mycket mjölk i bebismagen när du ammar kan du praktisera så kallad aktiv amning.
2. Bebisen kanske inte direkt är hungrig men inte heller proppmätt. Och då kan man ofta klämma i sig en extraportion om någon kommer och frestar.
3. Innehållet i en flaska kan rinna fort och lätt, lite beroende på flaskan. Ibland kan bebisen äta lite mer än nödvändigt från en flaska. Det är i alla fall min erfarenhet – inte sällan har delar av innehållet kommit upp igen. Amningsrådgivare brukar tipsa om något som på engelska kallas ”paced bottlefeeding”. Det är något man kan testa om man flaskmatar och vill ge så små mängder som möjligt på flaska och inte ”övermata” av misstag.

För att återgå till flaskan som jag gav när mamma sa att min lilla bebis såg hungrig ut:

Jag förstod det inte då, men flaskan med 120 milliliter ersättning som min dotter svepte startade en snabbt nedåtgående spiral för mig. Det handlade inte bara om amningsfysiologi utan även väldigt mycket om psykologi. Jag kunde omöjligt se mönstret då. Det var en logisk händelsekedja som var osynlig för mig. Men jag ser den nu:

Jag gav en flaska som ungen svepte = barnet stod sig på innehållet i timtal då det var mycket i flaskan och ersättning dessutom inte är lika lättsmält som bröstmjölk = det blev mindre amning samma dag eftersom jag var uppgiven och bebisen var mätt = kroppen fick signal om att sakta ned mjölkproduktionen = jag såg mig tvungen att ge ytterligare tillägg nästa dag eftersom jag nu var övertygad om att min mjölk inte räckte = jag fick faktisk minskning av mjölkproduktionen på grund av mindre amning och mer ersättning = bebisen stökade vid bröstet eftersom det rann snabbare och kom mer i flaskan = jag ammade mindre och upplevde att mjölkmängden minskade, vilket den ju gjorde = jag fick en slutgiltig ”bekräftelse” att på att min ursprungliga känsla av att inte kunna mätta mitt barn stämde.

Det var inte mammas kommentar som knäckte mig, den var bara den där avgörande knuffen som fick allt att tippa över efter veckor med dåligt stöd från sjukvården, dålig information och på grund av det taskigt självförtroende. Det var heller aldrig mammas avsikt att göra mig osäker, men det var inte lätt för henne att vara en trygg förebild när hennes egen amning aldrig hade funkat riktigt (en konsekvens av 70-talets urusla amningsråd).

Det tycktes för mig jättelogiskt att min mjölk inte hade räckt till mitt barn och att lillan behövde mer än mina bröst någonsin skulle kunna erbjuda. Men det var en bedräglig logik, det förstår jag nu.

Slut på förvirrat-listan! Hoppas att jag bidragit till att skingra några dimmor, så att någon som läser detta slipper tvivla och förtvivla som jag gjorde.

Och några sista poänger: Det finns de som trots idoga försök inte kommer upp i helamning med sina bebisar. Ibland vet man inte varför. Ibland uppdagas möjliga orsaker i efterhand. Det kan vara att bebisen haft kort tungband eller allergi eller att bebis eller förälder kan ha haft något sjukdomstillstånd eller andra fysiska omständigheter som försvårat. Det kan finnas psykologiska faktorer. Stödet från vård och omgivning kan ha brustit. Kort sagt får man vara ödmjuk inför att det ibland inte funkar som önskat trots hjälp och stöd. Och man kan bli ledsen över en amning som inte funkat, men det kan bli jättebra ändå. Här skriver jag om det.

Men, och detta är min huvudsakliga poäng:

Det finns mycket goda chanser att amma i den utsträckning man själv önskar om man får rätt information och stöd. Just vad gäller undringar önskar jag att jag hade haft Amningshjälpens slutna grupp på Facebook när jag var ny förälder. Där kan man ställa hur många förvirrade frågor som helst och få upplysande och sakliga svar. Jag önskar också att jag som gravid hade läst Amning i vardagen av Marit Olanders, för då hade många frågetecken redan varit uträtade när det väl var dags. Jag önskar också att jag hade gått Amningskurs för blivande föräldrar hos Amningshjälpen.

Varken Facebookgrupp, Olanders bok eller amningskursen fanns dessvärre innan vi 2011 fick den söta skruttan på bilden nedan.  Men nu finns alltihopa, så utnyttja dessa resurser! Det är mitt hetaste tips till er som går i väntans tider eller precis fått lillskrutt.

Och ps! Det är inte bara nybörjare som kan vara förvirrade vad gäller amning. Jag har upprepade gånger hört knasigheter om amning inom sjukvården, inte minst från läkare, faktiskt. Det har varit tokerier som att jag ska amma mer sällan så brösten ”hinner fyllas på” mellan varven så att det blir mer mjölk i bebismagen. Eh, logiken där? Det är alltså inte bara gröngölingar som kan missförstå basfakta i detta ämne, det gäller uppenbarligen andra också.

Foton i blogginlägget: Elliot Foxprince och Lisen Forsberg.

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Lista: De 5 mest förvirrande sakerna med amning (och hur man begriper sig på dem) dök först upp på babybaby.se.

AMNINGRÅD. Rätt ofta på nätet ser jag att föräldrar uppger att de fått det här amningsrådet, från BVC eller från andra föräldrar, när deras bebis inte går upp så fort i vikt:

”Amma två gånger på samma bröst, så att det blir mer fet mjölk”.

Eller så uttrycks det så här: ”När du ammar, börja med det bröst du senast slutade med. Då får bebisen mer av den fetare mjölken.”

Jag ställer mig lite undrande till om det här verkligen är ett bra råd till föräldrar som vill se mer stigande tillväxtkurvor hos en liten bebis. I det här blogginlägget försöker jag förklara vad jag menar kan bli problematiskt – och får en expertkommentar på slutet av Mia Westlund, en av landets främsta amningsrådgivare.

Detta blir en lång text, men jag hoppas att ni håller ut för det kommer massor med intressanta fakta i den, saker som ni kanske inte hade en aning om!

Tanken bakom rådet om att amma från samma bröst två gånger i rad är denna, som jag förstår det:

Precis i början av ett amningstillfälle, i synnerhet om bröstet är mycket spänt och välfyllt, är mjölken som kommer ut förhållandevis rik på mjölksockret laktos och förhållandevis fattig på fett. Detta är fakta. Denna mjölk som kommer allra först kallas ibland ”förmjölk”.

Under amningstillfället sjunker successivt andelen laktos i mjölken. Andelen fett ökar samtidigt. När bröstet efter en stunds amning känns mjukt och ”utsuget” är fetthalten i mjölken alltså förhållandevis högre än precis i början.

Ju mer ”tömt” bröstet är, desto fetare är mjölken som kommer ur bröstet. Fetthalten kan variera rätt mycket både under ett amningstillfälle och under loppet av ett dygn. Vill du för skojs skull nörda in dig på detta finns text här, på engelska, från trovärdiga amningssajten Kellymom. Där hänvisas till forskning som visar exakt hur många kalorier och gram som bröstmjölk kan innehålla vid olika tidpunkter under ett amningstillfälle och under ett dygn.

Men grejen är att detta är inget som den ammande överhuvudtaget behöver bry sig om! En något lägre fetthalt i mjölken under vissa stunder på dygnet kompenseras med en högre fetthalt under andra stunder. All mjölk är lika bra och det hela jämnar ut sig. Kroppen och bebisen sköter detta utan att man behöver tänka på det. I de allra flesta fall, åtminstone.

Det tillfälle då man kan behöva bry sig om mjölkens varierande sammansättning under dygnet är om man har överproduktion av bröstmjölk.

Har man hela tiden högt tryck i brösten och bebisen sällan kommer åt den lite fetare mjölk som mjuka och slappa bröst ger från sig – ja, då kan det leda till att bebisen konsekvent får lite av en ”laktos-överdos”. Det kan leda till att bebisen får det jobbigt med magen, bland annat. Viktuppgången kan också påverkas. Vill du veta mer och läser engelska finns intressant text här. Bra text på svenska om överproduktion finns här, på Sagogrynets blogg.

Man kan få bukt med överproduktion genom att blockamma.

Att blockamma innebär att man ammar från samma bröst flera gånger på raken under några timmar. Man ammar inte mer än man annars hade gjort, man väljer bara att hålla sig till ett bröst under ett tidsblock på exempelvis fyra timmar. Efter fyra timmar med ett bröst byter man till fyra timmar med det andra bröstet. Och så fortsätter man med denna rutin.

Detta gör man vanligen under en begränsad tid, i syfte att skapa mer balans i systemet.

När ett bröst ”lämnas ensamt” i många timmar kommer det till slut att bli mer spänt än det annars hade blivit.

Och ju spändare ett bröst är, desto starkare signaler skickar det till kroppen om att dra ner på mjölkproduktionen. Jag har försökt förklara detta samband i denna text. Mjuka och ”tomma” bröst säger åt kroppen att öka mjölkproduktionen. Fulla och spända bröst säger åt kroppen att minska mjölkproduktionen.

Att systematiskt amma flera gånger i rad på samma bröst är en välkänd metod att minska den totala mjölkproduktionen.

Vill man öka mjölkproduktionen och få mer mjölk i bebisens mage så att bebisen ökar mer på kurvorna är det generella expertrådet istället det motsatta: Byt bröst ofta!

”Switch nursing” kallas denna metod på engelska. Det är enkelt, inget komplicerat alls:

Så fort bebisen självmant släppt bröstet eller övergått till att mest bara småsnutta/halvsova – erbjud bebisen det andra bröstet. Avbryt inte en bebis som suger och klunkar aktivt. Men pågår inget aktivt sugande och sväljande kan du alltså med fördel lösgöra bebisen och byta sida. Och så kan du byta bröst så här, fram och tillbaka, så många gånger som du och bebisen vill. Läs och se mer här: Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen.

Att byta bröst fram och tillbaka på detta vis är en välkänd och effektiv metod att öka mjölkproduktionen.

Att istället ha en rutin att amma två gånger i rad på samma bröst är snarast en mild form av blockamning, som jag ser det. Därför ställer jag mig frågande till om detta verkligen är ett så vettigt råd till ammande – såvida den ammande inte har överproduktion, förstås, och vill få ned mjölkproduktionen.

Jag tror att jag förstår hur man tänkt sig – att det skulle bli förhållandevis mer fet mjölk i bebisens mage om man börjar amma på ett redan mjukt och ”utsuget” bröst. Men vad händer med det andra bröstet under tiden? Det kommer ju i samma veva att bli lite mer fullt än det annars hade blivit. Även om man kanske inte märker det så tydligt kan det ändå bli resultatet. Och upprepas detta kan det alltså på sikt dämpa mjölkproduktionen istället för att öka den.

Och här kommer det allra viktigaste i sammanhanget: Det är inte fetthalten i en förälders modersmjölk som har någon väsentlig betydelse för barnets tillväxt. Det är mängden mjölk i magen som är viktig! Mer mjölk i bebisens mage = barnet växer mer.

Så här skriver Kellymom, översatt av mig (forskningsreferenser finns i den länkade texten):

”Forskningen visar att bebisens mjölkintag (mjölkvolymen, inte mängden fett i mjölken) är det enda som har ett samband med tillväxt hos helammade barn. Som vi har noterat förut kan den genomsnittliga fetthalten hos människors mjölk variera kraftigt. Men fetthalten har inte visat sig ha någon signifikant betydelse när man beräknar bebisars totala energiintag eller viktuppgång.”

Mia Westlund, hjälpmamma i Amningshjälpen, barnmorska och internationellt certifierad amningsrådgivare (IBCLC), instämmer. Hon säger:

”Vanligen handlar barnets tillväxt om mjölkvolym, inte om fetthalt! En liten bebis som inte ökar i tillväxt på önskvärt sätt behöver vanligen mer mjölk i magen.”

Men det finns tillfällen, tillägger Mia Westlund, då det inte är problematiskt att ge samma bröst två gånger i rad – även om bebisen egentligen behöver mer mjölk i magen.

”Säg att bebisen åt mycket kort, tog en kort paus och sedan vill till bröstet igen. Då kan man fortsätta på samma bröst om man vill.”

Fler tips för mer mjölk i magen:

Amma ofta, jobba på att få en fungerande amningsteknik (tips finns här, här och här), skippa tröstnapp, försök skippa amningsnapp om det går, gör bröstkompressioner (se bild ovan), se till att bebisen håller sig vaken och ammar aktivt mellan varven. Be om hjälp och stöd så att du får chans att öva på amningen i lugn och ro.

Slutligen: Visst är det möjligt att det finns föräldrar som upplever att amningen funkat bättre och barnet gått upp mer i vikt sedan de började att systematiskt amma från varje bröst två gånger i rad.

Men kanske är det så att en del av dessa föräldrar faktiskt ovetande haft överproduktion av bröstmjölk och därför fått goda resultat av ”blockamningen”? Jag vet inte, jag funderar bara utifrån egna erfarenheter. För mig dröjde det länge innan jag fattade att mina bröst, särskilt det ena, lätt kan triggas till överproduktion. Det var den tidigare nämnda texten från Sagogrynets blogg som till slut fick mig att lägga ihop två och två.

Ps 1. Fetthalten i mjölken kan inte påverkas av vad man själv äter. Även det visas i forskningen. Sammansättningen av olika typer av fetter kan variera något beroende på vilka fetter man har i maten, men andelen fett i bröstmjölken förblir densamma.

Ps 2. Ammar du kanske bara från ett bröst? Det är faktiskt inte så ovanligt att bara amma från ett bröst, jag vet rätt många som har gjort det och som har helammat utan problem. Jag gjorde det själv ett bra tag med barn nummer två på grund av strul med det andra bröstet och bebisen fortsatte att vara en liten Michelingubbe under tiden. Ammar man ”enbröstat” och vill öka produktionen får man envisas med att amma mycket från det bröstet. Men ammar man från båda brösten och vill ha mer mjölk är det en bra idé att varva.

Ps 3. Vill du att bebisen ska få mer mjölk i magen, men det känns svårt? Be om hjälp. Hjälplänkar finns bland annat längst ned i det här blogginlägget: Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips.

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd? dök först upp på babybaby.se.

BÄRA BARN. Det går utmärkt att amma bortom bebistiden om man vill det och amningen funkar. Och det går jättebra att bära i bärsjal och bärsele bortom det första året. Det senare vill jag slå ett slag för idag, i ett blogginlägg med dagsfärska bilder (och video!).

Bärselar och bärsjalar är toppen som transportmedel för barn med trötta ben, precis som barnvagnar är.

Och det är ett supermysigt transportmedel. Det finns knappt något gosigare, tycker jag, än att bära mina barn på min mage eller min rygg. Artikel med massor med tips om att bära på ryggen (superbra grej när barnen inte är pyttebebisar längre!) finns här.

Idag bar jag vår 2,5-åring i bärsele i lekparken på min mage en stund så att han kunde ta en lur. Hellre en lur på magen vid 12-tiden än en övertrött unge som somnar med ansiktet i ärtsoppan vid 17-tiden, resonerade jag. Kort video från parken här (obs, innehåller bröst-flash då amning är ett supereffektivt sömnpiller för denne lille):

Jag är ungefär 99,5 procents säker på att barnet inte hade sovit middag idag om jag hade satt honom i vagnen och försökt köra honom till sömns där i parken.


Han hade inte kommit till ro, helt enkelt, utan sannolikt hoppat upp och lekt. Och då hade vi riskerat att sitta där med ett ledset barn som somnat vid middagsbordet klockan fem.

Vår 2,5-åring är ganska liten och nätt, så det är ingen större ansträngning för mig att bära honom på min mage i en bra sele eller en välknuten stadig bärsjal. I alla fall inte under någon halvtimme eller timme. Längre än så sover han inte dagtid numera. När han har sovit klart vill han genast iväg och springa igen.

Våra två större barn bär jag bara på ryggen. Tvååringen bär jag också gärna på min rygg, men ibland duger bara mag-läget.

Då och då bär jag fortfarande vår sexåring, vår äldsta. Hon ber om det ibland för hon tycker att det är så mysigt. Och jag tycker också att det är roligt och mysigt, även om det inte blir några längre sträckor med ett barn som väger en bit över 20 kilo och har långa ben som sticker ut åt alla håll. Sexåringen bär jag vanligen i en stadig bärsjal som jag knyter på ryggen, men selen som syns på övriga bilder får rycka in vid enstaka krislägen (hon är egentligen för stor för den).

Med rätt sorts bärsele eller med en välknuten stadig bärsjal känns det faktiskt inte speciellt mycket att bära ett barn som är två eller tre år – eller till och med äldre. Selen som syns i detta blogginlägg är av märket Tula Toddler och passar från drygt ett års ålder. Det finns även andra märken. Och så finns också ännu rymligare selar för ännu större barn, som Rose and Rebellion.

Är du sugen på bära ett lite större barn tipsar jag om gruppen Bärsjalar! på Facebook, där du också kan hitta lokala ”bärgrupper”, där föräldrar ses och ger varandra tips och provar varandras bärsjalar och bärselar. Och så vill jag tipsa om fysiska bärsjal- och bärselebutiker som Knyt an i Stockholm, Kokobello i Södertälje och Gos i Göteborg.

Nedan hittar du också massor med länkar kring bärande i bärsjal och bärsele.

Bär du själv lite större/tyngre barn? Vad funkar bäst för dig och vilka slags bärdon (sjalar, selar med mera) använder du? Lämna gärna en kommentar längre ned!

Ps. Ibland när jag bär något av våra barn i bärsjal eller bärsele får jag frågor som: ”Hur orkar du?” och ”Är det inte dåligt för ryggen?”. Självklart finns de som av olika fysiska anledningar inte kan bära, eller bara väldigt korta stunder. Kanske har man smärtor i ryggen, till exempel. Men ont i ryggen behöver inte med nödvändighet betyda att det är omöjligt eller ens jättesvårt att bära barn i bärsjal och bärsele. I vissa fall kan det faktiskt vara tvärtom – att ryggen mår bra av den träning som bärandet ger. För mig har det varit på det sättet. Jag har skrivit om det här: Att ha reumatisk värk och bära barn, min berättelse.

Mer på babybaby.se om att bära i bärsjal och bärsele:

Skippa barnvagnen på semestern! 19 smarta tips inför resan med bärsjal eller bärsele

11 bästa skälen att bära ditt barn på ryggen i bärsele och bärsjal

20 skäl att bära en nyfödd

Våga sjala redan på BB!

Bära barn i sommar? Här är 10 heta tips

Bildextra: Bära bebis i många minusgrader

17 tips när du bär bebis i vinterkylan (och några amningstips)

Bildserie: Träna med bebis på magen!

Video: Bära barn på hösten i bärskydd (3 min)

Video: Flytta sovande barn från mage till rygg i bärsele (4 min)

Video: Fyra sätt att få upp barn i bärsele på ryggen (9 min)

Video: Ta ner barn från bärsele på ryggen (1 min)

Att läka amningssorg genom att bära barn
Att ha reumatisk värk och bära barn, min berättelse

Bildbomb: Barn i bärsjal
Bärsele eller bärsjal?
Varför bära barn?

Inlägget Bär ditt barn i bärsjal och bärsele bortom bebistiden! dök först upp på babybaby.se.

MER MJÖLK VID AMNING. Ett välkänt effektivt knep för att öka mjölkproduktionen och få mer mjölk i bebisens mage, även vid ett enskilt amningstillfälle, är att byta bröst fram och tillbaka.

Här förklarar jag hur det kan gå till – och hur du märker att bebisen sväljer och får i sig mjölk. Superbra grejer att veta!

Byta bröst, så funkar det:

När du har ammat en stund på ett bröst och…

• …barnet släpper bröstet självmant och verkar vilja ha mer eller
• …barnet slutar att klunka och svälja aktivt vid bröstet och övergår till att mer chilla och småsnutta eller
• …barnet håller på att somna vid bröstet efter amning och du vill att barnet ska få mer mjölk i magen

…då byter du bröst! Släpper barnet inte bröstet självmant, peta in ett finger i mungipan och lossa greppet.

Efter en stund på det andra bröstet, när något av ovanstående återigen inträffat, kan du byta tillbaka till det första bröstet igen.

Och så kan du köra detta på repeat så många gånger du och bebisen vill och orkar. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Det är självklart ok om bebisen sover en stund vid bröstet mellan varven. Men har du en bebis som tenderar att somna fort, innan hen hunnit få i sig så mycket, kan du med fördel köra några bröstbyten på raken. Chansen ökar att barnet då hålls vaket och aktivt en liten stund till – vilket betyder mer mjölk i magen.

Här kan du se en video om ”bröstbyten” och om några andra knep för att ge amningen och mjölkflödet en extra skjuts: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min).

Här är en text från Sagogrynets blogg om knackig viktuppgång hos bebisar samt aktiv amning, där ”bröstbyten” är en av strategierna för att få mer mjölk i bebismagen.

Du kan amma 4-5-6 bröst eller hur många du vill, brukar amningsrådgivare säga.

Varför byta bröst fram och åter?

”När jag har ammat på båda brösten är de slappa och det känns som om det knappt kommer något alls ur dem”, kanske du tänker. ”Är det verkligen lönt att fortsätta att amma då?”

Ja, det kan det absolut vara! Av de här skälen:

• Mjölken tar aldrig helt slut hos en ammande. Mjölkflödet kan vara långsammare efter en stunds amning, men mjölk nyproduceras ständigt, även under ett amningstillfälle.

• Vilket leder in på detta: Även om det kanske inte kommer några jättemängder efter en stunds amning kommer det ändå att komma mjölk om du fortsätter att envist erbjuda brösten. Många bäckar små! En extra amning efter att man redan ammat en god stund kan mycket väl ge 5 milliliter, till exempel. Eller mer. Upprepas detta några gånger på raken blir det en rätt hyfsad extramängd på totalen. Görs detta varje dag under en period kan det ge en jättebra boost åt en bebis som behöver öka mer i vikt.

• När brösten känns som ”tommast” och är degiga och mjuka efter mycket amning, då går den starkaste signalen till kroppen om att öka mjölkproduktionen. Mjuka bröst signalerar att mjölk-efterfrågan från barnet är stor och att mer behövs (sambandet finns även förklarat i denna text). Spända bröst signalerar motsatsen, det vill säga att mjölkproduktionen ska saktas ned. Att amma flera gånger i rad på mjuka och ”utsugna” bröst ger tydliga signaler till kroppen om att den ska producera mer mjölk.

• Mjölken kommer i vågor, så kallade utdrivningar. Det som händer när du byter bröst är att bebisen får chans att sätta igång en ny utdrivning där. Chansen är större att få en utdrivning på ett bröst som har fått ”vila” i några minuter jämfört med ett bröst där en utdrivning precis har skett. Du kan eventuellt märka mönstret med återkommande utdrivningar även om du har kvar barnet vid ett och samma bröst en stund. Bebisen kanske ligger och såsar och gos-snuttar på bröstet i 10-15 minuter – och så märker du plötsligt hur bebisen börjar klunka och svälja för glatta livet igen. Det behöver inte bli så, men det är inget ovanligt.

När mjölkflödet från en utdrivning börjar lugna ned sig brukar bebisen övergå till att ”eftersuga”. Sugandet blir mindre kraftfullt och mer oregelbundet. En kort stund senare märker du att inte så mycket mjölk kommer längre – inte just då, i alla fall. ”Vågen” av mjölk har ebbat ut. Vänta alltså till detta skede om du vill byta till det andra bröstet. Avbryt inte en bebis som klunkar och sväljer aktivt. 

Så märker du att bebin sväljer mjölk:

Mjölken börjar i regel inte rinna så fort man lägger bebisen till bröstet. Bebisen vill gärna greja, söka och picka om vartannat en stund. Det gör den för att förbereda sig för amning. Nyfödda bebisar behöver ofta mer tid på sig under denna startsträcka. De kanske bökar, pickar, släpper bröstet och tar tag igen i många minuter innan de kommer igång på riktigt. Bebisar som fått mer rutin på amningen kan ta kortare tid på sig.

När barnet väl har fått tag om bröstet börjar det suga snabbt för att stimulera bröstet så att mjölken kan börja flöda. I det skedet är sugrörelserna i regel korta, ytliga och lite oregelbundna. När mjölken sätter igång kan du märka en eller flera av dessa saker:

• Sugrörelserna blir längre och mer rytmiska och regelbundna.
  

• Du kan notera regelbundna pauser i sugandet. Typ: Sug-paus, sug-paus. Eller: Sug-sug-paus. Sug-sug-paus.
  Eller: Sug-sug-sug-paus. Sug-sug-sug-paus. Och så vidare. Det som händer vid pausen är att bebisen sväljer den mjölk som ansamlats i munnen vid föregående sugrörelser.

• Du kan höra små svälj-ljud. Det kan vara väldigt försynta ljud, ibland hörs de knappt alls. Men lyssna efter regelbundna ”klunk” eller ”klick”. Det kan till exempel låta som i denna video, med mitt yngsta barn när han var fem dagar gammal. Eller som i denna video, om aktiv amning.

• Du märker att käkmusklerna, ända upp till tinningarna, rör sig rytmiskt. Se gärna denna video om bröstkompressioner (annat knep att få mer mjölk i bebismagen). Där ser man käkmuskler som rör sig och hör mjölkklunkande.

• Du kan eventuellt känna utdrivningen samtidigt som du märker att bebisen börjar svälja mer aktivt vid bröstet. Du kan känna att det sticker lite som nålar eller känns som sockerdricka i bröstet. För en del kan det rentav kännas obehagligt precis när utdrivningen drar igång. Men var inte orolig om du inte känner av utdrivningen alls — eller om du slutar känna av den efter en viss tid. Det är i sin ordning, det också, och indikerar inget fel.

Värt att veta!

Alla utdrivningar märks inte lika tydligt. När bröstet är sprängfullt kan klunkandet och sväljrörelserna ibland höras och ses jättetydligt. Det är inte alltid det syns och hörs lika tydligt.

Aktiv mjölköverföring från bröst till bebismun kan pågå i allt från några sekunder till ett antal minuter åt gången.  Det är olika. Ibland suger bebisen aktivt i bara några sekunder för att han/hon blir avbruten, distraherad eller kanske kommer på att magen trots allt är rätt full. Eller så är bebisen trött och behöver sova en stund för att sedan orka äta mer.

Det är inget fel med att bebisen ”eftersuger”, mys-snuttar eller sover med bröstet i munnen. Amning är mer än mat. Amning för en liten plutt är mys, tröst, trygghet och ett sätt att komma till ro. Mys-snuttande och gosande vid bröstet är aldrig ”fel” om barn och förälder trivs med det.

Det enda som kan bli problematiskt är om det blir för mycket mys-sugande på bekostnad av effektiv amning för en liten bebis som behöver massor med energi och där BB eller BVC kanske inte är helt nöjda med tillväxtkurvorna. Har du/ni anledning att vara vaksamma på bebisens energiintag och viktuppgång finns alltså skäl att försöka få till förhållandevis mer av den amning som ger mjölk i magen. Mer av aktivt sväljande och klunkande, som har beskrivits här ovan. Utöver det kan ni mysa på hur mycket ni vill!

Också viktigt: Amningstekniken – alltså hur man håller i bebisen, taget om bröstet och så vidare – kan påverka hur mycket mjölk som hamnar i magen. Tips om amningsteknik finns här, här och här. En fungerande amningsteknik gör att mjölken flödar som mest obehindrat från bröst till bebis. Amningsnapp kan (men måste inte) göra så att mjölkflödet dämpas, det är också bra att veta.

Och: En bebis som somnar hela tiden vid bröstet trots bröstbyten eller som har svårt med tekniken hur mycket man än tränar kan ha kort tungband. Det gör det jobbigare för barnet att suga och svårare för barnet att suga rätt. Information finns här.

Tilläggsmatar du din bebis och skulle vilja amma mer? I denna text finns konkreta tips från en amningsexpert om hur du kan göra om du vill fasa ut tilläggsmatning. Till exempel kan du minska ersättningen lite grann varje dag och försöka amma flera bröst på raken, som beskrivs i denna text. Detta beskrivs närmare i det länkade inlägget.

Jag har också skrivit en personlig text med pepp (hoppas jag!) till den som vill fasa ut tilläggsmatning och bara amma: Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips!

Tack Mia Westlund, hjälpmamma i Amningshjälpen samt certifierad amningsrådgivare (IBCLC), för hjälp med denna text!

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen dök först upp på babybaby.se.

AMNING OCH JOBBET. Ska du börja arbeta igen och vill pumpa ur bröstmjölk på jobbet så att du kan ha ett lager hemma till en liten person? Här kommer listor med konkreta tips som kan vara till nytta när jobbstart står för dörren. Bidra gärna med dina egna tips!

Observera att det inte är något måste att amma eller pumpa på jobbet för att upprätthålla mjölkproduktionen, om just det är din främsta önskan. Många ammar och jobbar i flera år utan att handmjölka eller pumpa ur på arbetet. Brösten är oftast bra på att anpassa sig efter nya vanor och efter nya nivåer på efterfrågan.

I en intilliggande artikel berättar Caroline Bleichner, förbundsjurist på fackförbundet Vision, vilka lagliga rättigheter ammande föräldrar har som arbetstagare vad gäller att ta pauser för amning eller pumpande. Läs gärna den texten! I denna artikel ger Caroline Bleichner och därefter jag våra egna bästa jobb-pumptips. Skriv gärna dina bästa tips i kommentarsfältet längre ned!

Caroline Bleichners pumptips

Caroline Bleichner började jobba heltid igen, berättar hon, när hennes yngsta son var tre månader gammal. Här är hennes tips:

• För att få ut maximalt med mjölk per gång, använd en dubbelpump. Då pumpas båda brösten samtidigt.
• Var positiv och inställd på att det ska gå. Då blir det lättare att ”släppa” mjölk till pumpen också.
• Vissa tycker att det hjälper att titta på filmer på gråtande bebisar eller bilder av det egna barnet under pumpningstillfällena, för att få mjölken att flöda bättre. Kan vara värt att testa, kanske.
• Vill du ge mjölken till barnet hemma, förvara mjölken i jobbets kyl och transportera hem mjölken med kylväska.

Mina pumptips

Jag har pumpat på arbetet dels för att minska risken för mjölkstockning veckorna efter jobbstart (jag hade under en period före jobbstarten många mjölkstockningar och var ruskigt less på det), dels för att jag ville bygga ett litet bröstmjölkslager hemma i frysen. Jag förstår att allas jobbsituation inte ser likadan ut, men här är mina jobb-pump-tips, utifrån egen erfarenhet:

• Om du inte vill skylta med din bröstmjölk på jobbet (eller riskera att någon tar miste och dricker upp den), ställ flaskorna i en plastpåse längst in i kylen, bakom jobbarkompisarnas matlådor.

• Du kan ha kylklampar till kylväska i jobbets frys under dagen. Har du inga kylklampar kan du använda tomma flaskor som du hällt vatten i och haft i frysen under natten.
• Har du inte tid eller lust att pumpa för tillfället kan du handmjölka (video här) istället för att få bort det värsta trycket. Det kan gå fortare och du slipper rengöra en massa pumpdelar. Själv har jag smitit in på jobbets toa några gånger och handmjölkat lite i handfatet. Det hände också att jag gjorde samma sak på SJ-tågets toalett när jag tågpendlade och brösten höll på att explodera på hemvägen. Jag har självklart städat upp efter mig efteråt .
• Att göra bröstkompressioner och pumpa samtidigt kan vara effektivt om man vill få ut mycket mjölk på en gång. Här finns tips (på engelska) om hur du kan få ut mer när du pumpar, om det är viktigt för dig.
• Pumpa inte för mycket om du inte har ett behov av ett enormt bröstmjölkslager hemma i frysen. Om du pumpar jättemycket underhåller du en hög produktion. Vill du bygga ett litet bröstmjölkslager hemma men också så sakteliga vänja brösten vid den nya livssituationen, pumpa lite lagom mycket. Själv pumpade jag, med yngsta barnet, tre gånger om dagen under första jobbveckan, två gånger om dagen andra jobbveckan och därefter vanligen en gång om dagen. Efter några månader pumpade jag knappt alls, bara när jag kände att det spände för mycket (barnet ville ändå inte ha mjölken, se nedan).

Övriga tips om amning/pump/jobb

• Var inte bombsäker på att barnet kommer att dricka din flitigt sparade bröstmjölk med stor entusiasm. Vårt yngsta barn ratade urpumpad bröstmjölk helt när hans pappa var hemma med honom och jag jobbade heltid, det stod snart klart. Barnet ville endast ha bröstmjölken om den kom ur rätt kärl, det vill säga bröstet. Annars fick det vara. Men så fort jag började vara borta om dagarna ökade raskt aptiten på fast föda, så det var ingen fara med födointaget trots att barnet ammade till säkert 90 procent precis före jobbstarten. Vi körde plockmat, det som ibland kallas ”baby-led weaning”. Barnet åt bitar av familjens mat. Det funkade jättebra, han åt som en häst när jag var på jobbet. Jag säger inte att det måste bli så här för alla. Men det kan bli så. Var beredd på att ätvanor och preferenser kanske inte blir exakt som du förväntar dig.

• Är du mån om amningen, överväg att undvika flaska hemmavid på grund av risken för så kallad tuttförvirring. Barn som börjar bli uppåt halvåret kan ofta hantera en pipmugg rätt bra. Välj förslagsvis en sådan utan anti-spill-funktion. Vi har använt en enkel pipmugg från Ikea, den har funkat jättebra. Små bebisar kan också ges mjölk med sked eller kopp om man vill undvika flaska. En del matar också små bebisar med sondslag på fingret, ”finger feeding”.

• Det finns fler användningsområden för bröstmjölk än bara som dryck. Min sambo gjorde pannkakor av min urpumpade mjölk till yngsta barnet eftersom vi hade skäl att misstänka att barnet var känsligt mot komjölk. Bröstmjölkspannkakorna gjorde succé! Jag råkade faktiskt smaka en gång, av en händelse. De var goda. Jag märkte ingen skillnad.

• Du kan komma att märka att du har olika mycket mjölk olika dagar i veckan! I alla fall om du jobbar till exempel hela dagar måndag-fredag och ammar mycket på kvällar och helger. Det är rätt coolt att märka hur flexibel mjölkproduktionen är, tycker jag. Själv hade jag under en tid sprängfyllda bröst måndag och tisdag. Då pumpade jag mer. Onsdag, torsdag och fredag behövde jag (efter en tid, i alla fall) knappt pumpa alls för att lätta på trycket. Och så började visan om från början kommande måndag igen efter att barnet ”ammat upp” produktionen under helgen.

• Alla bröst gillar inte pumpar. Det finns de som helammar men knappt får ut en droppe när de pumpar. De finns de som kunnat pumpa ur jättemycket i början men där det efter en eller några månader knappt kommer något alls – trots att bebisen fortfarande får vad den behöver vid amning. Testa om det funkar bättre att handmjölka istället. Eller skippa att amma/pumpa/handmjölka på jobbet om det inte är ett måste.

Du som ammat eller pumpat på arbetet, delge gärna egna erfarenheter längre ned, i en kommentar. Det vore särskilt spännande att höra från er vars jobbsituation inte är särskilt lik min eller Caroline Bleichners (vi arbetar båda huvudsakligen i lugn kontorsmiljö). Kanske har du som läser ett arbete där du är ute och flänger precis hela dagarna? Hur har du och arbetsgivaren löst detta då? Har det funkat? Dina erfarenheter kanske kan hjälpa någon annan som vill kombinera amning och jobb, så kommentera gärna!

En sak till: Är du med i facket kan det vara en idé att prata med dem om du har undringar vad gäller din egen arbetsplats och hur pauser för amning/pumpande bäst kan ordnas där.

Läs även: Amma eller pumpa på jobbet — här är dina rättigheter.

Ps! Vissa barn tar övergången till fast föda i lugnare takt än andra. Det händer att föräldrar blir stressade om ett barn uppåt året, eller äldre, inte tycks så jättesuget på annat än bröstmjölk. Eller om barnet endast äter makaroner och ketchup, typ.

Jag har pratat om just det här med Folke Bernadotte Regionhabilitering vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. De är experter på barns ätande och har intervjuats i min podd, i det här avsnittet (det finns på Itunes också, sök efter Babybabypodden och avsnitt tre). De säger bland annat att man som tumregel inte bör ta bort en fungerande amning i syfte att få barnet att äta mer annan föda. Lyssna gärna!

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Pumptips till dig som ammar och jobbar dök först upp på babybaby.se.

AMNING OCH JOBBET. Du har rätt att amma och/eller pumpa på jobbet. Arbetsgivaren bryter mot lagen om du nekas detta.

Här berättar Caroline Bleichner, förbundsjurist vid fackförbundet Vision, vilka dina rättigheter är som arbetstagare och ammande.

Många ammande vill pumpa eller handmjölka lite vid jobbstarten för att lätta på trycket, men övergår snart till att enbart amma på fritiden och inte pumpa/handmjölka på jobbet. Brösten brukar vänja sig fort och anpassar mjölkmängden till de nya vanorna.


Men det finns andra varianter också. En del föräldralediga kommer och ”tankar” barnet dagligen på den ammande förälderns raster, till exempel.

Andra pumpar eller handmjölkar på arbetsplatsen och sparar mjölken. Se konkreta tips här, i intilliggande artikel: Pumptips till dig som ammar och jobbar.

Vilket du än väljer kan du kombinera amning/pumpande och arbete under hur lång tid du vill. Det är en rättighet du har som anställd, oavsett anställningsform, säger förbundsjuristen Caroline Bleichner. Det spelar alltså ingen roll om du har fast jobb eller en tidsbegränsad anställning.

Så säger lagen!

Det finns en särskild paragraf i föräldraledighetslagen som säger att en arbetstagare har rätt att vara ledig för att amma.

”Så länge du ammar har du rätt att vara ledig för att amma, till exempel om du behöver pauser under dagen för att amma eller pumpa”, säger Caroline Bleichner.

Detta får inte arbetsgivaren säga nej till, alltså – enligt lag.

”Sedan ska man självklart ha en dialog med arbetsgivaren för att se hur man praktiskt ska lösa det hela på bästa sätt”, säger Caroline Bleichner.

Så säger lagen också

Det finns fler lagar som skyddar den som vill kombinera amning och arbetsliv. Som kvinna och ammande har du till exempel rätt till skydd mot diskriminering, enligt diskrimineringslagstiftningen.

Det finns också ett förbud mot missgynnande behandling mot personer som är lediga enligt föräldraledighetslagen.

”Arbetsgivaren har en skyldighet att arbeta förebyggande för att motverka diskriminering och främja lika rättigheter. De ska göra det möjligt för de anställda att att kombinera jobb och föräldraskap. Och för en del ingår ju amning som en del av föräldraskapet”, säger Caroline Bleichner.

Får jag lön när jag ammar/pumpar?

Du har inte rätt till lön under dina lediga stunder på jobbet då du ammar eller pumpar. Men det finns andra möjligheter. Du kan exempelvis ansöka om föräldrapenning. Det är ju fullt möjligt att ansöka om delar av dagar när du ansöker om föräldrapenning, säger Caroline Bleichner.

”Säg att du når upp i en timme om dagen på jobbet med amning eller pumpning – då kan du ansöka om en åttondels föräldrapenning. Om du vill, alltså, för att få inkomstförlusten täckt.”

Det finns också chefer och anställda som kommer fram till egna överenskommelser vad gäller betalning, fortsätter Caroline Bleichner. En del arbetsgivare är inte så noga med att räkna minuter och timmar – gör man bara det jobb man förväntas göra dras inget från lönen. Andra kommer överens om att kvitta raster mot extra arbetade timmar då och då.

Var ska jag amma eller pumpa?

Din arbetsgivare ska erbjuda dig något bättre än en skrubb eller en toalett när du vill amma eller pumpa på jobbet, säger Caroline Bleichner.

Det känns kanske inte så fräscht att hantera mat på en toalett, menar hon. Många behöver dessutom en lugn och trivsam miljö för att brösten överhuvudtaget ska släppa ifrån sig mjölk.

Men detta är inget du ska behöva argumentera för. Arbetsgivaren har nämligen skyldighet att erbjuda dig ett avskilt rum – som inte är en skrubb eller en toa. Finns inget sådant rum får arbetsgivaren se till att ordna med ett sådant, enligt en föreskrift från Arbetsmiljöverket. Föreskiften säger att ammande och gravida ska ha rätt till ett vilrum på arbetsplatsen. Det står till och med specifikt att det ska finnas en möjlighet att ”ligga ned” i vilrummet.

”Rättigheten är knuten till rätten att vila. Men ett sådant rum kan ju lika gärna användas till att amma eller pumpa”, säger Caroline Bleichner.

Annat om jobb, amning och lagen

Det är bra att veta att det inte finns någon tidsbegränsning för rättigheterna ovan. De gäller så länge du ammar, säger Caroline Bleichner.

Hon tycker också att föräldrar ska känna till den lagliga rätten att slippa jobba med vissa saker som ammande (och gravid):

”Alla har ju inte kontorsjobb som jag. Man kanske jobbar med tungmetaller eller långt nere under jord. Det finns en mängd yrken med arbetsuppgifter som är mindre bra för ammande personer eftersom farliga ämnen kan överföras till mjölken. I de fallen ska arbetsgivaren se till att man får andra arbetsuppgifter.”

Läs även: Pumptips till dig som ammar och jobbar.

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter dök först upp på babybaby.se.

AMNINGSRÅD. Är det här ett bra råd, tro? Emellanåt får ammande föräldrar det här rådet från vården eller från annat håll:

”Amma max 15 minuter per bröst. Efter 15 minuter kommer ändå ingen mer mjölk.”

Ibland säger man 20 minuter istället för 15. Ibland yttras samma typ av råd på det här viset:

”Amma inte mer än 15 minuter per bröst, annars blir det onödigt slitage på bröstvårtorna och du kan få sår.”

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om det här amningsrådet. Nu gäller det alltså råd om att tidsbegränsa amningen. Bra eller dåligt? I det här blogginlägget är jag skeptiskt inställd, även om det såklart alltid kan finnas situationer där ett råd som är dåligt för en kan vara bra för en annan i en viss situation. Läs mer här nedan!

Till min hjälp att reda ut detta har jag Mia Westlund, barnmorska och internationellt certifierad amningsrådgivare, IBCLC. Ni kan lita på att ni får bra information av henne, för IBCLC-rådgivare är bland de mest kunniga och utbildade i världen vad gäller amning. I Sverige finns endast ett 30-tal.

Vad kan då vara problematiskt med amningsrådet ”max 15 minuter per bröst” – eller att ange andra exakta tidsangivelser för hur länge ett amningstillfälle får pågå?


Ja, det viktigaste är nog att detta råd, när det yttras, stundtals tycks baseras på ett eller flera missförstånd om amning. Det är i alla fall min uppfattning. Så här:

Några missförstånd om amning

• Att all amning är samma som att bebisen äter/dricker och får näring och energi. Det vill säga att all amning innebär att det rinner mjölk från bröstet och ner i bebisens mage. Så behöver det inte alls vara! Amning kan ske utan mjölkflöde, eller med ett väldigt litet mjölkflöde, påpekar amningsexperten Mia Westlund. Bebisen kan suga utan större mjölkflöde när den jobbar på att ”snutta igång” mjölken i bröstet.  Eller när mjölkflödet har lugnat ned sig en stund senare. Ett barn kan vilja suga/snutta för närhet, mys, tröst, smärtlindring eller för hjälp med att komma till ro. För en liten bebis är det viktigt att mjölköverföring sker många gånger per dygn – att det inte bara blir sugande som inte ger så mycket mjölk. För att veta hur man märker att barnet får i sig mjölk vid amning, läs denna text: Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen.

• Att amningstekniken – hur man håller i barnet, barnets tag om bröstet med mera – inte spelar någon roll för mängden mjölk under ett amningstillfälle. Det kan visst spela roll! Med en fungerande amningsteknik kan mycket mjölk komma ut. Mjölken får chans att flöda obehindrat, så att säga. Tips om amningsteknik finns här, här och här.

• Att brösten har en begränsad mjölkmängd per amningsomgång. Nej, så är det inte! Visst kommer det kanske inte några enorma mängder mjölk efter en kvarts hyfsat effektiv amning på båda bröst. Men det kommer ändå något! Och mjölk nytillverkas hela tiden i brösten! Det är därför som amningsrådgivare talar sig varma för möjligheten att byta bröst flera gånger efter varandra, i syfte att öka mjölkmängden. Switch nursing kallas det på engelska. Mer information finns i tidigare nämnd text om att byta bröst för att öka mjölkmängden.

Möjliga risker med 15-minutersrådet

• Barnet får för lite bröstmjölk i sig för att föräldern avbryter amningen i förtid ”bara för att”. Som grundregel ska man helst inte avbryta ett barn som ammar aktivt och får i sig mjölk, säger amningsexperten Mia Westlund. Blir man för upptagen med att titta på klockan kan man missa att iaktta sin bebis beteende vid bröstet.
• Föräldern blir stressad. Regler, inte minst sådana som gäller tid, har en tendens att skapa stress. Och stress och amning är inte bästa vänner. Stress kan fördröja utdrivningsreflexen, alltså den mekanism som ser till att mjölk kommer ut ur bröstet.

Hur ska man göra istället, då? 

Det enkla svaret är: Amma på. När du vill och så länge du och barnet vill. Amningsexperternas rekommendation är att amma fritt, det vill säga på bebisens signaler.

Men om barnet ändå verkar behöva mer i magen, då? Eller om barnet är nyfött och man vill vara säker på att det får mycket mjölk i sig?

”Titta på barnet, inte på klockan”, säger Mia Westlund.

Med andra ord:

Lär dig känna igen tecknen att barnet sväljer och mycket mjölk hamnar i bebismagen. Ett tecken på att mjölköverföring sker kan vara att man hör svälj-ljud, som i videon här till exempel:

Aktivt sväljande och sugande kan pågå i allt från några sekunder till ett antal minuter åt gången. När flödet lugnar ned sig och mjölken alltså börjar rinna långsammare och i mindre mängd märks det också på barnets sugande. Sugandet blir mindre kraftfullt och mer oregelbundet. Svälj-ljud kommer glesare och glesare. Det kallar att bebisen ”eftersuger”.

Det är i det skedet som man kan byta till det andra bröstet som nämndes tidigare – om man vill och bebisen verkar behöva det.

När man byter bröst vid amning kan man få igång ett nytt flöde på det andra bröstet. Och när flödet har lugnat ned sig där, då kan man byta tillbaka till det första bröstet igen.

Man måste alltså inte göra så. Men vill man öka mjölkmängden och få ytterligare en liten portion mjölk i bebisens mage är det ett välkänt effektivt sätt. Vill man öka mjölkproduktionen och få ut mer mjölk i stunden kan med fördel också göra bröstkompressioner i det läge när mjölflödet lugnar ned sig.

Se även: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min).

En del, såvitt jag kan se i föräldragrupper på nätet, verkar få tips om att amma 2×15 minuter eller 2×20 minuter och sedan ge ersättning, om tilläggsmatning anses behövas.

Men det finns alternativa sätt att göra vid tilläggsmatning – i synnerhet om man vill värna om amningen och vill minska risken att ersättning på sikt konkurrerar ut amningen. Som att göra bröstkompressioner under amning och fortsätta att amma även efter att man gett lite tillägg. För konkreta exempel på strategier, se blogginlägget Tillbaka till helamning – expertens bästa tips.

En del som tycker att amningen gör ont i början kan få rådet av vården att tidsbegränsa amningen. Vårdpersonal kan säga att amningen ska begränsas till ett visst antal minuter per bröst för att ”skona brösten så att det inte blir sår”.

Men hur ska man göra då, om det gör väldigt ont att amma i början? Mia Westlund, barnmorska, hjälpmamma i Amningshjälpen och certifierad amningsrådgivare, råder så här:

”Gör det väldigt, väldigt, ont när du ammar, avbryt när bebisen gått från att svälja aktivt till att eftersuga. För många kan eftersugandet upplevas som mer smärtsamt än det aktiva sugandet då det kommer mjölk.”

Mia Westlund förklarar vidare:

”Jag upplever att föräldrar ofta tycker att amningen gör mindre ont när det finns ett mjölkflöde. De allra första dagarna kommer det ju väldigt små mängder mjölk, råmjölk. Men när den mogna mjölken ‘rinner till’ upplever en del att det ökade flödet gör att amningen känns bättre”, säger Mia Westlund.

Har du avbrutit vid ”eftersugandet” och känner att du måste få en stunds paus – pröva att låta barnet suga på ett finger en stund. Du eller någon annan kan också vagga barnet i famnen i några minuter, tipsar Mia Westlund. Sedan, om det känns ok, kan du erbjuda det andra bröstet. Även där kan du avbryta, om du vill, när bebisen övergår till att eftersuga.

Och det finns inget som säger att tidsbegränsning av amningen de första dagarna nödvändigtvis förebygger sår, fortsätter Mia Westlund. Sår är oftast ett tecken på att amningstekniken behöver förbättras och att barnet behöver gapa större om bröstet.

Hur många minuter som barnet ammar per gång har mindre betydelse i sammanhanget.

Sår kan för övrigt läka även om man fortsätter att amma – om barnet får hjälp att ta ett större tag om bröstet. Det är alltså inget måste att göra uppehåll i amningen och handmjölka eller pumpa under en tid om sår väl har uppstått.

”Men känner du att amningen känns outhärdlig är det klart att du kan tidsbegränsa om du vill. Och du kan avlasta genom att handmjölka om det gör väldigt ont. De första dagarna kan du handmjölka mellan varven och ge bebisen din råmjölk på sked, till exempel. Och amma när du kan och orkar”, säger Mia Westlund.

”Att avlasta genom att handmjölka och ge mjölken till barnet på kopp eller sked kan du för övrigt göra när som helst under amningsperioden, inte bara de första dagarna”, tillägger hon.

Se även: När det gör ont att amma. Där har jag intervjuat amningsrådgivaren Susanne Gräslund om smärta vid amning.

Ibland ges rådet ”Amma bara 15 minuter per bröst” utifrån argumentet: ”Bebisar får inte amma för länge, för då tröttar de ut sig och tappar mer energi än de får”.

Även detta påstående kan det finnas skäl att vara skeptisk till, enligt amningsexperterna. Det här med amning och energiåtgång tänkte jag ta upp i nästa blogginlägg, så håll utkik!

Stort tack till barnmorskan, hjälpmamman och amningrådgivaren Mia Westlund samt till barnsjuksköterskan Nina Verazain för er hjälp med att läsa och faktagranska detta blogginlägg!

Om amning på babybaby.se:

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd? dök först upp på babybaby.se.

AMNINGSPRYLAR. Vad behöver man skaffa sig för saker inför amningsstarten? Nästan ingenting, skulle jag säga.

Men några grejer kan vara ovärderliga och här kommer mina bästa tips – och några tips från en amningsrådgivare! Med lite tur kostar dessa grejer inte mycket pengar, eller inga pengar alls. Du som har ammat, bidra gärna med dina bästa pryltips.

Du får också i detta blogginlägg tips om billiga eller helt kostnadsfria alternativ till vanliga amningsprylar!

Mina tips på bra amningsprylar:

Alla får vi olika amningsupplevelser och kan behöva lite olika hjälpmedel – eller inga prylar alls.

Men vad gäller inköp i förväg skulle jag råda att inte köpa för mycket saker. Det blir lätt ett onödigt slöseri med pengar, för det är ofta svårt att veta på förhand hur ens behov kommer att se ut.

Nu, efter tre barn, skulle mina personliga tips om lämplig önskelista till ammande se ut så här:

• Amningskudde. Det är absolut inget måste att köpa en särskild amningskudde i förväg. Vilken som passar en bäst beror en del på hur ens kropp och bröst ser ut. Men det kan vara bra att ha någon form av lite stadigare kudde hemma att stötta upp med vid amning. Du kan ha glädje av en vanlig huvudkudde eller en tjock prydnadskudde. Med barn nummer två och tre har min amningskudde med spänne i midjan varit toppen (den stora tyggrejen på bilden ovan). Den kan inte glida iväg och barnet kommer högt upp, vilket varit väldigt skönt för mina ömtåliga armar och axlar. Tips: Om du har höga och fasta bröst och känner att barnet inte når upp till brösten trots amningskudde kan du lägga en extra vanlig kudde eller en hoprullad filt under amningskudden.

• Amning i vardagen. Väldigt lättläst och lättbegriplig basic-bok om amning av författaren och amningsrådgivaren Marit Olanders. Läs denna i förväg, bli din egen amningsexpert och undvik därmed att trilla ned i fällor som annars kan vara lätta att trilla ner i. Jag önskar så att denna bok hade funnits när jag skulle få mitt första barn. Har du en partner, se till att partnern har läst boken också. Då kommer ni att kunna hjälpa varandra och allt blir lättare. Jag vågar faktiskt lova det! Vill du inte köpa boken kan den gå att låna på bibliotek – kolla.

• Bärsjal. Väldigt många – fler och fler! – upptäcker vilken livräddare denna grej kan vara i samband med amning. Och hur mysigt det är, dessutom. I bärsjal blir bebisen lugn och du snappar snabbt upp tidiga amningssignaler. En icke-ammande partner kan ta vändor i sjalen med sovande bebis så att den ammande får lite avlastning. Läs mer om bärsjalens fördelar här och här. De flesta använder en så kallad trikåsjal i början. Man kan amma med bebis i sjalen också! Bärsjalar brukar gå att köpa begagnade för några hundralappar styck. Kanske har du någon som kan låna dig en bärsjal under några månader?

• Amningskurs för blivande föräldrar. Inte en pryl, men en extremt god investering, skulle jag säga. Denna kurs ger på ett antal ställen i landet och på några orter är den gratis. Ta chansen i så fall, för här få du verkligen reda på allt du behöver. Jag har gått den själv och var supernöjd. Kolla här om det ges en kurs nära dig.

• Fungerande fjärrkontroll, mobil med laddare, lättäten mat som är god och ger energi. Se till att dessa prylar finns på önskelistan, eller snarare på hemmets måste-lista. Fyll frys och skafferi. Då blir amningen mycket enklare – eftersom du kan fokusera på att du och bebisen ska få snits på amningen och slipper tänka på hur du ska få i dig mat. Netflix underlättar också.

Alla andra amningsprylar, då?

Det finns en uppsjö hjälpmedel vid amning: Pumpar, amningsnappar, salvor och kompresser.

Mitt tips är: Skaffa dessa amningsprylar om behov uppstår! Jag själv har slösat bort massor med hundralappar på onödiga grejer som aldrig användes. Jag köpte till exempel massor med ”pads”, inlägg, att lägga i behån när brösten läcker mjölk. Men mina bröst läckte en väldigt kort tid. Kvar i garderoben fanns då en jättestor kartong med inlägg. Jag gav bort kartongen senare.

Alternativ till vanliga amningsprylar

Ett exempel: Bröstmjölkspumpar kan vara svindyra men behövs långtifrån alltid. Man kanske tror att man ska pumpa ur och ge på flaska, men kommer sedan på att man inte vill det. Eller så svarar ens bröst inte så bra på pumpande – det är faktiskt inte alls ovanligt. Det finns de som helammar men knappt släpper en droppe till pumpen.

Då kan det funka betydligt bättre att handmjölka. Att handmjölka kan också vara skonsammare än att pumpa om brösten skulle vara ömma och såriga i början och du har behov av att få ut mjölk på annat sätt än genom amning.

Har du såriga bröstvårtor kan det också vara värt att leta upp alternativ innan du köper amningsnappar, som är silikonskydd som man sätter på bröstvårtan. Det allra bästa är att få riktigt bra hjälp med amningstekniken först. Klicka på banner nedan och läs detta blogginlägg: När det gör ont att amma.

Det finns tillverkare som mer eller mindre påstår att deras nappflaskor är ”säkra”, det vill säga att flaskan liknar bröstet och att risken för så kallad tuttförvirring (när barnet börjar strula vid bröstet efter att ha matats på flaska) blir minimal med deras produkter. Dessvärre verkar detta vara ett försäljningstrick som inte alltid håller vad det lovar.

Är du mån om att undvika tuttförvirring finns sannolikt inga ”säkra” flaskor. Vill eller måste du tilläggsmata med egen mjölk eller med modersmjölksersättning finns alternativ till flaska: Mata med medicinkopp, en vanlig sked eller med sond på fingret eller på bröstet. Det senare kallas tillmatningsset. Här finns ett sådant beskrivet.

Pryltips från en amningsrådgivare

Susanne Gräslund är frivilligt arbetande amningsrådgivare, så kallad hjälpmamma, i den ideella organisationen Amningshjälpen.

Alla läcker inte så mycket eller så länge, men de flesta gör det i början. Då kan det vara skönt att ha en mjölkuppsamlingskupa (exempel finns här) så att man slipper bli helt blöt, säger Susanne Gräslund.

”Annars brukar jag tipsa om att skaffa en mjuk amningsbehå, eller amningstopp, i förväg. En bra är Carefix, som man köper på apotek.”

Susanne Gräslund tillägger:

”Att ha gott om torktrasor är också bra, till exempel Ikeas frottélappar i 10-pack. Dem kan man torka kräk med eller lägga under bröstet för att fånga upp läckande mjölk med. Jag själv gjorde av med ett par stycken per amningstillfälle i början.”

Mitt hetaste tips: Läs om amning

Utöver boken Amning i vardagen som jag nämnde längre upp finns annat som jag skulle sätta väldigt högt upp på en önskelista till blivande ammande, nämligen bra läsning om amning. Är man lite förberedd blir det ofta enklare sedan – så är det med de flesta färdigheter, inklusive amning.

Läs på Sagogrynets blogg. Texterna där om amning har hjälpt mig enormt. Kanske ska du redan i förväg gå med i Amningshjälpens slutna grupp på Facebook för att kolla vad folk undrar över? Och läs gärna texterna på denna blogg, till exempel 22 skäl till läsa på om amning innan du får barn. Ännu fler texter, och videor, hittar du i listan nedan.

Lycka till!

Om amning på babybaby.se:

Mjölkstockning (och white spots)

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Amningsprylar! Önskelista till blivande ammande dök först upp på babybaby.se.

AMNING. Pang! Febern slår till. Du känner dig ruggig. Ena bröstet ömmar. Efter några timmar eller någon dag ser du kanske ett flammigt rött område där det ömma sitter. Du har drabbats av det som händer såväl människor som kor och grisar titt som tätt – du har fått mjölkstockning.

”De goda nyheterna är att du sällan är så sjuk som du känner dig – och att det inte är farligt.”

Det säger Ann Tiits, barnmorska  och internationellt certifierad amningsrådgivare (IBCLC) vid Mama Mia Söder och Amsaks amningsmottagning i Stockholm.

Här tar jag hjälp av Ann Tiits för att berätta om mjölkstockning: Vad det är, vad man kan göra för att lindra besvären och vad som kan hjälpa om barnet ”konstrar” vid bröstet vid mjölkstockning. Jag kommer också lägga in några egna erfarenheter.

Jag kommer även att ta upp så kallade white spots, pyttesmå vita ”bröstmjölksproppar” som kan orsaka mjölkstockning – jag har själv råkat ut för det ett par gånger.

Vad är mjölkstockning?

Mjölkstockning är egentligen är ett samlingsnamn för flera närbesläktade tillstånd, säger Ann Tiits.

De gemensamma nämnarna är ett eller flera av dessa symptom:

• Det känns som en knöl, eller flera knölar, i bröstet.
• Bröstet är varmt och kanske svullet och rött (till exempel som bröstet till höger på bilden ovan).
• Det gör ont i bröstet, som vid ett blåmärke.
• Det kan göra ont vid amning.
• Man kan få feber, till och med frossa.
• Man kan ha ont i kroppen och i huvudet, som vid influensa.
• Det ammande barnet kan – tillfälligt! – vara mer ovilligt att amma från det drabbade bröstet. Det är ofta för att mjölkflödet är lite långsammare än det brukar vara.
• Mjölkstockning drabbar oftast bara ett bröst åt gången.
• Ofta, men inte alltid, sitter det onda området på bröstets undersida eller utsida.

Varför har jag fått mjölkstockning?

Jag tror att det är jättebra att få hjälp att fatta vad som sker vid mjölkstockning och varför. Då förstår man, om/när man drabbas, att man inte är sjuk på något farligt sätt och att det går över. Så här kommer en förhoppningsvis begriplig förklaring:

Ibland kan mjölkstockning orsakas av bakterier som har tagit sig in i bröstet och gett upphov till en infektion, men oftast handlar detta inte om bakterier. Det vanligaste är istället att mjölkstockningen är en jobbig men ofarlig inflammation. Orsaken till inflammationen kan vara att man under den senaste tiden har ammat mer sällan än man brukar göra. Eller att man haft en för tajt behå på sig.

Hur hänger det ihop, då?

Jo: En klädsel som trycker mot bröstvävnaden, eller längre uppehåll än vanligt mellan amningstillfällena, kan göra att mjölkflödet i bröstet stoppas upp i viss mån. Det blir ett högre mjölktryck i bröstet. Närmare bestämt stiger trycket i mjölkgångarna, de tunna kanaler som mjölken rinner i.

Det är lite som om du klämmer åt med handen om trädgårdsslangen när vattnet är på. Det kommer att bli ett ökat vattentryck i slangen bakom det strypta stället.

När du släpper greppet om vattenslangen börjar vattnet flöda som vanligt igen – ingen fara skedd. Men så funkar det inte alltid i ett bröst. Mjölkgångar är sköra. Blir trycket för högt kommer mjölk att sippra ut genom små hål i mjölkgångens väggar och ut i fettvävnaden.

Bröstmjölk ska vara i mjölkgångarna – inte i vävnaden. Kroppen gillar inte att saker är på fel ställe, så kroppen reagerar på läckaget – och så blir det en inflammation. Detta är kroppens sätt att ta hand om den läckta mjölken och avlägsna den så snabbt det går. Det är denna ”städprocess” i bröstet, med de vita blodkropparna som städgeneraler, som får en att känna sig sjuk.

Mjölk som har trängt ut i fettvävnaden kan inte ”sugas tillbaka” eller tvingas tillbaka in i mjölkgången igen. Det är fysiologiskt omöjligt – har den väl kommit ut kan den inte komma in igen.

Ann Tiits liknar en mjölkstockning vid att stuka foten eller ramla och få ett blåmärke.

”Då går ju blodkärl sönder. Blod hamnar runtomkring i vävnaden. Utåt syns en rodnad, senare syns ett blåmärke. Det blir ömt. Men efter ett tag tar ju kroppen hand om blodet och ser till att det försvinner från vävnaden” säger Ann Tiits och fortsätter:

”Den processen kan ta upp till en vecka. Och det är ungefär likadant, det som händer i bröstet när du får mjölkstockning.”

Felsök vid mjölkstockning!

Det kanske allra viktigaste för en själv om man drabbats, säger Ann Tiits, är att försöka klura ut varför man fick mjölkstockning. 

”Jag kanske har låtit bli att amma på ett av brösten under en hel natt eller haft kläder som har tryckt på bröstet. Jag kanske har börjat med ersättning, välling eller fast föda och därmed ammat mindre”, säger Ann Tiits.

”Hittar jag svaret där vet jag att det kommer att gå över inom några dagar. Jag vet då också bättre hur jag kan undvika att det händer igen.”

Skäl till mjölkstockning – ett exempel

Själv fick jag min första mjölkstockning när den lille på bilden ovan var tre månader gammal, snorig och förkyld.

Min sambo och jag gick på bröllop, bebisen hängde med och så – boom! Febern slog till på kvällen. Det var lite som vid influensa.

På natten märkte jag att en punkt på höger bröst ömmade. Det var lite knöligt under huden. Dagen därpå kände jag mig sänkt av feber. Då upptäckte jag också början till en rodnad på bröstet.

Det tog tre dagar innan febern vände ned ordentligt och jag slutade att frysa och känna mig sjuk. Det tog ytterligare några dagar innan rodnaden bleknade och någon vecka innan den lilla knöl som blivit i bröstet på grund av inflammationen helt försvann.

Jag insåg, i samtal med amningsmottagningen på mitt sjukhus, att det var lillens förkylning som varit boven i dramat. Det hade gjort att han hade ammat mindre än annars under ett par dagars tid. Jag hade också precis slutat att pumpa och donera bröstmjölk till mitt sjukhus och hade inte riktigt fattat att det är viktigt att trappa ned på pumpandet långsamt för inte riskera mjölkstockning.

Fler möjliga orsaker till mjölkstockning

• Barnet ligger i lite fel vinkel vid bröstet eller har inte ett tillräckligt stort tag om bröstet. Då kan bröstvårtan bli klämd och mjölkflödet stoppas upp. Här finns video och bildserie om tag och vinkel.
• Överproduktion av bröstmjölk. Läs mer här.
• Stress och smärta, som i sin tur kan verka hämmande på utdrivningsreflexen, den mekanism som gör att mjölk kommer ut ur bröstet vid amning.
• White spots, mer om det nedan.
• Introduktion av ersättning. Om man byter ut amningsmålen för snabbt kan man få mjölkstockning.
• Pumpande. Den som ammar fullt och börjar pumpa kan få mjölkstockning eftersom pumpen, för vissa, inte tar ut mjölken lika effektivt som amning gör.
• Amningsavslut, att sluta med amningen tvärt.

Källor: 1177 om mjölkstockning samt Ann Tiits.

Vad kan man göra själv?

Man kan göra en hel del för att lindra besvär vid mjölkstockning:

• Ta recepfria smärtstillande vid behov. I AMSAK:s vårdprogram för bröstkomplikationer, på sidan 54, ges förslag på dosering och preparat. Vårdprogrammet är utformat av amningsspecialister inom sjukvården, bland dem Ann Tiits, som stöd för annan sjukvårdspersonal. Kapitlet om mjölkstockning/mastit börjar på sidan 50. Obs! Det kan ta några sekunder för vårdprogrammet i länken ovan att ladda.
• Amma på båda brösten, inte minst på det ”stockade” bröstet. Prova olika ställningar. Amma gärna hud mot hud. Mjölkstockningens svullnad kan göra att mjölken får lite svårare än vanligt att komma ut. Därför är det bra att amma ofta.
• Vill du amma mer än barnet vill, prova gärna att mjuka upp bröstet och pumpa eller handmjölka ur lite emellanåt för att lätta på trycket. Här finns video om hur du kan handmjölka. Jag gjorde denna video när jag själv hade mjölkstockning och ville visa hur man kan göra för att ”mjölka ur”. Jag upplever själv att varmt bad + handmjölkning lindrar vid mjölkstockning. Men så älskar jag att bada varmt också, särskilt när jag känner mig sjuk!
• Om bröstet är väldigt svullet och det är svårt att få ut mjölk kan du testa detta i duschen eller badet (om det känns bra): Bara rikta duschen en stund mot det svullna bröstet. Det kan få mjölken att börja droppa eller rinna efter några minuter.
• Massera inte. Om du är hårdhänt mot bröstet kan du förvärra det hela i värsta fall. Lätta strykningar går bra.
• Vila och ta det lugnt.

Källor: 1177 Vårdguiden, Amsaks ”Bröstkomplikationer i samband med amning”, Amningshjälpen, Ann Tiits.

När behövs läkemedel/sjukvård?

Ofta vid mjölkstockning, säger Ann Tiits, kan man behöva smärtlindring, som receptfria preparat med paracetamol. I övrigt är läkemedel, inklusive antibiotika, för det mesta onödiga. Men det finns några omständigheter när det är läge att kontakta vården och eventuellt få behandling med läkemedel.

Till exempel ska du kontakta sjukvården om det ännu inte gått fem veckor sedan du födde barn och du har feber. Febern kan vara ett symptom på livmoderinflammation. Det är inte alltid lätt att veta var febern kommer ifrån.

Ta även kontakt med vården om det ännu inte har gått fem veckor sedan födseln och du har feber och har eller har haft såriga bröstvårtor.

Har du haft sår kan du, via såren, ha fått in bakterier i bröstet som sedan stannat kvar och vuxit till sig. Har du bakterier i bröstet kan du behöva antibiotika. Kontakta sjukvården om du får mjölkstockningssymptom under de första fem veckorna!

Det är också bra att ta kontakt med vården om besvären inte vill ge med sig. Runt dag tre vid mjölkstockning bör det åtminstone börja vända, säger Ann Tiits. Febern bör åtminstone ha börjat gå ned då. Känner du dig fortfarande inte bättre efter tre-fyra dagar, prata med någon medicinskt kunnig. Det gäller särskilt om du inte förstår orsaken till mjölkstockningen eller om du misstänker en bakterieinfektion.

En knöl som inte vill ge med sig bör också undersökas, även om den inte gör ont. Vänd dig i så fall till en amningsmottagning eller till en vårdcentral.

Det är också bra att veta att mjölkstockning är ovanligt under de första tio dagarna efter födseln. Knöliga och ömma bröst handlar då oftast om det ofarliga tillståndet mjölkstas, som uppstår när den mogna bröstmjölken ”rinner till”. Det sker vanligen runt dag 3-5.

Varför konstrar barnet?

Ibland vill barnet under pågående mjölkstockning inte amma från det drabbade bröstet. Varför?

Detta är inte helt ovanligt, säger Ann Tiits. Hon förklarar att mjölken kan smaka lite annorlunda vid mjölkstockning. Det är dock viktigt att veta att det inte finns något farligt i att låta barnet amma vid mjölkstockning, inte ens om en odling visar på bakterier.

Barnet kan också ”amningsvägra” för att mjölkflödet under pågående mjölkstockning ofta är lite långsammare, säger Ann Tiits och tipsar:

”Vill inte barnet ta bröstet, amma på det andra bröstet istället. Handmjölka eller pumpa från det stockade bröstet och se om det kommer ut någon mjölk på det sättet. Om det inte heller funkar, ta en paus med stockade bröstet. Flödet kommer att komma igång igen. Men det kan vara svårt när bröstet är väldigt svullet.”

Så det är ingen katastrof om man inte kan amma från det stockade bröstet hela tiden?

”Det är bäst om man kan lätta på trycket i det stockade bröstet genom att amma, pumpa eller handmjölka.”

”Men går det verkligen inte, ta en paus. Man kan vänta i många timmar om det behövs. Ibland gör det bara ondare av att försöka pumpa eller handmjölka. Då kan det vara bättre att låta bröstet vila.”

Här finns tips vid amningsvägran: 17 supertrick när bebisen amningsstrejkar. Jag skrev texten utan mjölkstockning i åtanke, men tipsen borde kunna prövas även om bebisen ”konstrar” vid mjölkstockning. Jag förväntar mig inte att den med 39-40 graders feber ska studsa runt i vardagsrummet och amma i bärsjal (ett av tipsen), men det finns andra tips i blogginlägget som nog kan funka bättre.

Går mjölkproduktionen ner?

Ja. Generellt sett minskar mjölkproduktionen vid mjölkstockning. Men det är tillfälligt!

”Kroppen är snäll”, säger Ann Tiits och fortsätter:

”Kroppen kan öka och minska sin mjölkproduktion under hela amningsperioden. Blir det en tillfällig svacka på grund av en mjölkstockning jobbar du och barnet snabbt upp produktionen igen när barnet vill amma som vanligt igen.”

Hur snabbt kan det gå?

”Det kan gå på några dagar eller en vecka.”

Andra tips vid mjölkstockning:

Här finns en text på engelska, från den trovärdiga amningssajten KellyMom, om mjölkstockning.

Här skriver 1177 Vårdguiden om mjölkstockning.

Vissa ammande har problem med upprepade mjölkstockningar (mastiter). En del tycker sig blir hjälpta av att äta specialprocessade havreflingor, SPC-flakes. Sådana flingor finns att köpa på apotek, till exempel. Här står lite om flingorna, som uppges stimulera produktionen av kroppens eget protein antisekretisk faktor, AF, som  i sin tur har en anti-inflammatorisk och vätskereglerande effekt. Amningsexperterna i Amsak skriver i sitt vårdprogram på sidan 55:

”AF har i en mindre studie visats kunna förebygga mastit. /…/ Studien är liten varför man bör vara försiktig med att generalisera resultaten. I klinisk verksamhet har man dock mycket god erfarenhet av att behandla med detta hos kvinnor med upprepade mastiter.”

På enkel svenska: Det finns inte mycket forskning som visar att specialprocessad havre fungerar mot mjölkstockning. Så man kan inte säga säkert att det har effekt. Men ute på mottagningar, i kontakten med patienter, upplever vårdanställda att detta kan hjälpa patienter med upprepade mjölkstockningar.

White spots, vita ”proppar”

En förhållandevis ovanlig, men ändå förekommande, orsak till mjölkstockning är så kallade white spots. De syns som en pytteliten vit eller ljusgul prick på bröstvårtan, se ett exempel ovan.

En del ammande tycks vara mer benägna att få dessa prickar än andra, varför är oklart. White spots beskrivs som mjölkrester som stelnat till och bildat en kompakt pytteliten propp.

Proppen kan täppa till mynningen på en mjölkgång och stoppa upp flödet så att bröstet blir inflammerat. Har du mjölkstockningssymptom och har en liten vit prick på bröstet som gör ont vid beröring och amning kan det alltså vara detta som ställer till det.

Ibland kan pricken snarare vara en blåsa, en så kallad milk blister. Då har mynningen på en mjölkgången blivit övervuxen med hud som det fastnat mjölk under. Även det kan stoppa upp mjölkflödet och ge mjölkstockning.

På sidan 38-40 i Amsaks regionala vårdprogram för bröstkomplikationer, som jag tidigare hänvisat till, står det om ”white spots” och ”milk blisters”. Obs, är du känslig finns det en bröst-närbild på sidan 38 som kanske kan upplevas som lite obehaglig. Jag tycker inte själv det, men alla är vi olika.

Vad kan man göra mot white spots?

Man kan, med rena händer och naglar eller med en kokad/steril nål, försiktigt försöka pilla bort den vita pricken eller den övervuxna huden.

Ett tips som ibland ges av amningsrådgivare är att mjuka upp bröstet i badet, badda med salt eller olja och försöka gnugga bort det vita med hjälp av en frottéhandduk.

Och så när det vita helt eller delvis har avlägsnats: Amma, amma, amma. Eller pumpa. Detta för att barnet, eller pumpen, ska hjälpa till att få ut de sista resterna av proppen.

Amningsrådgivaren Ann Tiits har ytterligare ett tips: Ratta bröstet.

”En white spot är ju som en liten mjölkkristall som har fastnat. Man kan försöka mjuka upp bröstet, ‘ratta bröstet’ som jag säger. Man håller i bröstet och försöker vrida det medsols och motsols för att kristallen ska lossna.”

Vid white spots och vid mjölkstockning i allmänhet är det bra att variera amningsställningarna, fortsätter Ann Tiits. Hon tipsar:

”Man kan prova tvillingamning (se bild ovan), alltså att man lägger barnet från det andra hållet jämfört med hur man brukar lägga till barnet. Man kan varva liggande och sittande amning. Man kan amma ståendes på alla fyra emellanåt.”

Det är vanligt att kosttillskottet lecitin rekommenderas mot white spots. Amsak skriver i sitt vårdprogram:

Stort tack till Ann Tiits, barnmorska och amningsexpert vid Amsaks amningsmottagning och Mama Mia Söder i Stockholm, för hjälpen med detta blogginlägg!

Om amning på babybaby.se:

Amningsprylar! Önskelista till blivande ammande

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Mjölkstockning (och white spots) dök först upp på babybaby.se.

FÖRÄLDRAFUNDERINGAR. Ibland, när man har tid att fundera, blir det tvära tankekast i huvudet. I morse insisterade den febriga fyraåringen på att göra kladdkaka. När den var klar ville han inte ha en endaste smula, så eländig var han. Jag ”uppoffrade” mig och skar mig en bit när barnet slocknat i soffan framför Pyjamashjältarna.

Sedan satte huvudet igång med associationer och tankar. Jag tänkte på övergrepp mot barn, på kladdande vuxna. Jag har tänkt massor på kladdande vuxna de senaste månaderna och veckorna. Det har varit en oundviklig konsekvens av den plågsamma och befriande flodvågen av Metoo-vittnesmål.

Jag har några minnen av vuxnas sexuella kränkningar från och med mina tidiga tonår. En pensionerad granne, en bekant till familjen, en pappa i en värdfamilj under ett utbytesår i USA. De minnena ropar och hojtar nu. Och de får mig att så innerligt önska att barnen, mina och andras, ska slippa skiten. Att barnen, om skiten händer, ska ha den inneboende trygghet och kraft som gör det möjligt för dem att förstå att deras gräns överskrids när så sker – och att sedan ha kraft att vråla stopp och springa och berätta.

Jag har funderat över hur vi som är föräldrar, i den mån det är möjligt, rustar våra barn mot övergrepp. Jag skrev om det nyligen på babybaby.ses Facebooksida, gå gärna in och gilla eller följ den sidan, så får du även ta del av inlägg som bara hamnar där och inte kommer här på bloggen.


En sak som jag har tänkt på de senaste dagarna är hur ofta vi föräldrar vidrör våra barn på ett sätt som vi vuxna aldrig skulle tolerera från varandra. Hur många vuxna skulle tycka att det var ok att en annan vuxen grabbade tag i dem hårt för att börja kränga på dem ytterkläderna? Att en vuxen helt sonika lyfte bort en när man råkat vara ”i vägen”? Att en annan vuxen tog bestämt i ens handleder för att få en att lyssna?

Om vi föräldrar respekterar våra barns kroppar mer, om vi försöker att bli bättre på det – lär vi dem kanske då att lättare känna igen övergrepp när övergrepp sker?

Eller för att uttrycka det lite annorlunda: Riskerar vi att i någon mån ”härda” barnen om vi ständigt ignorerar deras protester vid ovälkommen beröring av kroppen? Att barnen blir så ”vana” vid ovälkommen beröring att de till en början inte riktigt kan avgöra vad som är ok och inte ok när riktigt allvarliga övergrepp sker?

Nu ska jag genast säga att mycket av den ibland kränkande beröring som vi utsätter barn för är väldigt svår att undvika. Det är lätt att göra fel. För att tålamodet tryter, för att man blir arg, för att man är fast i gamla och ärvda beteendemönster – ja, det finns många skäl. Jag har mer än en gång brottats med ett motsträvigt barn när det är dags för påklädning. Tagit i barnen argt. Jag rör då och då mina barn på sätt de absolut inte uppskattar. Tack och lov säger de ifrån.

Ändå. Vi undervisar våra barn om kroppslig integritet och att ingen får ta på deras kroppar mot deras vilja. ”Stopp, min kropp!” får barnen lära sig i skolan. Det är jättebra, inget ont om det viktiga arbetet.

Men om barnen, sedan så länge de kan minnas, ändå är väldigt vana vid att vuxna får bete sig lite hur som helst mot kroppen trots barnet protester, kan de till fullo ta in det budskapet då? På allvar, så att det verkligen gör skillnad den dag det gäller? När det kanske är en lärare, en granne, en idrottsledare eller bekant till familjen som beter sig gränslöst?

Kan ett barn förstå, på djupet, att kroppen i stunden faktiskt säger ”Stopp!!” om kroppen redan upplevt många år då den aldrig var riktigt fredad och respekterad?

Många bäckar små av till synes harmlösa fysiska kränkningar blir till slut en hel å av svårigheter att se och värna de egna gränserna. Kan det bli så? Jag tror att risken finns.

Jag vill för allt i världen inte låta mästrande mot er som läser. Jag gör själv dagligen, i mitt föräldraskap, saker som jag verkligen, verkligen, hade kunnat göra bättre. Jag kränker mina barn titt som tätt, oftast utan att det var det minsta nödvändigt.

Men kanske bör flera än jag stanna till och tänka: Ska jag verkligen vara så handgriplig mot mitt barn just i den här stunden? Vilket budskap skickar det till mitt barn vad gäller hennes eller hans rätt till kroppslig integritet? Finns kanske andra sätt att hantera den här situationen?

Jag hade nyligen en diskussion om det här med min mamma. Om ett barn inte lyssnar genast, om barnet trots tilltal tittar bort, inte har lust att lyssna eller är allmänt disträ – då tycker min mamma att det är ok att ta i barnet för att få uppmärksamhet.

Det är absolut ingen hård eller arg beröring det handlar om. Det kan vara en hand om barnets ena axel och den andra handen runt en av barnets handleder. Det är som för att säga ”Lyssna på mig nu!”.

Nej, det är inte en hård eller arg beröring men den är tvingande, om ni förstår vad jag menar. Och på något vis lite manipulerande: ”Jag ser att du inte tänker lyssna på mig, så nu tar jag jag mig rätten att ta i din kropp så att du måste lyssna.”

Jag tycker inte att det känns riktigt, riktigt, ok när jag iakttar detta. Jag ser ju på barnets kroppsspråk, nästan varje gång detta sker, att beröringen i någon mån är ovälkommen. Barnet försöker instinktivt dra sig undan eller blir stelt i kroppen.

Jag såg en pedagog på vår tidigare förskola regelbundet göra på liknande sätt med barnen, fast då var det snäppet värre. Hon tog ordentligt tag i båda handleder på barnen för att tvinga till sig uppmärksamhet. Det gjorde hon exempelvis med barn som hon tyckte betett sig illa – eller barn som grät och därför var så upprörda att de just inte kunde lyssna. Hon höll rejält och släppte inte taget på en stund. Jag reagerade negativt då också. Det här var ingen beröring som barnen tyckte om, det syntes tydligt i kroppsspråket då också.

Jag berättade om de här funderingarna för min mamma häromveckan. Jag har tänkt på det så länge men inte vågat säga något. Min mamma är så fin och respektfull mot mina barn på alla andra vis. Man vill inte såra i onödan, liksom. Men jag sa till slut vad jag hade på hjärtat.

Jag sa det för att jag känner så intensivt att jag – om det går! – vill ”vaccinera” mina barn framtida skit, även i det lilla och till synes obetydliga. Man vill göra allt som står i ens makt för att de instinktivt ska skrika högt och ränna iväg mot säkerheten om någon gör något hemskt mot dem. Man önskar det högre än man värderar sitt eget liv, typ.

Mamma blev först lite sur, men när jag förklarade mina tankegångar förstod hon precis.

Jag vet att det är skitsvårt. Och det finns situationer där man som förälder handgripligen måste ta itu med vissa saker. Små barn är ju i regel inte så bra på det där med risker och konsekvenser, till exempel. Det är inte svart eller vitt. Men jag tänker på det här just nu. Och jag tror att det är bra att tänka på.

Jag tror för övrigt att även icke-fysiska kränkningar under ett barns uppväxt, som skäll och hot, riskerar att ”förvirra” barnets känsla för de egna gränserna, psykiska som fysiska.

Det har jag skrivit om i Facebookinlägget jag nämnde tidigare i texten. Den texten handlar om övergrepp mot barn och om att vi föräldrar inte kan skrika till oss lydnad från ungarna och sedan förvänta oss att ungarna ska käfta emot högljutt när andra vuxna överskrider deras gränser allvarligt.

Några andra föräldrafunderingar på babybaby.se:

Mitt första feministiska samtal med min 6-åring (och tankar kring amnings- och flaskbråk)

Amning, potta, sömn och mat – liten lägesrapport från trebarnsfamiljen

10 saker jag velat säga till mig själv innan jag fick mitt första barn

Supersjalmormor!

Inlägget Ovälkommen beröring och kladdande vuxna – och vad vi kan göra redan nu dök först upp på babybaby.se.

AMNING. Kan amning ta för mycket energi? Kan amning trötta ut en bebis så att bebisen tappar energi snarare får energi av amningen? Det får nyblivna föräldrar i Sverige ibland höra. Påståendet kan låta ungefär så här:

”Låt inte barnet ligga för länge vid bröstet, för då riskerar amningen att ta mer energi än den ger. Bebisen blir trött av att suga.”

Stämmer detta påstående? Föräldrar får höra detta titt som tätt även i Nordamerika men det är helt felaktigt, säger den kanadensiska läkaren och amningsspecialisten Jack Newman. Påståendet om amning som ”energitjuv” bygger på missförstånd, menar han. Läs i det här blogginlägget om vad han menar att missförståndet är. Läs även om hur en svensk amningsexpert, Mia Westlund från Amningshjälpen, resonerar i frågan.

Jack Newman har jobbat med amning under decennier och är en flitig bloggare. Han skriver ofta om den okunnighet som han tycker sig se i amningsfrågor i hälso- och sjukvården.

Varför är då påståendet om att ”amning tar energi av barnet” felaktigt? Så här resonerar Jack Newman – och andra amningskunniga som jag har talat med i ämnet:

”Det är inte amningen som tar energi”

Bebisar kan ibland, av olika skäl, ha svårt att få ut mjölken från bröstet på ett effektivt sätt. Bebisen får kanske ut mjölk, men inte riktigt i de mängder som han/hon skulle behöva. Följden kan då bli att barnet inte ökar i vikt på önskvärt vis.


Ofta handlar det om att förälder och barn ännu inte riktigt fått snits på amningstekniken. Har barnet ett för litet grepp/tag om bröstet flödar mjölken oftast inte lika bra som den annars hade gjort. Så kallade amningsnappar kan också göra att flödet blir mindre. Om bebisen istället har ett stort tag om bröstet kan mjölken flöda maximalt.

Svårigheter för ett litet ammande barn att få ut tillräckligt mycket mjölk kan också handla om att tungbandet är kort, att barnet är för tidigt fött, medtaget på grund av sjukdom – ja, det finns en rad olika saker som kan göra att barnet just då inte klarar att få till ett bra mjölkflöde många gånger om dygnet.

Vad händer när mjölkflödet är svagt? Ja, då brukar bebisar somna. Nästan alla bebisar under två månader somnar när flödet är svagt eller avtar vid ett amningstillfälle, säger Jack Newman i Kanada.

Har man en liten bebis som av olika skäl har lite svårt inledningsvis att på ett effektivt sätt att få ut mjölk från bröstet och bebisen hela tiden somnar vid bröstet och inte går upp i vikt på önskvärt vis – ja, då kan man kanske dra slutsatsen att det är själva amningen, som fysisk aktivitet, som tröttar ut barnet och gör att det inte ökar i vikt.

Men det är alltså en felaktig slutsats, menar Jack Newman och andra amningsexperter. Det är de andra faktorerna – sjukdom, bristande amningsteknik, anatomiska hinder med mera – som gör att barnet för tillfället inte kan amma på ett riktigt effektivt sätt.

Det är dessa andra faktorer som gör att barnet kanske somnar superfort vid bröstet och sedan mest ligger och gos-snuttar sovande och inte går upp i vikt. Och dessa faktorer går ofta att göra något åt. Det är det positiva i allt detta!

Vad kan man göra, då?

Amningstekniken kan jobbas på så att bebisen får ett starkt och bra mjölkflöde. Tips om amningsteknik finns här, här och här.

Amningsnappar kan ofta skippas med hjälp av lite coachning från någon amningskunnig eller via dessa tips från Amningshjälpen. Korta tungband kan klippas av kunnig vårdpersonal.

Bröstkompressioner kan göras för att snabba på mjölkflödet när det är svagt eller verkar avta. ”Aktiv amning” är jättebra för att få barnet att hålla sig vaken en stund till vid bröstet så att han/hon får mer mjölk i magen och mer energi.

Man kan ge lite urmjölkad mjölk (eller ersättning) på en tesked före amning för att en trött bebis ska kvickna till och orka amma.

Man kan behöva amma barnet oftare och gärna vid de allra tidigaste hungersignalerna – en nyfödd som ammar med många timmars mellanrum kan tappa energi och blodsocker och bli så trött att han/hon knappt har ork att amma. En ond cirkel, alltså.

Och inte minst hjälper det att själv lära sig skilja på när barnet ammar aktivt, det vill säga sväljer mjölk i klunkar, och när barnet mest ”snuttar”, det vill säga gör sugande rörelser utan att särskilt mycket mjölk kommer. Det är jätteviktigt.

Amning och sugande är inte bara mjölk

För: All amning innebär inte att mjölk hamnar i magen på barnet. Det finns mycket amning som är ”snuttande” snarare än mjölköverföring. Inget ont i snuttande, men behöver barnet mer energi behövs mer av den sorts amning som ger mjölk.

Läs om hur du märker skillnaden mellan ”mjölk-amning” och ”snuttande” i denna text: Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen.

”Bebisar svarar på mjölkflöde!”

Tilläggsmatning kan behövas för bebisar som är sjuka eller för tidigt födda eller av andra skäl behöver ett extra tillskott av energi under en tidsperiod. Är man mån om amningen kan man amma och tilläggsmata samtidigt.

I den här videon visar Jack Newman hur man kan använda ett tillmatningsset. Så här kan en sådan anordning se ut. Det är en tunn sond som stoppas in i barnets mun. Via den och tillhörande flaska ger man tillskott av modersmjölk eller modersmjölksersättning under pågående amning.

Denna video råkar också visa något väldigt viktigt i hela resonemanget om amning och energi, menar Jack Newman.

Efter lite drygt 20 sekunder in i videon ser man hur sonden hamnar på plats på ett bra sätt och barnet börjar få i sig extra bröstmjölk via den. Föräldern gör samtidigt bröstkompressioner som snabbar på flödet i bröstet. Barnet, som först i videon verkade dåsigt, piggnar omedelbart till när mjölkflödet ökar. Från att ha varit trött börjar barnet synbart suga och svälja mjölk för glatta livet.

Slutsatsen av det som syns på videon – och som kan ses vid många ”vanliga” amningstillfällen bara man är lite uppmärksam – är följande, menar Jack Newman: Stort mjölkflöde leder nästan automatiskt till att barnet ammar i stora klunkar, sväljer mycket och får mycket mjölk i magen. Han skriver till babybaby.se:

”Nej, amning tröttar inte ut bebisar! Bebisar svarar på mjölkflöde! Om mjölkflödet saktar ned eller är lågt blir barnet trött och somnar, särskilt om barnet är under två månader. När flödet är snabbt vaknar barnet till igen.”

Behöver en bebis mer mjölk i magen är det alltså fel råd att tidsbegränsa amningen. Det rätta är istället att se till att barnet får så många stunder och minuter som möjligt under dygnet med ett stort mjölkflöde.

Du kan se ett litet barns ”svar” på ett plötsligt ökat mjölkflöde även i dessa videor från babybaby.se: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min) och Bröstkompressioner (2 min).

Obs, obs! Mjölkflödet är inte konstant stort ens när amningen fungerar felfritt. Mjölkflödet varierar helt naturligt, både under dygnet och under ett amningstillfälle. Mjölken kommer i omgångar, så kallade utdrivningar. När en omgång pågår för fullt märker man det på att barnet sväljer och klunkar intensivt. Sedan avtar flödet och upphör kanske helt – och då nickar bebisen gärna till. Efter en stund, om bebisen fortsatt att snutta på bröstet i sitt sovande eller dåsiga tillstånd, kan flödet sätta igång igen. Det brukar man märka genom att bebisen plötsligt börjar klunka ivrigt och tydligt igen.

Det viktiga för en liten ammad bebis som behöver massor med energi är att få till många sådana här utdrivningar per dygn och att få bebisen att ta ett stort tag om bröstet, så att bebisen kan ta emot maximalt av den mjölk som brösten vill ”skjutsa ut”. Ett sätt att få fler utdrivningar och mer mjölk är att byta bröst fram och tillbaka.

Inte bara barnet som jobbar

Det här är också jätteviktigt att begripa i sammanhanget, tycker Jack Newman i Kanada:

Det är inte barnet som gör hela jobbet vid amning – långt därifrån. Bebisen hjälper givetvis till att få igång mjölkflödet, men en stor del av ”jobbet” sker i den ammande förälderns kropp. Det är brösten som driver ut mjölken i omgångar, bland annat tack vare reflexmässiga mekanismer. Ibland behövs inte ens bebisens mun för att mjölken ska börja rinna, det kan räcka med ett gnyende från sängen eller barnvagnen.

Tänker man sig, felaktigt, att allt jobb ligger på barnet, att barnet ligger och suger ut mjölken klunk för klunk och kämpar helt på egen hand, då ligger det också nära till hands att tänka på amning som en väldigt ansträngande aktivitet, menar Jack Newman.

”Amning inte jobbigare än nappen”

Mia Westlund är barnmorska, ”hjälpmamma” i den ideella organisationen Amningshjälpen och internationellt certifierad amningsrådgivare. Hon är också skeptiskt inställd till påståendet av amning riskerar att trötta ut en nyfödd. I så fall borde man väl rimligen varna för nappsugande enligt samma logik, säger Mia Westlund.

”Jag begriper verkligen inte varför det skulle gå åt så mycket mer energi att suga på bröstet än att suga på en napp.”

Hon betonar vikten av att föräldrar får hjälp att kunna avgöra när bebisen ammar aktivt, det vill säga får mjölk, och när den inte gör det. Hon talar om ”nutritivt” och ”icke-nutritivt” sugande, det vill säga sugande som ger näring och sugande som inte gör det.

Amning och sugande har många funktioner samtidigt, säger hon: Mjölk och energi, tröst, mys, insomningshjälp, smärtlindring – you name it. Det finns inget som helst ”dåligt” med icke-nutritivt sugande så länge barnet får den energi som det behöver över dygnet.

”All amning är bra! Det finns amning som ger mjölk i magen och amning som inte ger så mycket mjölk i magen. Men all amning är bra och fyller en funktion”, säger Mia Westlund.

Sammanfattningsvis

Amning, enligt de experter jag har talat med, är i sig inte uttröttande. I alla fall inte i någon nämnvärd utsträckning. Föräldrar till ett barn som ligger i timtal vid bröstet och inte går upp i vikt behöver hjälp med vad som ligger bakom den skrala tillväxten.

Amningsteknik, amningsnapp, kort tungband, allergier, sjukdomstillstånd, oförmåga att skilja ”snutt” från verklig mjölköverföring – något är det.

Naturligtvis är det inte bra om en liten bebis som behöver mycket energi ligger i timtal vid bröstet utan att få i sig några större mängder. Men det kan man ju vara vaksam på genom att uppmärksamma när amning med mjölköverföring övergår till att bli amning utan mjölköverföring (eller i alla fall utan någon större mjölköverföring).

Att ett litet barn skulle riskera att hamna på något slags netto-minus energimässigt till följd av själva den fysiska aktivitet som amning är – ja, det verkar orimligt, enligt de amningskunniga som jag har talat med.

Är barnet sjukt eller för tidigt fött kan amningen fungera bättre med tiden, kanske efter en period med lite extra tillskott som hjälper barnet att få ork och energi.

Ibland kan det gå extremt fort att åtgärda det som felar. Jag ser många föräldrar vittna om att deras bebisar nästan över en natt börjat öka i vikt sedan amningsnappen tagits väck, till exempel. Att få hjälp av någon kunnig med amningstekniken kan också ge snabb och stor skillnad. Ibland är det bara några centimeters justeringar i famnen hit eller dit och ett par lugnande ord från någon kunnig som blir helt avgörande.

Lästips!

Har man tilläggsmatat en tid går det oftast att fasa ut tilläggsmatningen när barnet mår bättre och amningen går mer på räls. Det kan krävas lite jobb, men det går! Här finns konkreta råd: Tillbaka till helamning – expertens bästa tips.

Här är några läs- och videotips från denna blogg (några är redan nämnda) om saker man själv göra för att få mer mjölk i magen på bebisen:

Video: Bröstkompressioner (2 min)   
Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)  
Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen   
Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

I slutet av detta blogginlägg finns en lista på bra resurser vad gäller hjälp med amningen: När det gör ont att amma.

Obs! Misstänker du att din nyfödda bebis har dippat i blodsocker och på grund av det blivit slö och svårväckt ska du omedelbart rådgöra med vården, till exempel BB eller 1177.

Om amning på babybaby.se:

Mjölkstockning (och white spots)

Amningsprylar! Önskelista till blivande ammande

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Kan amning ta för mycket energi av barnet? Expert: Nej! dök först upp på babybaby.se.

CHECKLISTA TILL BEBIS. Jisses vad jag gjorde listor när jag var gravid med vårt första barn. Kom-ihåg-listor…

…och köpe-listor, bland annat i Excel för att beräkna kostnader. Spjälsäng, madrass, barnvagn, krämer, babyskydd, amningsprylar.

Slutsumman i Excel ökade lika stadigt som storleken på min mage.

Jag försökte snåla och köpa begagnat, men det blev rätt många tusenlappar ändå.

Flera av de dyraste grejerna använde vi aldrig. Eller så använde vi dem så sällan att priset per användningstillfälle – och all tid man la ner på att hitta grejerna! – svårligen kunde försvaras. I efterhand, alltså. Det var ju inte lätt att veta, då innan!

Men nu vet jag. Så nu har jag, i brist på min gamla köpa-till-bäbis-checklista som försvunnit, roat mig med att gå igenom en checklista från en stor babyprylkedja. Jag har radat upp, i urval, vad butikskedjan tycker att vi konsumenter behöver inför bebisens ankomst – och vad som i vårt fall blev onödiga utgifter.

Vad tyckte du blev helt onödigt? Vad kunde du/ni inte vara utan under bebistiden? Kommentera gärna!

Jag har i listan nedan satt BU för sådant vi inte har behövt och BRA för sådant som vi har behövt. Jag har även kryddat sammanställningen med i mitt tycke bra alternativ. Så detta blir som min egen, uppdaterade och reviderade, bebis-checklista! Hoppas ni kan få lite nöje och kanske lite nytta av den.

BRA ELLER BU? Babykedjans checklista

CHECKLISTA, BARNVAGN: Liggdel, bäddutrustning, åkpåse, skötväska, regnskydd,  insektsnät, solskydd, hjulskydd, bilstolsadapter.

Min kommentar: BU. Innan jag fick barn trodde jag att alla bebisar älskar sin barnvagn och sussar sött i den i timtal per dag. Tji fick jag.

Visst sov bebisen där. Några gånger. Men för det mesta, när vi försökte få henne att sova i vagnen, blev hon mest bara ledsen. Glad blev hon först när hon fick vara i famnen, nära oss.

Däremot har alla våra bebisar blivit kolugna och sussat sött i bärsjal och bärsele. Läs mer om det här och här. Och här och här. Tips för bärande ute när det är kallt finns här och här.

Jag var faktiskt inne på det rätt länge, under graviditeten, att vi skulle vänta med vagnköp och bara köra med bärsjal till en början. Men alla sa åt mig att vagn var ett måste. En strikt nödvändighet. Men så blev det alltså inte för oss. Vi tyckte till och med att allt bärande till slut var supermysigt och sörjde inte vagn-disset. Så kan det gå. Det bästa hade varit att vänta ett halvår eller år, som jag hade tänkt från början, och då köpa en billigare och enklare sittvagn. För sitta och åka vagn var lite roligare, tyckte bebis. Jaja, det är lätt att vara efterklok – eller hur?

Däremot blev en begagnad dubbelvagn en kär ägodel när vi blev trebarnsföräldrar! De två större barnen har diggat att sitta i den ihop medan minstingen mest åkt bärsjal och bärsele.

CHECKLISTA, SÄNG: Säng, madrass, spjälskydd, madrasskydd, kudde, täcke, bäddset.

Min kommentar: BU. Onödiga utgifter, igen. Och igen, inte lätt att veta i förväg! På alla bilder jag hade sett låg bebisar och sov nöjt i sina spjälsängar. Det gjorde inte vår bebis. Inte ofta, i alla fall.

Visst hände det att bebisen sov i spjälsängen. Framför allt efter att jag tagit bort ena långsidan, höjt madrassdelen till exakt rätt höjd med skruvar och vinkeljärn och skruvat ihop hela härligheten med vuxensängen så att bebisen kunde ha kroppskontakt med någon av oss vuxna på natten.

Men mest glädje i början vad gäller sovprylar hade vi nog av det babynest med mjuka kanter som jag hade köpt billigt på Blocket. Med det sov bebisen med oss i vuxensängen och vi slapp ligga med halva kroppen in i spjälsängen om nätterna. Med de två yngre syskonen har jag lärt mig att amma i babynestet också, se video här.

Det har också blivit mer och mer regelrätt samsovning med tiden. Då behövs inga extra prylar, bara några försiktighetsåtgärder (inga tjocka kuddar och täcken nära bebis, ingen alkohol eller rökning hos de vuxna med mera). Tips i ämnet finns bland annat här och här. Om samsovningens betydelse för amning, läs här.

Vårt äldsta barn har för övrigt gått direkt över till egen säng, utan spjälsäng som mellanstation.

CHECKLISTA, SKÖT-PRYLAR: Skötbord, skötbädd, badbalja, badhjälp, feber/bad-termometer, nagelsax, tvål, olja, schampo, tvättservetter (våta och torra), nappflaska, flaskborste, sugnapp, blöjor, blöjhink.

Min kommentar: BU och BRA. Vi hade ett smalt badrum förut. Att då ha ett skötbord som gick att fälla ut från väggen var superbra. Jag vet föräldrar som byter blöja på sängen eller på golvet och då behövs knappt någonting. Men jag får lätt ont i ryggen, så ett skötbord i bra höjd är perfekt för mig.

Blöjor är bra att ha några i förväg. Likaså några vanliga tvättservetter. Våtservetter har vi dock skippat helt med tiden. De känns onödiga. Jag sköljer hellre av en röd eller bajsig barnrumpa i handfatet, möjligen efter att ha torkat av det värsta med en liten handduk eller servett först. Bajset hos åtminstone helammade bebisar är oftast väldigt rinnigt, lätt att spola av och inte heller illaluktande eller äckligt enligt min mening. Jag tror mig minnas att vår första bebis, som ersättningsmatades, inte var riktigt lika lätt att spola av emellanåt – minnet är lite vagt just på den punkten. Någon får gärna upplysa mig om hur det ligger till.

För det mesta skippar jag även numera tvål och oljor. Behövs lite olja vid rengöring funkar det ofta fint med lite olivolja, eller kokosolja om man har det. Man kan lufttorka tvättad bebis på skötbordet eller torka bebisen med mjuk handduk.

Nappflaska fick vi användning för till första bebisen då amningen rätt snart barkade åt fanders. Men hade jag vetat var och hur jag kunde få bra hjälp med amningen hade vi skippat flaskan. Det är ju en annan sak om man vet att man vill flaskmata. Läs här om varför min första amning gick snett och var du som vill amma kan få den bästa hjälpen.

Nappen hade jag också skippat med facit i hand, i alla fall till en början. Amningsrådgivare avråder från napp innan amningen är på räls och man ser en stadig viktuppgång hos barnet. Det eftersom nappsugande bland annat kan dölja de viktiga tidiga amningssignalerna. Napp i början kan göra amningen svårare än den hade behövt bli om ens önskan är att amma – särskilt om man vill helamma.

Napp kan vara skönt att ha som avlastning, men är inget absolut måste, vill jag tillägga. Vår tvåa och trea har knappt velat ha napp och det är rätt skönt att slippa famla runt bland lakan och leta tappade nappar sjuttioelva gånger per natt, som vi gjorde med barn nummer ett. Att få barn nummer ett att sluta suga på sin kära napp blev också en segdragen och jobbig historia.

Tummen ner, i vårt fall, för badbalja också. Bebisen har fått plaska i handfatet, tillsammans med någon vuxen i badkaret eller helt enkelt bara sköljts av under kranen när det har behövts, där det har behövts. Jag minns inte att vi badade bebis nummer tre alls de första månaderna. Han var ren och luktade gott ändå.

Febertermometer är dock bra att skaffa sig i förväg, tycker jag. Vi önskade oss en dyr en, av mormor. Nagelsax kan jag också rekommenderas, så BRA på de punkterna. Bebisnaglar är små och livsfarliga. Det är bra att ha en sax utan spetsiga ändar.

Särskild blöjhink skaffade vi aldrig. Jag har inte saknat det heller. De speciella påsarna var dyra som sjutton. En vanlig hink med lock och billiga avfallspåsar från Ica eller Hemköp funkade bra, tyckte jag.

Litet tips: Vi har kört en del med att hålla naken bebis i knävecken ovanför toaletten och därigenom fått en del bajs i toan istället för i blöjan. Det har vi gjort från första början med bebis två och tre. Annars har bebisen haft blöja, på sedvanligt vis. På detta sätt, som ibland kallas babypottning, har vi undvikit rätt många bajssaneringar och ilsket röda bebisrumpor (och behov av diverse salvor mot det röda). Vi har sparat in på en del blöjor på kuppen också, vilket är trevligt för plånboken. Läs mer på Bjöjfri bebis om hur du kan testa babypottning.

CHECKLISTA, KLÄDER: Body, byxor, strumpor, mössa.

Min kommentar: BRA. Kläder är bra! Det är till exempel en bra idé att ha en inte alltför tjock mössa som täcker öronen på barnet, gärna i ull. Till exempel en sådan mössa som vår bebis har i bärsjalen på pappas bröst nedan.

Pyttesmå strumpor får man inte så ofta i present, enligt min erfarenhet, så det kan vara bra att skaffa några i förväg. Sockor tenderar också att trilla av eller på annat sätt försvinna spårlöst, så det är bra att ha några par.

Och här är en stor brasklapp om ni inte tycker att det är ett stort nöje i sig att shoppa och fixa i ordning bebiskläder:

Har ni vänner och släktingar som med största sannolikhet kommer att ge er och bebisen presenter efter födseln, var medvetna om att ni troligen kommer att få mycket kläder. Förmodligen tillräckligt för att täcka stora delar av behoven den första tiden. Det är kul och enkelt att shoppa bebiskläder till en nybliven familj, så det är en given present för många.

Vi hade faktiskt i princip klarat oss helt under de första månaderna med de kläder vi fick i present före och efter bebisens ankomst. Det var helt nya kläder samt kläder som vi fick begagnat av vänner som inget hellre ville än att göra sig av med gamla bebiskläder i fint skick (små bebisar växer ju så himla snabbt ur kläderna).

CHECKLISTA, FÖR MAMMA. Amningsbehå, graviditetsbälte, amningsinlägg, bröstpump, bindor, amningströja, amningskudde, stödtrosa.

Min kommentar: BRA och BU. Vill du amma kan det vara jätteskönt med en amningskudde, till exempel. Men lite varning för att det kan vara svårt att veta i förväg vilken som kommer att passa en bäst. Jag hade flera till första barnet och tyckte inte att någon var riktigt skön. Till andra barnet hittade jag en optimal amningskudde. Mitt tips är att kanske låna någons kudde till en början, eller inte köpa en jättedyr. Testa kanske den som finns på BVC? Eller testa flera, om möjlighet finns? Den som blev min favorit har ett spänne i ryggen så att hela härligheten inte kan glida iväg. Men andra ammande, vars kroppar och bröst inte ser ut exakt som mina, kan ha andra preferenser. Här har jag skrivit ett helt blogginlägg om vad jag tycker att den som vill amma behöver.

Amningsbehå kan vara bra, men köp den inte för tidigt under graviditeten skulle jag säga! Brösten hinner växa mer än man tror.

Bröstpump är heller inte någon absolut nödvändighet om man inte vet från början att man vill pumpa. Är brösten väldigt spända några dagar efter födseln är det förmodligen mjölkstas som har satt in, läs mer om det här. Man måste inte pumpa då. När brösten är tokspända kan man lätta på trycket genom att handmjölka eller, ännu bättre, låta bebisen amma så mycket det bara är möjligt.

Många läcker mjölk och tycker att det är skönt med amningsinlägg i behån. Jag har knappt läckt mjölk och knappt behövt mina inlägg även med de bebisar som jag har helammat, det är olika. Bindor är bra att ha, tycker jag, så ett plus på den. Stödtrosor, sådana där sjukt fula nättrosor, tog jag med mig ett antal hem från BB. Jag frågade och det var ok. Det gick att tvätta dem i tvättpåse i tvättmaskin.

Graviditetsbälte vet jag inget om. Bu eller bra, någon?

CHECKLISTA, KOMPLETTERANDE UTRUSTNING: Lammskinn, babysitter, bärsele, trådlös barnvakt.

Min kommentar: BU. För allt utom bärsele. Här, här, här och här kan du köpa bra bärselar, till exempel (obs, disclaimer, jag jobbar extra ibland i den förstnämnda butiken).

Allra mest gillar vi föräldrar dock bärsjal med nyfödd bebis, alltsedan den delvis oavsedda ”tillvänjningen” med bebis nummer ett, den vagnvägrande.

Till den första babytiden rekommenderar jag en så kallad trikåsjal, en stretchig typ av bärsjal. Man får öva sig några gånger på knytandet, men sedan sitter det. En stor fördel är att föräldrar utan problem kan använda samma bärhjälpmedel, man behöver inte justera remmar fram och tillbaka som kan behövas med bärsele när bärarna är olika stora/långa. Knyt-tips för trikåsjal här, här och här. Det är inte svårt med sjal, bara man har liiite tålamod med sig själv och bebis de första gångerna. Bärsjal kan funka finfint även om man, som jag, har kroniska muskel- och ledbesvär.

Babysitter, då? Jag fick en begagnad babysitter av en jobbarkompis till första barnet. Han verkade ärligt talat mest vara glad att bli av med den. Och efter ett tag var jag glad att bli av med den också. Bebisen tyckte det var halvkul att sitta i babysittern, en minut eller två gick väl bra med sedan ville hon upp i famnen. Jag snubblade också ett antal gånger över babysittern på golvet och höll på att slå mig fördärvad. Babysittern kunde i och för sig vara bra när jag behövde ta en dusch och kunde ha barnet på golvet nära mig. Men en filt hade funkat också. När bebisen ville upp satte jag henne oftast i bärsjalen. När hon blivit några månader började jag ha henne på ryggen medan jag gjorde annat i hemmet. Otroligt praktiskt, ett trick som jag önskar att alla kände till! Mer om ryggbärande i sjal och sele här.

Trådlös barnvakt kan säkert vara fiffigt, men vi bor inte så stort och har inte behövt någon. Dessutom har våra bebisar inte sovit särskilt långa stunder ensamma ändå… De har sovit betydligt bättre nära oss, i sängen eller i soffan eller bärsjalen kvällstid.

CHECKLISTA, STIMULANS: Musikmobil, mjukisdjur, skallra.

Min kommentar: BU. Ni som har givmilda vänner och släktingar kommer antagligen att få så mycket mjukisdjur till barnet.

Nallarna och alla de andra blir snart en hel djurpark som måste åka särskild djurtransport till källare eller vind. I valda delar, i alla fall.

Dessutom ska man vara lite försiktig med stora fluffiga djur där bebisen ska sova, de kan i värsta fall täppa till luftvägarna. Skallra brukar också vara en populär present eller kan köpas för en femma på loppis (om man inte vill ha särskilda miljövänliga material, då kan man behöva välja mer noggrant). Musikmobil har jag aldrig ens tänkt på, måste jag erkänna. Vad säger ni som läser?

CHECKLISTA, BRA ATT HA (kan vara bra för en del mammor, enligt checklistan): Bröstvårtskräm, bröstvårtsskydd, bröstvärmare, andningslarm.

Min kommentar: Mest BU. Olika föräldrar har såklart olika erfarenheter. Min erfarenhet är att bröstvårtskrämen som jag köpte på apoteket, med sedvanlig krämkonsistens, var helt verkningslös. Däremot var det skönt att ibland smörja med ullfettssalva, typ Purelan.

Men det som verkligen gjorde skillnad för ömma bröstvårtor i början var att få snits på amningstekniken. Klicka på bannern nedan så får du massor med videotips som jag har sammanställt.

Se även denna bildserie. Att få in tekniken så snabbt som möjligt är viktigare än vad många tror när första barnet anlänt. Själv fick jag inte bästa hjälpen från BB eller BVC utan från amningsmottagningen på mitt sjukhus samt från Amningshjälpen. Längst ned i detta blogginlägg om smärta vid amning finns en lista med ställen där du kan få hjälp!

Jag vet inte exakt vad som avses med bröstvårtsskydd. Sökningar på nätet ger mig två typer av träffar. Dels det som också kallas amningsnapp och som sitter ovanpå bröstvårtan vid amning. Dels det som även kallas uppsamlingskupor och som skyddar bröstvårtorna mot skav från kläder mellan amningar och som också kan samla upp läckt mjölk.

Jag tycker själv inte att något av detta måste införskaffas i förväg, bara utifall-att. Amningsnapp kan i värsta fall ställa till med fler problem än den löser. Den kan göra det svårare för bebisen att få ut mjölken, inte minst. Försök att i första hand få kompetent hjälp med amningstekniken om bröstvårtorna gör ont. Det är mitt bästa tips. Uppsamlingskupor kan vara bra om man besväras av mjölkläckage, vilket är vanligt i början. Själv köpte jag sådana, rätt dyra var de dessutom, men fick aldrig nytta dem då mina bröst knappt läckte.

Vilka av ovanstående saker, eller helt andra saker, tycker du varit oumbärliga i livet med bebis? Vad var onödiga inköp? Jag förstår givetvis att barn, föräldrar, familjer och omständigheter kan vara olika. Och jag är på intet sätt allvetande, jag vet ju bara vad som har funkat för oss och våra barn.  Så lämna hjärtans gärna en kommentar och berätta vad som funkat för dig/er!

Ps. Babyskyddet (bilbarnstol för små bebisar) som vi köpte till första barnet användes en eller två gånger. Den mysiga bebisoverallen på bilden nedan användes noll gånger.

När man bär bebisen i sjal/sele utomhus, under sin egen jacka, behövs sällan något så varmt som en overall på barnet. Det blir varmt ändå. Och våra barn två och tre har inte färdats hem från BB i bil och babyskydd utan på pappas mage i bärsjal, under hans jacka, på bussen. Så kan det också gå – om man bor i storstad jättenära sjukhus och förlossningsavdelning och inte har bil.

Not. Checklistan, som jag har citerat i urval, är från Babyproffsen.

Inlägget Vad mycket onödiga bebisgrejer jag köpte! Se babybaby.se:s checklista till bebis! dök först upp på babybaby.se.

FÖRLOSSNINGSVÅRDEN. Jag är med i Vi Föräldrar! Jag skriver att det vore en dröm att få återbesöket på BB, det som vanligen görs runt dag tre efter en födsel, avklarat hemma. Istället för på BB.

Jisses vad skönt det vore att få amningscoachning med mera av en barnmorska hemma i soffan istället för att plåga sig iväg till sjukhuset igen när känslor – och ibland delar av kroppen – är all over the place. Det skriver jag om i min debattartikel.

BB-återbesök i hemmet görs faktiskt i vårt land, men på få ställen.


De sjukhus jag känner till som har detta på menyn är Akademiska i Uppsala, Södersjukhuset i Stockholm och Södertälje sjukhus. Fyll gärna på listan om ni vet något ytterligare ställe!

Och vad tycker ni, håller ni med mig? Och har även ni haft gråtfest dag tre efter bebis ankomst? Läs senaste Vi Föräldrar, vetja!

Här är jag också med i Vi Föräldrar, förresten, dock som intervjuad.  Den intervjun publicerades i fjol. Jag berättar där om erfarenheter av kvällsoro, apropå ett tema i samma tidningsnummer om just det.

Mina egna bästa tips vid kvällsoro – alltså när små bebisar är oroliga och ledsna sen eftermiddag/kväll – finns i den här texten! Den är en av babybaby.ses mest lästa.

Tips: Här är babybaby.ses Facebooksida. Följ/gilla gärna den, så får du titt som tätt se bilder och läsa texter som bara dyker upp där och inte här på bloggen.

Om amning på babybaby.se:

Mjölkstockning (och white spots)

Amningsprylar! Önskelista till blivande ammande

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?
Kan amning ta för mycket energi av barnet? Expert: Nej!

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Jag skriver debattartikel i Vi Föräldrar, om återbesök på BB dök först upp på babybaby.se.

BEBISLIV. Hör upp, bebisföräldrar: Det kommer inte att vara så här jämt! Eller som de säger på engelska: This, too, shall pass! Det är nog en av de främsta lärdomar, skulle jag tippa, som väldigt många föräldrar har med sig efter det första året med det första barnet.

Bebisar är ruskigt föränderliga typer, nämligen. Så fort man tror att man börjat få kläm på deras vanor – så skaffar de sig nya! Otroligt frustrerande. Men också skönt (jag ska skriva mer om det längre ner). När det är jobbigt och man bara vill gråta kan man alltid tänka:

Det kommer inte alltid att vara på det här viset! This, too, shall pass! Det som verkar hugget i sten denna vecka kan faktiskt vara ett minne blott nästa vecka!

Här har jag klippt ihop en video som visar vårt yngsta barns första år i livet på tre minuter. Det blir rätt mycket amning, bröst och bärsjalar, bara så ni vet. Kolla gärna – själv drar jag efter andan när jag ser hur fort det går:

Jag och min sambo hajade verkligen till, på riktigt, när vi tittade på ovanstående video nyss:

”Men herregud vad fort det gick, särskilt där i början! I ett par veckors tid är han en liten tanig, spattig, hungrig sparvunge som gnyr och piper vid bröstet… Några veckor senare sitter han i soffan och snackar, typ.”

Det här fattade jag inte som förstagångsförälder. Inte min sambo heller, tror jag. Det går inte att fatta då. Allting är sprillans nytt och man är så mycket i nuet med sitt barn. Hela tiden. Det finns så mycket att lära – och en hel liten individ att lära känna.

Vad vill jag då med denna text och video? Jo, jag hoppas att det kan vara lite trösterikt, för den som kanske sitter med sitt första nyfödda barn och tycker att tillvaron är påfrestande (tro mig, jag har varit där!), att få höra detta:

Det händer så mycket! Hela tiden! Det som din bebis verkar ha bestämt sig för just nu, det kan vara helt annorlunda nästa vecka! Lite på gott och ont, förvisso. Bebisen kanske sover som en kung nu. Det behöver inte vara så nästa eller nästnästa vecka. Eller: Bebisen sover oroligt, vaknar vid minsta lilla fis eller suck och är fastlimmad vid bröstet med något slags bebis-superlim samt tjuter som en mistlur vid varje borttagningsförsök. Det kan vara en helt annan (och angenämare) melodi om bara någon vecka eller några veckor!

Några andra konkreta exempel:

Bara för att din sovande bebis inte går att lägga ned i sängen utan att hen vaknar och är ledsen efter max fem minuter – betyder det inte att det alltid kommer att vara så. Efter några månader brukar det vara mycket lättare, tycker jag, att lägga ned ett sovande barn och barnet sover vidare. Vill du ge bebisen massor med närhet men samtidigt få något gjort är det också en ypperlig idé att ha bebisen i bärsjal eller bärsele. Läs mer här och här.

Bara för att din bebis kinkar och kanske även vrålar vid bröstet – vi själva hade en jättejobbig strultid med amningen runt 3-4 månader med de två yngsta barnen – kommer det inte alltid att vara så. Och: Det finns sådant som underlättar när bebisen får för sig att amningsstrejka och konstra. Kolla supertricken här!

Vill du amma finns det dessutom bra hjälp att få med amningen i början. Det finns råd och enkla tips som kan göra amningen dramatiskt mycket lättare på nolltid. Man kan behöva känna till var man ska söka den bästa hjälpen, bara. Jag tänker inte minst på när amningen gör ont, vilket är rätt vanligt. Läs här!

Och så kvällsoron, den där otroligt stressande gråten framåt seneftermiddagen och kvällskvisten som många bebisar ägnar sig åt de första en-två månaderna, den kan ju få vem som helst att bryta ihop. Men även den går över! Och det finns livräddande trick medan det jobbiga pågår! Läs allt om det här.

Obs! Är du kontinuerligt nedstämd över att livet med bebis är jobbigt finns det såklart bra hjälp att få! Snacka med ditt BVC om att få samtalshjälp, eller om du tror att din bebis av någon anledning inte mår bra. Det finns saker som man absolut inte ska vifta bort med ”det går över”. Mår du eller bebis dåligt ska du och vården självklart ta det på allvar och du/ni ska få hjälp att felsöka!

Och: Amma behöver man självklart inte heller göra om man inte trivs med det eller om det bara skapar stress och plåga!

Inlägget Video: Min bebis första år på tre minuter (Eller: This, too, shall pass!) dök först upp på babybaby.se.

AMNINGSSTARTEN. Den allra första tidens amning är stressig, närapå hetsig. Det tycker jag, i alla fall, efter tre barn – ett delammat och två helammade. Inte försvinner stressen mirakulöst bara för att man gjort det förr. Och här är en aspekt som jag tycker är viktig men kanske lite bortglömd:

Vi kan prata hur länge som helst om motstridiga råd från vården och kunskapsluckor hos vårdpersonal och föräldrar. Det är jätteviktiga saker (jag har bloggat om dem i tre år) som riskerar att göra föräldrars amning stressigare än nödvändigt.

Men en grej kommer vi inte ifrån, tycker jag: Amning, i alla fall i början, är en rätt stressig process i sig själv. Inte på grund av yttre påverkan, utan för att det bara är så det är. För att kroppen är funtad som den är.

Tänk om det fanns en knapp på varje bröst där man från början kunde reglera exakt hur mycket mjölk som skulle komma ut. 30 milliliter, tack. Tjoff.

Men så funkar det ju inte. En hög och stabil mjölkproduktion, om man vill åt det, kommer inte bara igång av sig själv utan måste även jobbas igång. Inte minst under de allra första dagarna efter födseln. Denna process ger föräldern liten rast och liten ro – i ett läge när ro och sömn är vad många allra mest längtar efter. Det vill jag skriva om i detta blogginlägg. Med en slutkläm om att det blir bättre och lugnare. Vändningen till det lugnare kan gå rätt fort, dessutom.

Så här skrev en förälder, Hanna, i en amningsgrupp på Facebook nyligen (jag har tillstånd att återge). Jag tycker att hennes kommentar är så mitt i prick:

”Först är man gravid, sen ska man igenom förlossningen och sen ska amningen igång och inte får man nån paus emellan. I värsta fall har man ju sovit dåligt i flera månader innan förlossningen och sen kanske inte alls dygnen innat barnet föds om förlossningen är utdragen. Och mina barn har i alla fall inte sovit ett helt dygn i sträck som nyfödda, som många nyfödda gör, utan vaknat och velat amma det första dygnet. Så det är inte så konstigt om amningen strular för många. Speciellt om personalen inte är uppdaterad och kanske stjälper mer än de hjälper. Man är ju så skör.”

Spot on. Och även om personalen på förlossning och BB är uppdaterad på amning och hjälper en jättebra är amning ofta ett heltidsjobb i början. Med framgångar och hinder (och inte sällan ett antal gråtsammanbrott) som avlöser varandra. Särskilt intensivt blir det gärna om det är helamning som eftersträvas.


Här är fem stora stress-grejer som, enligt min mening, mer eller mindre är ”inbyggda” i den första tidens amning:

5 saker med amning som är stressiga

• Att tidigt amma mycket och ofta, gärna med start den första timmen, kickar i regel igång mjölkproduktionen på optimalt vis. Kan man av olika skäl inte amma de första dygnen/den första tiden kan man stimulera mjölkproduktionen genom att handmjölka eller pumpa med täta intervall istället. De första dygnen är jätteviktiga ur amningssynpunkt. Det är bara så det är. Det har bland annat att göra med att mjölkbildande hormoner är på topp i kroppen då. Men – man känna att man har galet lite ork till detta. Man har ju nyss levererat ett barn, ur sin egen kropp. Hallå, kan man inte få checka in på hotell och sträcksova i tre dygn och sedan ta sig an livet med nya krafter? Nähä, inte det? Det första dygnet är lite av ett sov-dygn för många nyfödda och det är ok. Men sedan så drar allt igång. Och då kan det bli sjukt intensivt. Lägg till alla hormoner som svallar i kroppen efter födseln. We’re in for a ride!

• Från och med det andra dygnet vill många bebisar amma som tokar. Och det är ur amningssynvinkel ändamålsenligt och bra gjort av bebisen. Det finns forskning som har visat att mycket amning dygn två statistiskt sett är kopplat till mer mjölk dygn fyra. Men väldigt tröttsamt och stressande för en själv kan det vara. Särskilt om man under samma andra dygn tvingas förflytta sig själv från BB till hemmet. Det andra dygnet är ur strikt amningssynvinkel egentligen ett dåligt dygn att skyfflas runt på, det borde reserveras till amning i lugn och ro och ständig uppassning i form av mat, dryck och kärlek. Om bebisen inte skulle visa tecken på att vilja amma mycket och ofta de första dagarna – det händer också – behöver de göra det ändå. Så man slipper inte undan, oavsett. Man kan behöva väcka små bebisar och påminna dem om att de måste äta. Dag som natt. Små nyfödda ska inte sova för länge i sträck eller tillåtas däcka i långa stunder efter bara några sugtag vid bröstet. Då kan de få för lite i sig, tappa i blodsocker och bli slöa. Det kan i värsta fall bli farligt. En rekommendation som ofta ges är att det inte bör gå längre än tre timmar mellan varje amning/matning i början.

• Vill man etablera en hög mjölkproduktion är rådet att amma (eller pumpa eller handmjölka) vid minsta lilla pip – se bra bild på tidiga amningssignaler här. Men det är också bra att erbjuda bröstet även när bebisen inte signalerar något. Ju mer, desto bättre, ur amningens, bröstens och bebisens synvinkel. Man kan till exempel erbjuda bröstet varje gång bebisen vaknar från en lur. Men igen – det blir gärna rätt stressigt för en själv att vara så ”på” hela tiden. Runt dygn tre-fyra har jag självt tyckt att livet varit jobbigt. Den mogna, vita, mjölken har kanske inte riktigt börja ”rinna till” ännu. Bebisen är otålig. Brösten känns tomma fastän man med huvudet vet att råmjölken, även om man knappt ser skymten av den, räcker bra bara man ammar ofta och försäkrar sig om att bebisen sväljer mjölk mellan varven. Ens trötthet är inte av denna världen, världen snurrar och ångest, oro och deppkänslor kan ligga på lur. Hormoner och trötthet kan ge gråtattacker. I det här läget vill man verkligen begrava sig under ett täcke och inte titta ut förrän tidigast ett dygn senare (min erfarenhet, i alla fall). De goda nyheterna är att man med största sannolikhet har igen det myckna ammandet senare, kanske bara dagar senare. Mycket stimulans av brösten i början ”betalar sig” för det mesta rätt fort i form av en mer välfungerande – och betydligt mindre stressig! – amning.

• Lika viktigt som att amma ofta i början är att barnet tar ett stort tag om bröstet och ligger i en ok vinkel i famnen vid amning. Tips om det här, här, här och här. Annars kan det göra ont i bröstvårtorna och mjölkflödet kan dämpas. Grejen är att även en som har ammat förr kan behöva öva och traggla med det här under några dagar i amningens inledningsskede, kanske ännu längre. För minnet är kort. Man glömmer snabbt hur det var att amma en nyfödd liten sparv (det är en helt annan grej att amma en pinfärsk nyföding jämfört med att amma en enmånaders-bebis). Och alla bebisar och födslar är olika. En del små ”fattar galoppen” genast. Andra kan ägna de första dagarna åt att picka, söka och gnälla och ha lite svårt att få grepp. Det är inte alls ovanligt. Bebisar behöver ofta tid och ro (och de vuxnas tålamod) att lära sig amma, precis som vuxna gör. Amning är en färdighet, en teknik. Det är lite som att snickra och fixa. Har du inte gjort det på länge kan du behöva lite inkörning innan du återigen minns hur du sätter ihop skruvdragaren och allt det där. Den här amningsställningen kan för övrigt vara till stor hjälp om bebisen har svårt att få tag om bröstet i början, eller om amningen gör ont. Fler tips om amningsteknik finns längre ned.

• Får man inte till amningen optimalt de första dagarna kan BB eller BVC bli bekymrade efter vägning av bebisen. Det är deras jobb att bli bekymrade om en bebis inte verkar få i sig tillräckligt med bröstmjölk. Och det är deras jobb att tipsa om hur du kan boosta amningen (mer tips om det längre ned) för att öka mjölkmängden – och vid behov tipsa om tillfällig tilläggsmatning med egen mjölk eller ersättning. Tilläggsmatning går oftast att fasa ut på ganska kort tid, be om en konkret plan för det om du önskar det. Det är jättebra att någon håller koll på att barnet mår bra. Icke desto mindre kan det kännas helt galet stressande att få denna ”viktstress” ovanpå annan stress kring amningen i början. Jag har skrivit om det här och här. Hur mycket vi stressar upp oss beror förstås på personlig läggning och övriga omständigheter. Men de flesta, tror jag, tycker att det är väldigt jobbigt om bebisen inte gått upp i vikt på ett för sjukvården tillfredsställande sätt i början. Ett bra sätt att om möjligt förebygga en alltför stor viktdipp är alltså att ge brösten mycket och tät stimulans de första dygnen. För ju mer mjölk som rinner ut ur brösten, ju mer mjölk kommer att bildas. Och ju mer kan bebisen få i sin mage. Det gäller även råmjölken (video om hur råmjölken funkar finns här).

Vad är poängen med listan ovan?

Jo, jag tror personligen att det är bra att ha något slags beredskap inför att man kan behöva lugn och ro och mycket stöttning för att få amningen att funka från början.

Det är inte att stressa föräldrar i onödan, tror jag, att säga att inledningen kan bli tuff men att det oftast snart blir lättare – och förklara vad, exakt, som gör amningen lättare. Som det som har nämnts ovan – att se till att amma ofta och måna om att snabbt få hjälp med tekniken om man behöver det.

Att svävande säga saker som ”För en del går det lätt att amma, för andra blir det svårare” och inte förklara vad som förenklar respektive försvårar, det är att skapa onödig stress. Det tror jag. För då är man lämnad i sticket när man sitter där med sin lilla hackande och gnällande bebis som inte gör exakt så som de lugna amningsfilmerna på mödravården eller BB visade.

Att ligga i täten från början

Att få en gynnsam start på amningen från början, med det myckna jobb som den första tidens amning kan innebära, är lite som att hamna i täten redan från början i en cykeltävling. Så har jag tänkt ibland (utan att kunna ett dugg om tävlingscykling). När startskottet har gått, försök att trampa som sjutton ett litet tag. Då får du upp farten och kan efter en stund ”glida med” i klungan.

Sedan kommer det att komma perioder där du tvingas trampa som en besatt igen. Bebisar har perioder när de vill amma jättemycket, dag som natt. Det gör de antagligen både för att de tycker att det är mysigt men även för att de kan ha behov av att öka mjölkproduktionen ett snäpp ytterligare. Med mina två yngsta barn som jag har helammat har jag tyckt att det varit galet mycket amning dels de första dagarna men även runt dag 10 och någonstans mellan två och tre veckor. Efter det minns jag inte ökningsperioderna. Amningen har väl flutit på så pass bra vid det laget att jag inte har lagt märke till variationerna.

Om det ej blir bästa starten, är det kört?

Absolut inte! Det underlättar väldigt mycket att få en bra start med täta amningstillfällen. Det underlättar mycket om man så tidigt som möjligt övar på amningstekniken så att brösten inte blir såriga och så att mjölken får chans att flöda på bästa möjliga vis.

Men det går absolut att få snits på amningen även om starten inte blir optimal. Den som har fött kanske mår dåligt efter födseln, bebisen kanske mår dåligt eller har fötts för tidigt – och amningsstarten fördröjs eller försvåras. Då kan man behöva jobba lite extra för att få igång amningen. Och man kan behöva kompetent coachning under tiden. Men det går absolut att ”komma igen” och få amningen att funka! Det kan mängder med föräldrar vittna om.

Vill du trappa ned på tilläggsmatning och öka amningen tipsar jag om att läsa blogginlägg här och här samt att kontakta en hjälpmamma från Amningshjälpen eller en amningsmottagning (finns på många sjukhus) för personlig vägledning.

Amningen i början, några tips!

• Har du inte fått barn än, kolla på den här videon och läs den tillhörande texten om den första timmen efter födseln, ”den magiska timmen”.
• Det är jättebra att snabbt skaffa sig koll på hur det låter och ser ut när bebisen ammar aktivt vid bröstet. Alltså när bebisen inte bara ”snuttar” och gosar utan faktiskt får i sig mjölk. Video finns här.
• I den här texten har jag också skrivit ganska utförligt, en bit ner, hur man märker hur bebisen får i sig mjölk. Den texten handlar om hur du kan boosta amningen, alltså öka din egen mjölkproduktion. Se även video om aktiv amning samt video om bröstkompressioner (ett enkelt handgrepp som ökar mjölkflödet).
• De första dagarnas bröstmjölk, råmjölken, kommer i mindre mängder och är betydligt mer koncentrerad än den mogna, vita, mjölken som ”rinner till” efter några dagar. Men att råmjölken är koncentrerad innebär inte att den skulle vara ”sämre” än den vita mjölken. Absolut inte, den är minst lika viktig och bra som föda och energi till barnet! Och ju mer du ”ammar ut” råmjölken, desto mer av den mogna, vita, mjölken kommer du snart att få. Det kan ibland kännas som att det knappt kommer en droppe mjölk ur brösten de första dagarna, men det gör det. Den syns kanske inte, men bebisar är duktiga på att få ut den. Se video om råmjölk här (om hur den funkar och hur man kan tänka kring den).
• Läs gärna också min text om prylar man kan tänkas behöva – och inte behöva – inför amningen.

• Läs gärna ett blogginlägg där jag försöker vaska fram de fem mest förvirrande sakerna om amning – och hur man begriper sig på dem. Som att det kan kännas tomt i brösten i början, fastän det inte är det. Bra läsning för nybörjaren, hoppas jag.

• En bebis som nyss har ammat och läggs ned och direkt blir ledsen behöver inte nödvändigtvis vara en bebis som fortfarande är hungrig! Det ingår i bebisars överlevnadsinstinkt att protestera när de upptäcker att de är separerade från sina beskyddare. En bärsjal eller en bärsele kan underlätta livet enormt i början. Läs mer här och här. Ibland kommer bebisen att vara nöjd i sjalen/selen i ett par minuter, ibland i ett par timmar.

• Några dygn efter födseln kan brösten bli stenhårda betongbomber (Syns det på bilden ovan? Den är tagen dag tre efter bebisens födsel). Detta är en helt normal fysiologisk reaktion som kallas mjölkstas och inträffar när den mogna, vita, bröstmjölken ”rinner till”. Läs mer här! Där står också hur du kan göra om hårdheten i brösten försvårar för bebisen att få grepp.

• Var gärna mycket hud mot hud med bebisen för att främja amningen den första tiden. Hudkontakt påminner bebisen om behovet att amma och triggar amningsinstinkterna. I en bärsjal kan man bära runt på bebis och ha mycket hudkontakt utan ansträngning. Är amningen strulig är det också jättebra med hud mot hud-kontakt. Har barnet svårt att få ett bra grepp om bröstet, testa att amma bakåtlutad på rygg med barnet ovanpå dig hud mot hud.

• Du förstör inte brösten eller amningen genom att amma även när det ömmar eller gör ont i början. Men öva på taget och tekniken hela tiden! Får du till ett bättre tag kan små sår och blåsor läka av sig själva trots att du fortsätter att amma. Det kan gå på några dagar. Det finns också sköna kompresser man kan köpa på apotek som lindrar vid sår och skav. Var noga med handhygienen om du har sår på bröstvårtorna, så att du minskar risken att få in bakterier i såren.

• Har du sår på bröstvårtorna eller något annat som inte känns bra, se till att få begriplig hjälp. Be att någon visar dig eller förklarar hur du ska göra så att taget om bröstet blir bästa möjliga (det är också bra om någon kunnig kan titta i bebisens mun och se om tungbandet är kort).

• Du kan be om hjälp hos BB, BVC, en amningsmottagning eller en hjälpmamma, en ideellt arbetande amningsrådgivare i organisationen Amningshjälpen. Amningshjälpen har dessutom två Facebookgrupper för amningsstöd, Amningshjälpens slutna grupp och Amningshjälpens rådgivningsgrupp. Många vilsna ammande har fått stöd, tips och pepp där, däribland jag själv. Jag har radat upp hjälpresurser längst ned i detta blogginlägg.

• Att få snits på ligg-amning är guld värt i amningsstarten. Video med tips om liggande amning (i babynest) finns här. Se även den tidigare länkade videon om tillbakalutad amning.
• Tips om hur man sover ihop med bebisen på säkrast möjliga vis finns bland annat här och här.

• Ett hett tips är också att se till att ha så mycket stöd runt dig som möjligt i början av bebistillvaron. Kan eventuell partner vara hemma från jobb längre än de 10 dagarna, till exempel? Be närstående som du är trygg med om hjälp med praktiska grejer, passning av äldre syskon och liknande. Att amning i vår del av världen lätt blir en stressig historia har säkert mycket att göra med att vi ofta är isolerade här. Vi har våra små familjer och har inte drösvis med släktingar som kommer och passar upp på oss varje dag när vi fått bebis (på gott och ont). Obs, generalisering.

• Det finns redan så fasligt mycket ”yttre” stress vad gäller amning att jag gärna påpekar följande så ofta jag kan: Kämpa bara på med amningen så länge du tycker att det är värt det och du känner att du orkar. Det är inget måste att helamma, till exempel. En del trivs bättre med att börja delamma eller inte amma alls. Vi är alla olika.

Om amning på babybaby.se:

Mjölkstockning (och white spots)

Amningsprylar! Önskelista till blivande ammande

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?
Kan amning ta för mycket energi av barnet? Expert: Nej!

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Lista: 5 stressiga grejer med amning i början (lugn, det blir snart lättare!) dök först upp på babybaby.se.

AMNING. De som vill amma sina bebisar behöver få bra förberedelser. Vill man amma men inte fått någon vettig grundkurs är det lite som att ta körkort och så blir första lektionen halkbanan. När man knappt ens vet var pedalerna sitter eller vad allt hojtande om ”koppla ur” betyder.

Onödigt krångligt, alltså. Krångligare än det hade behövt bli. Det är min övertygelse och det pratade jag om igår kväll, inför ett stort och fullsatt rum med barnmorskor.

De som hade bjudit in mig är Stockholms Barnmorskesällskap, en lokalavdelning till Svenska Barnmorskeförbundet. Det var inte jag, obs, som var kvällens stora dragplåster. Det var istället Kristin Svensson, en av landets absolut främsta amningsexperter, samt Hanna Ulfsdottir som doktorerar på förlossningar i vatten.

I det här blogginlägget tänker jag berätta vad jag sa, på ett ungefär, i går kväll. Om behovet av förberedelser inför amning, alltså. För ett av kvällens teman var just det: Vad behöver föräldrar veta om amning?

Jag bet på naglarna timmarna före mitt prat inför denna yrkesgrupp som jag hyser den största respekt för. Men jag tror att det gick bra.


Jag pratade en stund och sedan tog Kristin Svensson över. Hon talade om ”den magiska timmen” efter födseln och om barnmorskans roll i att stödja den som vill amma.

Så här tänker jag om amning och föräldrars behov av förberedelser (sammanfattning av min presentation inför Stockholms Barnmorskesällskap):

Vi som ska få barn och vet eller tror att vi vill amma behöver få grundfakta. I förväg! Jag vet ju inte hur det ser ut i mödrahälsovården därute, vilka amningskurser som ges och vilken information som erbjuds. Jag kan bara utgå från hur det har varit för mig och för föräldrar som jag varit i kontakt med i föräldragrupper på nätet och via min blogg. Men jag upplever att det finns mycket mer att göra!

Innan jag fick mitt första barn, 2011, fick jag ingen förberedelse alls på mitt dåvarande MVC om amning. Och det gick inte särskilt bra att amma, heller. För jag hade ingen koll. Inte min sambo, heller.

Att börja amma men inte ha fått någon grundkurs i ämnet är lite som att ta körkort – och så blir första lektionen halkbanan. Eller att börja tredje klass direkt från förskolan. Det blir jobbigt, onödigt jobbigt.

Jag tänker till viss del på visuell information. Det stora taget om bröstet får många blivande föräldrar höra talas om – att det är viktigt att barnet gapar stort om bröstet för amningen inte ska göra ont. Men hur får man till det där stora taget rent praktiskt? Hur ser det ut när bebisen gapar tillräckligt stort?

Sådant behöver man nog se exempel på, tydligt. I alla fall en gång innan man får barn.

Visst, man kommer att glömma bort det. Inte minst för att man som gravid lätt får tunnelseende och tänker väldigt mycket på den stundande förlossningen. Man kommer att behöva repetera detta med taget om bröstet många gånger om när det väl är dags.

Men har man i alla fall sett det här en gång, kanske på en tydlig video, då börjar man inte helt från noll där på förlossningen och BB.

Jag tänker också på grundläggande faktaupplysningar. Sådant som är självklart för en rutinerad förälder men inte alls självklart för alla nyblivna föräldrar. Som att en bebis som nyss har ammat och läggs ned för att sova, och då börjar gråta, inte nödvändigtvis är ledsen för att den fortfarande är hungrig. Det kan lika gärna vara – och det är nog många gånger den troligaste förklaringen! – att den lilla bebisen vill vara nära sina beskyddare.

För bebisar är i regel ”programmerade” så. Och det är helt i sin ordning. En bärsjal eller en bärsele, i det läget, kan underlätta livet för föräldrarna något enormt. En partner kan med fördel bära runt på bebisen i bärsjal/bärsele under de stunder, korta eller långa, som ges mellan amningstillfällen i början.

Små bebisar som ammar och klunkar och sedan sover sött i en vagga eller vagn i tre timmar innan de vaknar och vill amma en stund igen – det är en bild som många av oss får med oss. Men särskilt sann eller realistisk är den inte. Inte för många, i alla fall. Och sådant behöver vi få reda på, för ingen har kanske sagt något om det.

Vi behöver också få reda på att nyfödda bebisar gärna ammar jättemycket och att det ur mjölkproduktionens synvinkel är jättebra. Vi behöver få reda på att det är ganska vanligt att små bebisar ”konstrar” vid bröstet i början, gärna på kvällarna när de är trötta och inte riktigt vet vad de ska göra av sig själva. Och att det finns knep (som dessa) som gör att man lyckas med amningen ändå under dylika ”konstringsstunder”.

Och jag tror att mödrahälsovården, inte minst, behöver sälja in det här budskapet. Man behöver sälja in till blivande föräldrar att de kommer att ha glädje av att ha skaffat sig lite koll i förväg. Även om mycket av ert fokus kanske är på den stundande förlossningen just nu så kommer ni att ha glädje av detta!

Det skulle jag vilja att vården sålde in till blivande föräldrar. Oavsett om dessa tänker sig att de ska amma länge eller kort tid, oavsett om de vill helamma eller delamma och oavsett om de är heltända på idén med amning eller lite mer vacklande och osäkra.

För en god start, med så lite smärta och oro som möjligt, det är ju något som alla vill ha. Det ligger i allas intresse, vem vill säga nej till det? Men man kan behöva upplysas om att detta ligger i ens intresse.

Det är ju inte jag, utan ni barnmorskor, som är experter på bemötande. Men jag tror att det kan vara bra att ställa frågor till blivande föräldrar för att få dem att själva inse att de har behov av information. Kanske kan man ställa frågor som:

Vet du vad ett stort tag om bröstet är, hur man får till det och hur det ser ut och känns?

Vet du hur du kan öka din mjölkmängd om du behöver det, vilka tricks som finns för det?

Vet du vilka tricks som finns om bebisen bökar och stökar ibland och inte riktigt kan ta bröstet i stunden? Det är jättevanligt, men det finns bra knep!

Sedan skulle jag vilja säga ett par saker till:

Involvera eventuell partner i förberedelser! Det är så mycket värt att ha en sidekick med lite koll. Jag gick själv Amningshjälpens Amningskurs för blivande föräldrar (den ges till vårdpersonal också) när jag väntade vårt andra barn. Den var superbra! Min sambo kunde inte gå med, men jag briefade honom varje gång jag kom hem från kursen. Och när vi väl hade fått vårt barn var detta guld värt. När jag satt och grät ett par gånger var det min sambo som hade sinnesnärvaro att tänka efter. Vid något tillfälle kollade han upp trovärdiga amningssidor på nätet, till exempel, och hittade tips som hjälpte.

”Det kanske är så att du har stark utdrivning? Då kan det hjälpa att amma bebisen upprätt!” sa han bland annat efter en sökning på nätet. Och han hade alldeles rätt, min sambo. Upprätt amning hjälpte jättebra, bebisen slutade kinka.

En partner utan kunskap kan givetvis också ge stöd. Men det finns en gräns för hur mycket stöd man kan ge om man inte kan något, om man inte känner till grundfakta.

Och sist: Glöm inte bort omföderskorna! Vi kan vara skörare än vårdpersonal ibland kanske tror. Vi har inte nödvändigtvis koll bara för att vi har ammat förr. Vi kan vara traumatiserade av en tidigare amning som inte funkat. Och det traumat kan sitta i länge, flera barn senare.

Minsta lilla kommentar från vården som kan tolkas negativt, om bebisen eller amningen, kan rasera vårt självförtroende. Det kan väcka minnena av hela det tidigare traumat. Vi kan behöva mycket stöd.

Tack för mig! Och tack för att ni bjöd in mig till er kväll, Stockholms Barnmorskesällskap!

Allra sist:

Mitt varmaste tack till er som gav mig bra infallsvinklar i detta ämne för någon vecka sedan på babybaby.ses Facebooksida. Ett par av tankarna här ovan har jag mer eller mindre snott av er som hjälpte mig med input. Som att det kan vara en god idé att ställa frågor till människor för att de själva ska inse sitt behov, i det här fallet behovet av kunskap.

Och: Det jag skriver ovan är baserat på mina upplevelser men är ju ingen universell sanning. Alla har vi olika erfarenheter av graviditet, barnafödande, föräldraskap, amning, matning och bebistid. Lämna gärna en kommentar längre ned och berätta hur du tänker. Behöver föräldrar få bättre förberedelser kring ämnet amning, som jag anser? Vad är det i så fall man mest behöver få se, höra och få veta? Och fick du/ni en bra förberedelse som underlättade amningen sedan?

Om amning på babybaby.se:

Mjölkstockning (och white spots)

Amningsprylar! Önskelista till blivande ammande

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)
Lista: 5 stressiga grejer med amning i början (lugn, det blir snart lättare!)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?
Kan amning ta för mycket energi av barnet? Expert: Nej!

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Föräldrar behöver veta mer om amning i förväg! dök först upp på babybaby.se.

AMNING. Poddtips! Sluta amma, eller dra ned på amningen, för att barnet ska äta mer annan mat? De råden får föräldrar ibland när de oroas över att deras små barn inte äter några jättemängder fast föda. Men är det ett bra råd? Nja, det är inget universellt framgångsrecept, i alla fall. Och i värsta fall kan det slå helt fel.

Det menar experterna vid Folke Bernadotte Regionhabilitering vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. I fjol intervjuade jag en av dem, logopeden Eva Nordahl Sandberg, till min podd Babybabypodden. Du kan höra poddavsnittet på Babybabypoddens egen sida samt på I-tunes.

I poddavsnittet talar jag även med Eva Nordahl Sandberg om vad man kan göra när ungarna mest verkar vilja äta köttbullar och makaroner. Får man lov att hälla massor med ketchup på grönsakerna om det får grönsakerna att bli uppätna..? Och är det en bra metod att truga och kanske till och med hota för att få ungarna att åtminstone smaka på maten? (Ledtråd: Nej, det är det inte.)

Här kan du som vill veta mer läsa fråga-svar från Folke Bernadotte Regionhabilitering vad gäller barn med ätsvårigheter. Bland annat svarar experterna på frågan ”Ska vi sluta med amningen/vällingen trots att det inte fungerar bra med annan mat ännu?”.

Jag har hittills gjort tre avsnitt av Babybabypodden (jag har nämnt podden tidigare en gång här på bloggen). Samtliga avsnitt släpptes i fjol och hittas på I-tunes.

Det kommer fler avsnitt framöver, det har bara råkat bli ett längre uppehåll efter det tredje avsnittet då upphovsmakaren, det vill säga jag själv, blev gravid i höstas och dessutom har haft en massa annat att göra under höst och vinter. Som att jobba för brödfödan. Podden tjänar jag inga som helst pengar på och har inte lagt ned någon tid ännu på att klura ut hur det möjligen skulle kunna ske.

Jag gör podden för att det är kul och för att fila på mina färdigheter inom digital publicering av ljud och bild.

Babybabypodden har en Facebooksida också! Gå gärna in och följ den. Då kommer du bland annat att få reda på när nästa avsnitt är klart.

Jag utlovar mycket amning i podden framöver! Det blir amning den allra första tiden, amning av större barn – och amning på stenåldern och medeltiden. Det ni! Stay tuned, som man säger. Jag hoppas att ni ska vilja lyssna!

Här är förresten en liten trailer-video för Babybabypoddens avsnitt om barns vilja och ovilja att äta:

Inlägget Sluta amma för att få barnet att äta mer? Nja. Så här säger experterna! dök först upp på babybaby.se.

OBS: Texten är nu uppdaterad på slutet med en liten sluta-amma-på-natten-dagbok. AMNING. Det här är vår minsting. Han fyllde tre år i helgen. Han älskar sin storasyster, sin storebror och gosedjuret Hundis. Och så älskar han att amma. ”Bött”, säger han om bröstet.

Eller så säger han, med ett busigt leende: ”Bjötti-bjött! Jag vill ha bjött!”. Amningen har varit hans tröst och ständiga vän i tre år nu, från den första timmen utanför magen.

Mina bröst är i hans ögon minst lika mycket hans som mina. Förmodligen är de ännu mera hans – enligt en treårings sätt att se på tillvaron.

Jag håller på att försöka avsluta vår nattamning. Jag har inte för avsikt att sluta amma helt, men jag vill inte amma vår treåring på natten längre. Inatt var tredje natten utan amning. Det har varit tufft, men verkar gå lite bättre nu. Det tänkte jag berätta lite om här – och samtidigt ge ett par tips i ämnet ”sluta nattamma”.

Inte för att jag är någon expert. Jag har själv inte tidigare tagit initiativ till att minska på amning. Antingen har mina barn självmant dragit ned på nattamningen (andra barnet) eller så har amningen som helhet upphört tidigt och mot min vilja på grund av en dålig amningsstart (första barnet). Men ett och annat har jag hunnit snappa upp från andra föräldrar och amningsrådgivare de senaste åren, saker som i mitt tycke verkar vara bra. Och dem tänkte jag nämna i denna text. Ge mig gärna dina bästa sluta-nattamma-tips i kommentarsfältet längst ned i blogginlägget!

Jag utgår i denna text från nattliga amningsavslut med lite större barn, ett år och uppåt eller så. Att sluta med eller dra ned på amningen av en pytteliten bebis kan jag inte mycket om, men kommer att nämna lite kort på slutet.

Förut har jag inte haft så mycket emot att vår (nu) treåring söker sig till bröstet om natten. Det kan bli allt från en gång till många gånger – det senare om han är lite krasslig eller av andra skäl sover risigt. Vi ammar mer eller mindre i sömnen. Båda somnar om på stört. Vi sover ihop hela familjen i en stooor säng, så jag behöver aldrig gå upp. Vi tycker om att sova på det viset.

På tal om det trodde jag väl aldrig, när jag var blivande och nybliven förälder, att jag skulle få någon vettig sömn med ett sådant här sovarrangemang. Men det har jag – vi! – faktiskt fått. Amningen har säkerligen räddat många sömntimmar för samtliga i vår familj. När ungen har haft krupp, hostanfall, mardrömmar, klåda, feber, you name it – in med bröstet och John Blund tar över.

Men nu är jag höggravid och det funkar inte riktigt längre. Brösten ömmar. Det går bra att amma korta stunder på dagen, men det är inte behagligt på natten. Jag somnar inte om av amningen längre. Jag tycker mest att det hela är plågsamt. Och jag vill gärna få bort treåringens nattliga amning innan nya bebisen kommer om ett par månader. Jag hoppas att det kommer att göra livet lite lättare. Här skriver jag om hur det var, sist, att amma en nyfödd bebis och ett äldre syskon samtidigt.

Med storebror, mellanbarnet, som vid ett och ett halvt års ålder ännu ammade när lillen (alltså han som nu är tre år) kom, var det inte lika knivigt. I god tid före lillens ankomst la han självmant av med amning på natten och började sova som en stock. Han återfinns vanligen hopkrupen i någon hörna i vår stora säng nattetid. De enda gånger han kommer krypande i mörkret och söker min närhet är om han är sjuk eller har drömt något otäckt.

Vår minsting är inte riktigt som storebror. Han är mycket mer lättväckt och vaknar till flera gånger per natt. Ibland undrar jag om det hänger ihop med någon allergi eller överkänslighet. När han vaknar på natten är det ofta för att klia sig själv över kroppen, särskilt på benen. Han får lätt röda pyttesmå utslag som kliar. Jag tänker ibland att vi borde kolla upp det, men jag har inte kommit till skott. Detta med kliandet är inget han verkar lida av i övrigt.

För ett tag sedan började jag prata med minstingen om att brösten ”ska sova på natten”. Och att de sedan vaknar på morgonen, tillsammans med alla andra – och först då får man amma igen.

Detta argument hade jag snappat upp i diverse amningsgrupper på nätet och det verkade värt att testa. Även väldigt små barn kan fatta vad man försöker förmedla till dem, även om det inte alltid verkar så. En treåring kan det definitivt.

Naturligtvis behöver man inte slira på sanningen och säga att brösten ”sover”. Man kan säga precis som det är: Att man inte orkar längre. Att det är jobbigt. Jag har gjort lite både och med lillen: Snackat om att brösten behöver sova (det är inte så långt från sanningen, för så känns det faktiskt!) och att det gör ont i mina bröst för att jag har en bebis i magen – och att det bara är så det är. Att brösten från och med nu behöver en paus på natten.

Att åka iväg över en helg och lämna barnet med en icke-ammande partner tror jag inte på för vår del. Eller att sova med öronproppar i ett annat rum i några nätter för att få barnet att nöja sig med den andra vårdnadshavarens omsorg.

Det kanske kan funka för en del barn. Men i vårt fall hade det inte känts snällt mot sonen. Vårt son, som är van vid att sova nära föräldrarna och allra särskilt nära mig, hade med all säkerhet blivit helt förtvivlad och förvirrad av att i ett slag förlora både brösten och mig om natten. Då får barnet hellre ha kvar mig som trygghet hela tiden. Och han får gärna fortsätta sova nära oss vuxna, för den delen, så länge han vill.

De första nätterna vi försökte sluta nattamma, för några veckor sedan, gick det inte särskilt bra. Vi föräldrar hade väl inte pratat ihop oss ordentligt. Och jag var uppenbarligen ännu inte tillräckligt motiverad. Jag försökte förbereda lillen på att brösten skulle sova. Men när jag nekade honom bröstet på natten och han grät och skrek i högan sky till dess att nästan samtliga i familjen låg klarvakna – ja, då föll jag till föga. Och det blev tyst och alla kunde somna om.

Några nätter tog jag ut lillen till vardagsrummet där vi sov på utdragssoffan. Jag tänkte att hans protester inte skulle höras därifrån. Men vårt äldsta barn, snart sju år, vaknade ändå av lillebrors förtvivlade gråt. Och jag gav upp, om än tillfälligt. Det gjorde ont i både hjärta och öron att höra gråten.

För några dagar sedan, i fredags, började jag försöka på nytt. Denna gång var min sambo mer införstådd. Vi pratade med vårt barn på dagen och på kvällen – om att mammas bröst gör ont på natten på grund av bebisen och allt det där.

Vi bäddade i ordning utdragssoffan i vardagsrummet, utifall-att. Vi placerade en dator på soffbordet. Vi tänkte att Pyjamashjältarna på Barnkanalen skulle få rycka ut nattetid som distraktion om inget annat hjälpte.

Pyjamashjältarna fick också mycket riktigt göra en insats den första natten. Det blev inte många timmars sömn då. Lillen var jätteledsen av att inte få amma. Det gjorde ont i hjärtat att neka honom, men jag insisterade. Ibland måste man respektera sig själv och sin egen kropp. Om inte annat är det väl bra att jag visar mitt barn att detta är en viktig sak, försökte jag tänka där mitt i natten. Att visa honom att det går bra att värna sin egen kroppsliga och psykiska integritet – och ändå finnas där för någon man älskar.

Jag försökte klä mig så att brösten skulle vara svåråtkomliga. När lillen känner min nakna brösthud med sina små trevande händer i nattmörkret blir han mer ivrig och otålig än om han känner tyg, har jag märkt. Får han väl tag i brösten är det lite kört, liksom.

Andra natten grät han mycket också. Han låg på min arm större delen av natten. Han hade hosta också, stackarn. Egentligen är det säkerligen inte optimalt att sluta amma på natten samtidigt som barnet inte är hundra procent friskt. Men jag kände att jag ändå ville fortsätta på den inslagna vägen, för att inte dra ut på lillens och mitt lidande i onödan.

Till slut somnade lillen om, hopkrupen i min famn på utdragssoffan i vardagsrummet. Han vaknade inte förrän på morgonen. Då utbrast han med med ett leende (lite hes efter allt hostande): ”Det är morgon! Nu är bötten vakna!”.

Tredje natten var i natt. Och det har faktiskt gått jättebra, trots en del fortsatt hosta. Varje gång lillen har vaknat har han gosat in sig i min famn, kramat Hundis – och somnat om. Bara under de tidiga morgontimmarna, innan jag ansåg att det faktiskt var morgon, var han lite ledsen. Då gick vi ut till vardagsrumssoffan och kramades till dess att klockan blev sju och brösten officiellt var vakna igen.

Jag kan ju inte svära på att det fortsätter på detta vis. Kanske kommer bakslag. Men det känns lite hoppfullt, i alla fall! Klart att lillen blir ledsen när brösten och famnen alltid varit hans trygghet på natten. Han vet ju inget annat. Men nu kanske famnen och Hundis kan funka också. Och en mugg med vatten vid behov.

Några tips och tankar:

• För barn runt ett år gamla eller äldre kan man testa Dr Jay Gordons metod för att avsluta nattamning. Metoden innebär att amningen på natten minskas lite gradvis och på ett lyhört sätt. Metoden rekommenderas av flera amningsrådgivare. Här kan du läsa en kort sammanfattning av metoden, på svenska.
• En förälder jag känner tipsar så här: ”Vi var jätteförsiktiga med att sätta mina begränsningar under andra graviditeten i relation till just bebisen (besvärlig foglossning ->sjukskrivning-> sängliggandes tråkig mamma -> amningsavslut) för jag var orolig förändringarna kunde bli ‘bebisens fel’ i treåringens öron. Ett tips om avslutad nattamning vi tog med oss men inte använde var en lampa på timer som lyser när brösten sover eller tvärtom. En klok hjälpmamma (amningsrådgivare) sa även att det inte förstörde ‘allt’ att ‘ge efter’ och ge bröstet trots man slutat. Så vi väckte brösten vid något tillfälle när livet var riktigt jobbig för barnet och sömnbehovet var stort för mamman. Sedan kunde vi fortsätta utan nattamning igen.”

• Det kan vara bra, om det går, att inte avsluta nattamningen precis när den känns som jobbigast och intensivast (och ett avslut därför känns som mest behövt av en själv, kanske). Det vill säga, överväg att inte avsluta just när barnet är i någon fas där han/hon kanske behöver amningen extra mycket. Runt 9-10 månader upplever många föräldrar att barnet under en period blir extra närhetssökande samt ängsligt vid separationer, till exempel. Barn blir allt mer medvetna om att de och föräldrarna är separata individer och blir periodvis extra stressade av att separeras från sina trygga vuxna. Sådana faser kommer och går. Går det att vänta ut barnet lite grann till en ”lugnare” fas kan det vara en god idé, för allas välbefinnande.

• Ibland går det inte att vänta. Den ammande föräldern behöver kanske påbörja en medicinsk behandling som inte går att kombinera med amning eller så håller föräldern på att gå in i väggen av trötthet – eller vad det nu må vara som gör att det är ”cold turkey” nattetid som gäller. Då är det bara att acceptera läget och ge barnet så mycket närhet och trygghet i övrigt som det bara går. Man kan tänka på att ge barnet extra mycket uppmärksamhet, kärlek och närhet dagtid, till exempel.

• Det kan också vara en idé att inte sluta sova ihop med barnet (om man gör det) precis i samma ögonblick som man slutar nattamma om det inte är nödvändigt. Det kan bli jobbigt för barnet med två så omvälvande förändringar på en och samma gång.

• Jag kan som jag nämnde inledningsvis mycket lite om vad som är bäst vad gäller att sluta amma mindre bebisar på natten. Vi har valt att fortsätta med nattamningen länge, inte minst för att det har funkat så bra för hela familjen. Men jag vet att även bebisar över fyra eller sex månader kan behöva äta nattetid, oavsett vad BVC eller andra kanske säger (buden från vården kan vara rätt olika). Lyssna in ert barn. Ersättning eller urpumpad bröstmjölk på natten kan vara ett alternativ om barnet verkar vara hungrigt eller törstigt.

• Köp inte argumentet ”Vid x antal månader behöver inte din bebis amningen näringsmässigt längre på natten och det är därför dags att sluta” om det inte stämmer överens med vad du och ditt barn önskar. Nej, du som vuxen behöver kanske inte en kram av din partner innan du somnar, ur strikt överlevnadssynpunkt. Eller en varm famn om natten från samma partner när livet känns jobbigt eller osäkert. Men det är ju mysigt! Och det gör att du känner dig trygg. Amning är en jättestor trygghet för många barn. Varför ta bort amningen ”bara för att” om de inblandade trivs med den? Vad gäller amning och risk för karies finns Amningshjälpens redogörelse i ämnet här.

• Det finns heller inga officiella rekommendationer om när ett barn ”bör” sluta amma, eller ”bör” sluta natt-amma. Det står inget i den vägen i Rikshandbokens (BVC:s riktlinjer) text om rekommendationer kring amning, till exempel. Den generella rekommendationen i Sverige och hos WHO, Världshälsoorganisationen, är helamning i sex månader. Därefter rekommenderar WHO fortsatt delamning till två år eller längre, ur folkhälsosynpunkt. Den rekommendationen gäller även höginkomstländer. Det betyder självklart inte att alla borde amma i två år eller längre. Eller att det passar alla familjer eller barn. Det betyder bara att det finns vissa hälsofördelar förknippade med detta ur ett större befolkningsperspektiv.
• Att tidigt sluta amma på natten kan göra det svårare att upprätthålla amningen som helhet på sikt, också. Amning på natten är ofta viktigt för förälderns mjölkproduktion, särskilt när det gäller ett spädbarn. Värt att tänka på om amningen som helhet känns viktig för en.
• Tips om hur man får till en bekväm amning i liggande ställning finns här och här.
• Här och här skriver jag om varför man (jag) kan vilja fortsätta att amma en bra bit bortom spädbarnstiden, om någon undrar över den saken.

Ps. Idag har jag varit hemma med treåringen. Han är trött av de senaste nätterna och har dessutom hosta. Vi sov en lur mitt på dagen och ammade vid insomning och uppvaknande. Det var hur mysigt som helst. Av något skäl känns det så mycket bättre för mig att amma dagtid jämfört med nattetid.

Uppdatering, natt fyra: Tvingades väcka tuttarna 00:30 på grund av skrällhosta, gråt och växtvärk i benen (andra gången på sistone barnet vaknar på natten med ont i benen, jag tippar på växtvärk). Barnet somnade snabbt om. Inte jag. Well, det kommer fler nätter. Jag känner mig inte nedslagen, detta kommer säkerligen att funka bra inom kort. Nedan: Sovläget på utdragssoffan med älskade barnet plus Hundis klockan 02:27.

Uppdatering natt fem: Det har gått så bra inatt! Lillen sov på min arm mest hela natten. Han vaknade av sitt hostande ett par gånger, men nöjde sig med vatten från pipmuggen. Bad om Hundis vid ett tillfälle (Hundis hade gömt sig). Inte en enda gång bad han om att få amma. När vi vaknade på morgonen och jag sa att det var morgon kom ett uppfordrande: ”Det är inte natt längre! Bött!!”. Vilket han fick. Bröst, alltså. Jag är glad, lättad – och ovanligt utsövd.

Uppdatering natt sex: Jahapp. 00:28, tillbaka i vardagsrummet, se nedan. Barnet vaknade i sängen strax efter midnatt, av klåda på benen. Lite hostig och knorrig i luftrören är han också ännu. Hade han legat intill mig hade han kanske somnat om direkt. Men nu hade jag, djärv av gårdagnattens framgångar, lagt mig i en annan del av sängen för att läsa lite på mobilen. Och när jag kom för att trösta var jag för sent ut. Allting väckte storebror, för ovanlighets skull (han sover sig igenom nästan allt), så hej soffan, nu är vi här igen. Lillen sover efter fem minuters nöd-bröst. Imorgon är en ny dag – och en ny natt! Ett litet steg i taget. Ett tips i tipslistan ovan borde kanske ha varit: Överväg att inte sluta nattamma i vabruari.

Uppdatering, natt 7: Åh, det gick jättebra inatt! Älskade barnet fick ett segt hostanfall någon gång runt midnatt. Han hostade i omgångar, drack vatten från pipmuggen, hostade igen. Låg på min arm, kramade Hundis och krafsade lite på min tröja, vred sig hit och dit men bad inte en enda gång om att bröstet. Efter kanske 10 minuter somnade han om. Sedan sov vi till morgonen, utan avbrott. Vid 06:30 tyckte barnet att det var nog, att det var dags för ”bött”. Efter en titt på klockan sa jag ok. 06:30 är ju faktiskt morgon, även om jag tycker att vår morgon börjar vid sjusnåret. Barnet ammade en stund, gav mig en kram och studsade lyckligt upp ur sängen.

Uppdatering två-tre veckor efter start: Vinterkräksjukan slog till mot familjen i slutet av februari och projekt Sluta nattamma gick åt pipan. Tillfälligt, i alla fall. Mitt tips ovan, att ”överväga att inte sluta nattamma i vabruari”, var nog mitt bästa hittills… Vi har fått börja om på ny kula efter en dryg veckas avbrott. Inatt var det andra natten utan amning – igen. Återigen på soffan efter uppvak och gråt. Tårarna varade inte i mer än 5-10 minuter denna natt (om han inte vaknar igen efter att detta skrivs). Igår natt, första natten i denna nya omgång, var det ett väldigt ledset barn under två nattliga timmar. Lillplutten. Men jag klarar inte detta med amning på nätterna mer. Kroppen skriker att den inte vill. Klockan är 04.20. Lillen snusar sött. Over and out.

Natt tre på ny kula: Snabbt uppvak med tårar kl 01.00. Ut till soffan för att inte väcka de andra. Lillen somnade snabbt om i min famn när jag borrade in näsan i hans hår och snusade honom på huvudet. Han har alltid tyckt om det (sov-video från när han var bebis finns här). Femåringen vaknade, kom ut till oss och sov, han också, på soffan resten av natten. Ovanligt – inte ens hundra kanoner brukar kunna väcka honom nuförtiden. Alla sov resten av natten.

Om amning på babybaby.se:

Föräldrar behöver veta mer om amning i förväg!

Mjölkstockning (och white spots)

Amningsprylar! Önskelista till blivande ammande

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)
Lista: 5 stressiga grejer med amning i början (lugn, det blir snart lättare!)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?
Kan amning ta för mycket energi av barnet? Expert: Nej!

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Att sluta nattamma ett lite större barn dök först upp på babybaby.se.

AMNING. I fredags, den 9 mars 2018, var jag inbjuden att tala på Amningsfredag vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Arrangörer är institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet. Jag var rätt nervös före – jag är ovan vid att tala inför publik och hade dessutom en envis hosta efter en förkylning. Men en termos med te med massor av honung höll lyckligtvis hostan borta.

Jag hade bjudits in för att berätta om denna blogg, varför den kom till och varför jag gör den. Rätt mycket av min presentation gick ut på att berätta vad som drev mig att starta babybaby.se. Här nedan kommer, i text, mitt timslånga föredrag om någon är nyfiken. Därför bloggar jag om amning, kan föredraget sammanfattas. Det kommer ett par ny-hopklippta videor också!

Den första tiden med första barnet

Här är jag med vårt första barn på BB. Det var 2011. Vi var kvar i tre dygn på BB. Det var på min begäran som vi stannade så pass länge. Jag var väldigt angelägen att få hjälp med att komma igång med amningen. Jag var nämligen orolig att amningen inte skulle fungera och kände mig väldigt osäker.

Mycket av min oro byggde på min mammas upplevelser. Hon hade flera gånger berättat ångestfyllda historier om hur det var att amma mig och min bror på 70-talet. Hur hon ville amma oss men att det inte gick. Hur hon kämpade men att mjölken inte räckte.

Här är mamma och jag 1973. På bilden nedan: Ett av de sällsynta tillfällen då amningen av mig fungerade bra.

Mamma kan än idag, när vi pratar om hennes amning på 70-talet, bli så ledsen av minnena att hon får tårar i ögonen. Nästan 45 år efter att det hände! Så djupt kan det sätta sig att vilja amma sin unge – men inte kunna göra det på det sätt man hade önskat. Läs min mammas story här.

Vad varken mamma eller jag visste 2011, då jag fick mitt första barn, var att hon och andra fick sin amning mer eller mindre pajad av sjukvården på 1970-talet, på grund av de vårdrutiner som gällde då.

Mamma har berättat hur hon och mammorna på BB skulle amma var tredje timme, inte oftare, och hur bebisen skulle vägas före och efter amning. Efter amning skrev man upp hur mycket barnet hade gått upp i vikt och checkade av mot en tabell. Det som saknades på vågen skulle fyllas på med tillägg och flaska. Efter varenda amning. Inte konstigt att många inte kunde amma med de rutinerna. Amningen fick ju ingen vettig chans med en sådan start.

Vi fick ett jättefint bemötande på många sätt på förlossning och BB 2011. Personalen kändes vänlig och inkännande. Men tyvärr fick vi inte så mycket konkret hjälp med amningen. Det har jag förstått i efterhand.

Det där med att bebisen ska få en ostörd första timme vid bröstet och få söka sig till bröstet mer eller mindre på egen hand (video här), det var det inte heller tal om på Södersjukhuset våren 2011. Jag minns att två i förlossningspersonalen dockade min bebis till mitt bröst och sedan gick.

Hjälp, hur gör man?

Nä, det var mycket jag inte fattade och som ingen dessvärre visade mig på något konkret sätt. Som hur man får till det där berömda taget om bröstet. För så mycket hade jag förstått – att det var viktigt att barnet skulle gapa stort om bröstet och få ett stort tag, eller grepp. För annars skulle det göra ont. Men hur gör man för att få det där stora taget, då? Hur håller man bebisen, hur ska det kännas, hur ska det se ut? Jag förstod inte.

Ibland ringde jag på klockan flera gånger varje dag för att ställa samma fråga: ”Hur ser det ut? Har hon ett stort tag om bröstet?”.

Varje gång fick jag samma svar: ”Det ser bra ut, fortsätt så.”

Men bra kan det inte ha varit. Det har jag insett i efterhand. Hade bebisens tag om mitt bröst varit bra hade jag inte åkt hem efter tre dagar med blödande bröstvårtor och en sådan smärta att jag grät varje gång jag skulle amma.

Riktigt dåligt självförtroende vad gällde amningen hade jag också. Jag var snart övertygad om att min mjölk inte räckte. Det kom ju så lite när jag klämde på brösten, bara enstaka droppar. Och bebisen verkade ofta otålig och ledsen, även efter att jag hade ammat henne. Redan på hemvägen från BB köpte vi flaska och ersättning. Vi började tilläggsmata direkt efter hemkomsten.

Amningsställningar och grundinfo

När jag nu ser bilderna från BB slås jag av ett par andra saker också. För det första hur jag satt. Jag kan inte minnas att någon coachade mig i hur jag kunde hålla i barnet vid amning. Dels för att sitta skönt, dels för att underlätta för det där stora taget om bröstet.

Jag satt i diverse improviserade amningsställningar och jag önskar att någon hade sagt något. För särskilt bra satt jag inte.

Här, till exempel. När jag ser den här bilden gör det nästan fysiskt ont i bröstet, eller vad säger ni andra?

Jag önskar att någon exempelvis hade tipsat mig om att sitta med armen om ryggen på barnet och trycka henne lätt mot mig. Som jag sitter ovan glider hon ju nästan bort från bröstet. Man kan se hur hon förmodligen mest ligger och suger på toppen av min bröstvårta. Inte konstigt att man åkte hem från BB med blödande skavsår på brösten!

Den här bilden är också från BB. Jag önskar att någon även här hade gett mig tips om sittställningen. Att det kunde vara bra att inte låsa fast bebisens huvud med min hand, till exempel. Att det kunde vara bättre att ha armen om hennes rygg så att hon kunde röra på nacken och därmed bättre kunna greppa bröstet.

En annan grej som jag slås av när jag tittar på de här bilderna är hur många foton vi har där bebisen hackar mot pappas hals och försöker käka upp pappa, typ. Man ser hur hon hackar som en liten hackspett.

Vad vi inte hade den blekaste aning om – och som jag inte heller kan minnas att någon sa något om vare sig på mödravården eller BB – var att detta är amningssignaler! Tydliga sådana, dessutom (läs mer om amningssignaler här).

Vår bebis hackade för att hon ville amma. Jag önskar att jag hade fattat det och att någon sagt något. Att någon hade sagt: ”När hon gör så här, amma henne. Hon visar att hon vill amma.”

Men eftersom vi inget visste tyckte vi att det här beteendet var lite gulligt och roligt och försökte avleda bebisen genom att låta henne suga på ett finger. För vi trodde att det var så man skulle göra. Och jag trodde att det normala var att amma var tredje timme. Det fanns inte i min föreställningsvärld att jag kunde föra min bebis till bröstet varenda gång hon höll på som här på bilderna. Jag hade ingen aning om att det hade gagnat min amning.

Det var mycket pickande och sugande på händerna de där första dagarna på BB. Jag blir faktiskt lite ledsen när jag ser bilderna nu. Ledsen för att vi så lite förstod. Att vår bebis var hungrig och ville amma men att vi inte fattade det.

Jag blir också ledsen när jag tänker på hur sänkt mitt självförtroende var när vi lämnade BB – och hur mycket av den sinnesstämningen som hade kunnat undvikas om jag bara, i något endaste läge, fått lite grundläggande information om bebisar och om de första dagarnas amning.

Som hur små mängder råmjölk som kommer de första dagarna, men att mjölken är superkoncentrerad och att det är normalt och helt i sin ordning att mängderna är små!

Jag trodde också att när den vita, så kallade mogna, mjölken ”rann till”, som alla pratade om, så skulle det vara lite som att sätta på en kran och det skulle stänka åt alla håll. Typ. När det inte hände trodde jag att det var fel på min kropp och mina bröst.

Jag hade behövt veta att även om det känns som om brösten är tomma de första dagarna – så är det trots det superviktigt att amma mycket och ofta och med en fungerande teknik (stort tag) om man vill få igång amningen på bästa möjliga vis.

Jag hade velat veta att det är viktigt för den som vill amma, särskilt den som vill helamma, att mjölkproduktionen får massor av stimulans de allra första dagarna då mjölkbildande hormoner i kroppen är på sin absoluta topp. Att mycket amning de första dagarna är något man har igen senare.

Jag hade också behövt höra att en bebis som blir ledsen när man lägger ned den efter amning inte nödvändigtvis är ledsen för att den fortfarande är hungrig, Det är så mycket annat än hunger som kan göra bebisar ledsna. Som att ligga ensamma. Väldigt många bebisar vill ha mer eller mindre konstant kroppskontakt den första tiden. Får de inte det kommer de att protestera. Det hade underlättat så mycket om någon hade sagt något om detta. För när bebisen dåsade till vid bröstet och jag la ner henne och hon började gråta – ja, då blev min slutsats genast att hon inte blivit nöjd av min bröstmjölk, att den inte räckte.

Jag kan inte minnas att den här grundläggande informationen gavs på mödrahälsovården, heller. Och dit gick man ändå i hela nio månader. Det var inget på MVC om att amning är en teknik – något som förälder och bebis måste lära sig ihop. Att huruvida man kan amma som man önskar inte är något ödesbestämt. Att det inte är ett genetiskt lotteri med något slags fifty-fifty-chans att ”lyckas”. Att man faktiskt kan påverka sin egen amning och mjölkproduktion! Att det finns en vits med att läsa på om amning i förväg! Inget sådant fick vi höra, såvitt jag kan minnas.

Eget ansvar?

Apropå detta med att läsa på: Vid några tillfällen har jag sett/hört föräldrar skriva eller säga ungefär så här:

”Men varför ligger ansvaret på vården och myndigheterna att informera en massa om amning? Man har väl ett ansvar själv också, att informera sig själv. Man har ju faktiskt nio månader på sig!”

När jag hör eller läser sådant tänker jag:

Ja. Som med andra hälsofrågor har man ett visst eget ansvar. Men! Vet man inte ens att det finns något att informera sig om – vet man inte ens att det existerar information därute som är bra att känna till och som man kommer att ha glädje av – ja, då faller ju det resonemanget. Vet man inte ens att man ingenting vet… ja, ni fattar.

Min sambo och jag var så okunniga om amning innan vi fick barn – och jag tror ingalunda att vi har varit ensamma i det – att vi inte ens förstod att vi inget förstod. Jag levde i tron att amning är något som antingen funkar eller inte funkar, att tiden får utvisa. Att antingen så går det, eller så går det inte.

Och min egen slutsats blev alltså väldigt snabbt att det inte gick. Eftersom ingen, i något enda läge, tagit denna villfarelse ur mig. Jag trodde att det skulle bli för mig som det hade blivit för min mamma. För det kändes så när vi åkte hem från BB.

En snabbt nedåtgående spiral

Hemma blev det snabbt mer och mer flaska och ersättning. Bebisen började tidigt konstra vid bröstet, antagligen för att det rann fortare ur flaskan och hon blev otålig. Kvällsoro bidrog säkert, men det var inget jag hade hört talas om. Och jag visste inte vad jag skulle göra. Så det blev mer flaska.

Jag pumpade också, med en hyrd pump från sjukhuset, för att jag hade sår på brösten och pumpen hade rekommenderats av personalen. Men det var inte så himla bra med pumpandet, för mjölken jag fick ut ville jag ju ge till barnet. Och då blev det ännu mer flaska. Jag delammade i flera månader och kämpade verkligen med det. Men till slut rann mig amningen ur händerna.

Amningscentrum

Den enda instans som gav mig någon vettig och konkret amningshjälp med första barnet var Amningscentrum, Södersjukhuset amningsmottagning. Dit fick jag komma en eller två veckor efter första barnets födsel. Jag hade ringt på telefonsvararen och gråtit och sagt att det gjorde så ont när jag ammade och att det inte gick bra alls. Jag fick komma dit samma dag som jag ringt, tror jag. Jag fick träffa en underbar barnmorska som heter Wiveka, det är hon på bilderna här.

Hon visade mig för första gången hur jag kunde vänta in mitt barn vid bröstet – låta barnet picka och söka och vänta till att dess att barnet gapade riktigt stort. Först då skulle jag, snabb som en iller, föra barnet mot bröstet. Hon visade mig också hur jag kunde lyssna efter små klunkljud.

”Hör du? Det där betyder att hon sväljer mjölk”, sa Wiveka.

Det var helt nytt för mig! Wiveka sa också att när klunkandet avtog kunde jag byta bröst. Då kunde bebisen kvickna till och amma en stund till. Och när klunkandet avtog på det bröstet kunde jag byta tillbaka igen. Och så kunde jag hålla på så.

Det här var ju superbra information! Tyvärr kom denna information lite väl sent. Det hinner hända mycket med en amning på en till två veckor. Mycket kan hinna gå åt skogen. Tyvärr blev uppförsbacken för brant för mig, jag klarade inte att ta mig tillbaka till mer amning. Det blev för svårt med den start vi hade fått. Men efter mötet med Amningscentrum slutade amningen i alla fall att göra ont. Det var en stor lättnad.

Gravid igen!

Ett drygt år efter detta blev jag gravid med andra barnet. Och då jäklar! Då finkammade jag hela internet efter bra och trovärdig information om amning. För det hade mer och mer gått upp för mig hur lite vi vetat om med första barnet och hur mycket av våra problem som faktiskt hade kunnat undvikas. Jag lusläste bland annat Sagogrynets blogg – hett tips! – och stora delar av Amningshjälpens hemsida.

Jag gick också Amningskurs för blivande föräldrar, i Amningshjälpens regi. Vid den tiden gavs den kursen i Stockholm, kostnadsfritt. Det var väl inte så himla mycket nytt som jag lärde mig i sak på den kursen. För jag hade ju redan finkammat hela internet efter fakta. Jo, visst var det ett och annat i faktaväg som var nytt. Men det jag verkligen fick ut av kursen, och som var viktigt för mig, var lite självförtroende. Jag kände för första gången att amning var något som jag och min bebis kanske faktiskt skulle kunna fixa. Att det faktiskt skulle kunna gå.

Budskapet från kursledaren, Anouk, var ungefär detta: ”Det här kommer du och din bebis att greja. Och skulle det uppstå problem, eller du har undringar, så kan du ringa mig i princip när som helst.”

Lillen är här! Åter till Amningscentrum

Det gjorde jag också. Ringde, alltså. Redan dag två efter bebisen ankomst hade jag hunnit med att få hem Anouk, kursledaren, på hembesök och hade hunnit med ett möte med en barnmorska från Amningscentrum på Södersjukhuset, mitt sjukhus.

Det var jag som hade ringt sjukhuset och propsat på ett möte. Jag minns att jag sa något i stil med: ”Jag vill träffa någon som garanterat kan amning. Den här gången får ni faktiskt hjälpa mig.”

Det var mötet med barnmorskan från Amningscentrum som gjorde den stora skillnaden i det läget. Jag minns barnmorskan som vänlig och ganska resolut. Hon guidade mig effektivt:

”Nej, du behöver inte den stora amningskudden du tagit med dig. Sätt dig bara här, på stolen här. Det räcker med en vanlig huvudkudde i knät, här får du en.”

Det var en rätt tunn och sladdrig landstingshuvudkudde. Jag tror att hon la ett par böcker under mina fötter också, för att få upp mina ben lite så att inte låren sluttade nedåt. Och så fortsatte hon (obs, ungefärlig återgivning ur minnet):

”Nej, inte armen så där, ha armen under ditt barns nacke, låt armen löpa bakom hans rygg och ha handen mellan hans skulderblad. Lite längre ned, bra. Nu låter du honom söka bröstet. Nu gapar han stort, nu kan du dra honom mot dig. Så! Tryck till lite med handen mot skulderbladen nu, då hjälper du honom att behålla det stora taget om ditt bröst. Den andra handen kan du ha på hans rumpa. Så där. Hur känns det?”

En kort tid senare bad jag min sambo att ta några bilder på den här ställningen och de här handgreppen jag fått lära mig av barnmorskan från Amningscentrum. Så här såg det ut (vid det laget hade jag skaffat mig en amningskudde som man knäppte i midjan, det är den mintgröna grej som bebisen ligger på):

Barnmorskans guidning till en bekväm ställning och ett stort tag om bröstet tog nog max 2-3 minuter.

Och min reaktion var ”wow”. Fantastiskt! Det här tog ju inte många minuter, men gör all skillnad i världen! Jag sitter jätteskönt och amningen gör inte ett dugg ont.

Jag hade i det läget, med bebisen två dygn gammal, börjat få små antydningar till sår, eller skav, på bröstvårtorna. Men i den här ställningen kändes absolut ingen smärta. Amningen fortsatte att vara helt smärtfri efter detta. De ömma och lite skavda partier på bröstvårtorna som hade kunnat bli sår, om jag inte hade fått bra hjälp, försvann i ett nafs.

Några dagar senare var jag återigen tillbaka på Amningscentrum på Södersjukhuset. Jag tror att bebisen var fem dagar gammal då. Jag minns faktiskt inte varför jag kom dit just då – om jag hade begärt det själv eller om det blev en del av det regelmässiga återbesöket på BB. Men återigen fick jag träffa Wiveka, den underbara barnmorskan som hade hjälpt mig med barn nummer ett.

Det som Wiveka hjälpte mig med när nya bebisen var fem dagar gammal var inte så mycket praktiska instruktioner, för det hade jag redan fått. Det hon gav mig var dock nog så viktigt, nämligen tonvis med pepp. Wiveka överöste mig med positiva budskap. Jag kände för första gången, på riktigt, att jag och min bebis nog skulle klara detta med amningen.

Det sätt som barnmorskan Wiveka peppade mig på var smart. Det här tillvägagångssättet är kanske inga nyheter för er som jobbar med sådana här saker, men för mig var det något nytt. Jag tänkte, medan Wiveka pratade: ”Jag ser vad du gör, och det är psykologiskt smart – och jag tänker svälja det med hull och hår.”

Det barnmorskan gjorde var nämligen att inte berömma mig direkt utan peppa mig via min bebis. Hon pratade oupphörligen med min lilla bebis och var vänd mot honom en stor del av tiden.

Hon vägde honom och pratade med honom och sa saker i stil med (återigen på ett ungefär, taget ur mitt minne):

”Åh, jag ser att du har vänt i vikt och jag ser hur du börjar få lite hull på armar och ben. Och vilken fin liten rund mage du har. Lilla bebisen. Du är så fin! Och jag ser ju hur bra du mår, jag ser hur bra du har det.”

Att våra små barn mår bra och växer som de ska – det är ju vad vi alla har överst på vår prioriteringslista. Allt annat bleknar i jämförelse, oavsett matninggsätt. Det är ju det som allt handlar om, det som vi alla vill. Så när barnmorskan överöste min bebis med positiva budskap och lät mig förstå att han mådde bra – då lät hon mig också förstå att det var tack vare mig som han mådde bra. Tack vare min omsorg, min amning och mina ansträngningar. Det var bästa möjliga bekräftelsen för mig.

Det gick jättebra att amma barn nummer två.

Videotankar och bloggtankar

Med tiden blev jag mer och mer upptagen av tanken på att göra något slags video om amning. Jag ville hjälpa till att sprida den superbra information om ställning, handgrepp och tag som jag hade fått av Amningscentrum. Om jag hade haft så stort nytta av de där rätt enkla handgreppen skulle säkert många andra ha det också, tänkte jag. Det måste finnas fler vilsna själar därute som saknar information om hur man gör!

Min sambo peppade mig massor och tyckte att jag skulle starta en blogg där jag kunde publicera den tänkta videon och kanske annat material också. Om bärsjalar, till exempel, som vi båda tidigt snöat in på med första barnet.

”Du som är journalist och har jobbat med teve och radio och kan det här med pedagogisk framställning, du borde starta en blogg om amning och bärsjalar”, sa min sambo.

”Näää”, sa jag.

”En blogg? Då kommer jag bara få en massa hatmejl och folk kommer tycka att jag är dum i huvudet. Det här med amning är ju så känsligt.”

Men något slags video ville jag i alla fall göra. Oavsett hur jag sedan skulle lyckas få ut den.

Jag hade ett tag tankar på att filma en hjälpmamma från Amningshjälpen, alltså en frivilligt arbetande amningsrådgivare. Det var nämligen en hjälpmamma i Stockholm som skulle få barn. Jag kontaktade henne och vi planerade lite löst. Men så upptäckte jag att jag var gravid med barn nummer tre! Och då tänkte jag: Bättre att jag härjar med mig själv än med någon annan. Mig själv kan jag filma och störa hur mycket som helst.

Och en blogg blev det också, till slut. Jag startade bloggen några månader innan barn nummer tre föddes. Och for the record kan jag berätta att jag faktiskt knappt fått ett enda negativt mejl, eller negativ kommentar, under drygt tre års bloggande. Det har i princip uteslutande varit positiva tillrop, från andra föräldrar.

Tredje barnet är här!

I februari 2015 föddes barn nummer tre. Då ammade barn nummer två fortfarande. Så här kunde det se ut – här är nya bebisen tre dygn gammal om jag inte minns fel:

Rätt mycket fridens liljor, alltså, särskilt jämfört med amningen av första barnet.

Filmtajm och experthjälp

Jag var nu helt inne på att göra min tänkta video. Redan när nya bebisen var blott två dygn gammal hade jag en hjälpmamma från Amningshjälpen, Susanne Gräslund, hemma hos mig – se bild nedan. Jag hade bett Susanne komma för att hjälpa mig med grundarbetet inför videon. Jag ville att hon skulle hjälpa mig med lite tips och tricks. Och jag ville få hjälp att göra saker rätt från början. Ska man göra en form av instruktionsfilm om amning måste ju allt bli korrekt. Så jag behövde hjälp från proffsen.

När Susanne Gräslund var på besök insåg jag hur osäker jag trots allt fortfarande kände mig. Att de tidigare amningserfarenheterna hade satt spår. Och det är speciellt att amma en nyfödd bebis, man glömmer fort hur det var. Jag hörde mig själv fråga Susanne:

”Hur ser det ut? Tog han ett stort tag om bröstet där?”

Och Susanne svarade, empatiskt och tålmodigt:

”Det är jättesvårt att se utifrån om en bebis har ett tillräckligt stort tag om bröstet. Det viktiga är hur det känns för dig. Hur känns det?”

Susanne kom sedan med en hel drös bra tips om saker som jag hade hunnit glömma bort. Hon tipsade om att ta av bebisen kläderna och låta honom amma i bara blöjan – inte minst för att det skulle få honom att kvickna till. Han var nämligen rätt dåsig i början, men när kläderna åkte av och vi fick mer hudkontakt piggnade han till avsevärt och kunde amma vaket och aktivt.

Dagen med Susanne blev en väldigt bra förberedelsedag. Två veckor senare lyckades jag till slut spela in själva videon. Jag hyrde in mig i en fotostudio några hundra meter från där vi bor i Stockholm. Fotografen som äger studion hjälpte till med ljuset. Min mamma var den som höll i kameran, en vanlig stillbildskamera med videofunktion som jag hade köpt för några tusen. Så här blev filmen:

Jag hade gjort ett så kallat storyboard till mamma, en väldigt detaljerad skiss på vilka scener jag ville få filmade och ur exakt vilka vinklar. Det var lite som en serietidning med scener som jag hade ritat. Jag visste exakt vad jag ville visa. Senare har jag gjort videon på engelska också:

Jag hade försökt att göra videon hemma i vardagsrummet dessförinnan. Men ljuset föll olika från fönstret varje gång vi tryckte på rec. Det var svårt att få det bra. Och så blev jag otålig när jag tyckte att min sambo inte gjorde exakt det jag sa åt honom att göra när han höll i kameran.

Så istället för att vara sur mot sambon och arg på det skiftande ljuset blev det fotostudio och mamma. Det funkade kanon. Mamma, som inte hade någon filmerfarenhet alls, var superduktig. Vi filmade disciplinerat i två timmar. Bebisen var väldigt medgörlig också.

Under arbetet med att sätta ihop videon fick jag hjälp av ytterligare två hjälpmammor från Amningshjälpen. De tittade, kommenterade, föreslog ändringar och ”godkände” till sist slutresultatet. Videon är på intet sätt fulländad och skulle säkert gå att göra på många olika sätt. Men att jag har fått gedigen hjälp från experter med faktakoll och ”godkännande” känns betryggande. Då vet jag att jag inte sprider tokerier av misstag.

Jag har också bett om, och fått, väldigt mycket hjälp från amningsproffsen i det fortsatta bloggarbetet. Det har varit hjälp med kommentarer och faktagranskning, från barnmorskor och andra inom vården och från hjälpmammor i Amningshjälpen. En av dem som har hjälpt mig mycket utöver nämnda Susanne Gräslund är barnmorskan och hjälpmamman Mia Westlund. Och universitetsbarnmorskan Kristin Svensson vid Karolinska institutet. För att bara nämna några. Utan alla dessa personers hjälp hade jag inte kunnat göra bloggen och videorna på det sätt som jag har gjort. Så jag är mycket tacksam för all hjälp jag har fått.

Många fler videor

För det har blivit fler videor efter den första. Här är ett hopklipp, ett ”potpurri”, på cirka nio minuter med snuttar från babybaby.se-videor gjorda under tre års tid. Det har hunnit bli en del, faktiskt.

Hur har jag hunnit med detta? undrade jag häromdagen för mig själv när jag gick igenom mitt material för att klippa ihop ovanstående.

Svaren är väl: En extremt stöttande sambo som har gjort det mesta med barn och hem utom att amma samt en stark vilja från min sida att sprida information. Och att jag ofta klippt video och ammat samtidigt, inte sällan med bebis dockad till bröstet i en bärsjal.

Fint pris och positiv respons

Jag har fått väldigt mycket positiv respons på min blogg. 2016 fick jag Amningshjälpens årliga kulturpris, Bröstpriset, för bloggen. Nedan får jag prisdiplom av Amningshjälpens Stockholmsordförande, barnmorskan Jeanette Engebjär. Det kändes otroligt roligt att få sådan bekräftelse med tanke på allt arbete som jag har lagt ned på min fritid.

Jag har också fått mängder med helt översvallande positiv respons på mejl och i kommentarer från andra föräldrar och ibland från vårdpersonal också. Jag tycker att det är roligt att andra föräldrar är så positiva och tycker att de får hjälp. Det var ju hela tanken från början.

Roligt – och beklämmande

Det är samtidigt lite sorgligt med alla översvallande mejl också. För de ger uttryck för att det fortfarande finns ett stort hålrum i den offentliga informationen om amning. Dem typ av material som finns på denna blogg borde finnas på varenda landstings webbsida – sedan länge. Tänk om landstingen kunde göra den här informationen istället, vad bra det skulle vara. De har ju massor med pengar. Det har inte jag. Sådana här och liknande filmer skulle kosta struntsummor för dem att göra.

Ur mejl från en ammande mamma

Jag vill avsluta med ett citera ur ett mejl som jag fick så sent som för fyra dagar sedan. Mejlet är från en förälder som har besökt min blogg. Jag har fått hennes tillstånd att citera. Jag delger inte mejlet för att skryta, utan för att belysa det informationsgap kring amning som fortfarande uppenbarligen finns. Jag vill med detta peka på att jag inte bara talar för mig själv utan att det fortfarande finns föräldrar därute som tycker att de går miste om basal information. Så här skrev föräldern i sitt mejl:

”Hej!
Jag ville bara säga tack för att du och din blogg finns och att jag idag ammar min son! 

När jag fick min son den den 31 december 2017 hade jag inte en aning om att amning kunde vara svårt. Jag trodde det var något som naturen skötte själv och alla kunde. 

Men min som fick inget tag om bröstet när han föddes. När vi bad om hjälp på BB så tryckte barnmorskan bara in mitt bröst i min bebis mun utan att förklara hur vi skulle kunna klara amningen på egen hand. När jag kom hem började jag med amningsnappar, vilket jag egentligen hatade, men de var nödvändiga för att kunna fortsätta. När mitt barn var en vecka besökte vi amningsmottagningen på Södersjukhuset, helt utan framgång. Min son kunde inte få grepp utan nappen alls längre.  

Då kom jag in på din blogg! Med alla fantastiska inlägg och videos om att börja amma så lärde vi oss sakta men säkert att göra det rätt och bra. Och när min bebis fyllde tre veckor och vi besökte Amsaks amningsmottagning i Stockholm så sa barnmorskan där att vi var proffs på att amma. Efter det har jag aldrig behövt amningsnappen igen. 

Helt ärligt så var det du som hjälpte oss att få till amningen. Tack! Jag hade nog gett upp om jag inte hade hittat dina videos.”

Jag mejlade genast tillbaka till mejlskrivaren. Jag tackade henne så mycket för återkopplingen och frågade vad på bloggen som hon tyckte hade hjälpt. Svaret kom snabbt:

”Inlägget om stort tag och videon om amningsteknik har varit de som hjälpt mig mest. Speciellt videon. Vi spelade ofta den på tv:n hemma medan jag ammade så vi kunde härma det du gjorde. Min kille brukade också kolla så att han lärde sig och kunde coacha oss lite! Det var aldrig någon på BB som förklarade för oss om stort tag och hur vi skulle locka fram det, eller som visade oss olika amningspositioner. Jag önskar jag hade kollat på dina videos innan min son föddes!”

Några sista tankar

Min spontana reflektion på mejlet är att det mamman beskriver, som ägde rum för bara ett par månader sedan, är väldigt likt det jag upplevde med första barnet 2011. Sorgligt nog.

Och så en sista tanke: Jag tänker på vad hon skriver om sin kille. Att han hjälpte till att coacha i amningen. Det är super om vårdpersonal som informerar blivande eller nyblivna föräldrar om amning involverar eventuella partners och får dem att förstå hur viktiga de är och hur mycket de kan hjälpa. Tänk på det, är ni snälla, ni som jobbar med de här frågorna.

Det är guld värt att ens närmaste bundsförvant har lite koll på läget. Det vet jag, i likhet med mejlskrivaren. En partner med lite grundfakta-koll kan hjälpa till mer än man kanske tror. En partner kan komma på lösningar när man själv, som ammande, sitter och är rådvill, trött och ledsen och huvudet bara snurrar.

Vi ses!

Håll utkik här på bloggen! Det kommer nya, spännande, inlägg här inom en snar framtid. Och som ni kanske kan se på min stora mage kommer mer inspiration till filmer framöver. Vid Valborg är det dags, om den i magen håller tidtabellen.

Tack så mycket för mig, stort tack till alla som har hjälpt mig och tack för att jag fick komma till Amningsfredag!

Så här såg det ut i fredags: Till vänster: Karin Cato, barnmorska och Amningsfredag-arrangör och i mitten jag själv, Lisen Forsberg. Till höger universitetslektor Eva-Lotta Funkquist vid Uppsala universitet, tillika Amningsfredag-arrangör.

Om amning på babybaby.se:

Att sluta nattamma ett lite större barn

Sluta amma för att få barnet att äta mer? Nja. Så här säger experterna!

Föräldrar behöver veta mer om amning i förväg!

Mjölkstockning (och white spots)

Amningsprylar! Önskelista till blivande ammande

Amma eller pumpa på jobbet – här är dina rättigheter
Pumptips till dig som ammar och jobbar

Byta bröst – ett sätt att öka mjölkproduktionen

Lista: De fem mest förvirrande sakerna om amning (och hur man begriper sig på dem)
Lista: 5 stressiga grejer med amning i början (lugn, det blir snart lättare!)

Video: Bebis hittar bröstet på egen hand efter födseln (19 min)

Video om amningsteknik (11 min)

Video on breastfeeding technique (11 min)

Video: Tillbakalutad amning, ”laid back” (11 min)

Bildserie: Bra position och stort tag

17 supertrick när bebisen amningsstrejkar

Video: Aktiv amning, 4 knep för mer mjölk i bebismagen (7 min)

Kvällsoro, maratonamning och magknip: 17 akut-tips!

 22 skäl att läsa på om amning innan du får barn

Video: Amma liggande (9 min)

Video: Den första bröstmjölken (10 min)

Mjölkstas!

Video: Handmjölkning (5 min)

Video: Bröstkompressioner (2 min)

Video: Hamburgergreppet (3 min)

Video: Nyfödd sväljer bröstmjölk (2 min)

Amning och ont i ryggen – mina åtta bästa tips för skönare amning

Video: Toa-amning (amning the true story, 1)

Tillbaka till helamning – expertens bästa tips
Amma mer och tilläggsmata mindre – här hittar du pepp och supertips

Caroline: ”Så började vi helamma igen”
Därför ammar vi ute – och inte alltid med stil
Amningsbilder som ljuger
Stöd Amningshjälpen

Jag har fått ett fint pris, Bröstpriset 2016!

Därför älskar jag amningsmottagningen
Tänk på detta, BB och BVC!
Glädje och ilska på amningskonferens
Amningskurs till alla som vill!

Varför stressen i förlossningsvården pajar amningen – och varför detta är viktigt
Nyblivna föräldern Maria om amning i förlossningskrisen: Jag grät av stress   

Serie om tveksamma amningsråd:

Amma max 15 minuter per bröst – bra amningsråd?
Amma på samma bröst två gånger på raken – bra amningsråd?
Kan amning ta för mycket energi av barnet? Expert: Nej!

Serie om vanliga ”jobbiga grejer” vid amning:
När bebisen vill amma precis jämt (jobbiga grejer vid amning, del 1)
Sprängfyllda och läckande bröst (jobbiga grejer vid amning, del 2)
När det gör ont att amma (jobbiga grejer vid amning, del 3)
När bebisen favoriserar ett bröst (jobbiga grejer vid amning, del 4)
När bebisen amningsstrejkar (jobbiga grejer vid amning, del 5)

Intervjuserie om att föda barn och amma ”förr”:

Ulva, om att amma 1949
Linnéa, om att amma 1947
Norah, om att amma 1973
Nancy, om att amma 1955
Inga, om att amma 1968
Mamma, om att amma 1973

Om mina egna erfarenheter av amning:

Det hade jag velat veta om amning
Amningsförtvivlan och amningspress
Nytt barn, ny amning

Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 1
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 2
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 3
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 4
Vi har fått en baby! Amningsdagbok, del 5

Empati kan inte ersätta amningskunskap
Jag störde mig på ammande mammor
Varför jag ammar ett barn som inte är bebis
Video: Därför ammar jag min tvååring (2 min)
Två barn vid bröstet! Om att amma syskon i olika åldrar
Trebarnsmamman Lisen ammade på stranden: ”Ingen sa någonting”

Inlägget Därför bloggar jag om amning! dök först upp på babybaby.se.